Atlas, Hrekkur, Heba & Blossom

Nyheter

Chiles fjordlandskap och Antarktis

Posted by hrekkur on February 19, 2012 at 6:25 AM

Det var temat för resan vi följde med på i november 2011. Vi visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss när vi mötte upp med min syster Karen på Arlanda. Det var riktigt spännande. Vi åkte med Äventyrsresor, något som också var helt nytt för oss som är vana att resa själva. Vi hade fått små adresslappar i plast att sätta på ryggsäcken för att känna igen varandra och på planet till London var det spännande att se vilka som hade lapparna. Det syntes ändå ganska tydligt på att vi alla hade vintriga fritidskläder på oss. Utöver oss som var turister var även en erfaren sydpolsresenär Olle Melander som även arbetat politiskt i polarforskningssammanang. Och så Anders Elmfors som mötte upp i Buenos Aires och kunde allt om faunan och floran, i synnerhet fåglar. Båda två guidade på ett just lagom sätt och höll många intressanta föredrag.

Som sagt, vi flög till Buenos Aires där vi hade efter att ha fått våra hotellrum och ätit lunch gav oss iväg på två vandringar. Ulf hängde med Olle och det gäng som besökte skeppet Uruguay som räddade Otto Nordenskjölds expedition efter att expeditionens fartyg blivit krossat. Syrran och jag hände i stället med det gäng som tillsammans med Anders gick en rundvandring i Parque Biológico där vi tittade på fåglar, vilda marsvin och blommor. 


En duva med stadsbegyggelse i bakgrunden.


Passiflora. Kolla den lilla röda baggen i bild.


Vi såg svarta humlor.


Efter en god middag på en argentinsk grillrestaurang med gigantiska portioner så kröp vi ner i säng. Nästa morgon var det dags att flyga till Ushuaia, en av världens sydligaste städer. Där skulle vi mönstra på MS Fram, vårt hem de närmsta två veckorna. Nu hade vi också lärt känna våra medpassagerare, ett härligt gäng från olika delar av Sverige.

Uffe och jag i Ushuaia. Det blåser på rätt bra.                                     Foto: Karen Benzian



Fartyget MS Fram i bakgrunden. Snart dags att mönstra på.   Foto: Karen Benzian


Vi hittade till våra hytter. Syrran fick dela hotellrum i Buenos Aires och även hytt med Kari från Kungsbacka. När vi kom ut på däck så berättade Kari att det gick att beställa förnödenheter i form av småflaskor till kylskåpet i hytten. "Men då måste vi först flytta dina skor från kylskåpet, Karen!". Någonstans där bröt vi ihop i skrattparoxsysmer.

Glad syster Yster efter att vi fått reda på att hennes skor bodde i kylskåpet. 


Nästan tårar i ögonen.


Glad, gladare....


Även Ulf och Kari hade kul!


Fotointresset ombord var stort.                                             Foto: Karen Benzian


Sen eftermiddag började båten röra sig utåt och via Beaglekanalen tog vi oss in i de Chilenska fjordarna. Vårt första stopp var Puenta Arenas, som ligger ännu sydligare än Ushuaia och där var vi ett gäng som skulle åka till nationalparken Torres del Paine. Under färden dit passerade vi många spektakulära glaciärer och fantastisk natur. Vådret var fantastiskt, klart och vårvarmt och nog tyvärr ett bevis på att den globala uppvärmningen smälter glaciärer med vattennivåhöjning som följd.


Ulf språkar med Anders Elmfors i det vackra vårvädret.


Vi som skulle på utflykt mönstrade av och åkte med buss till Puerto Natales där vi övernattade. Nästa morgon åkte vi mot nationalparken. Vårt första stopp var vid grottan Cueva de Milodón. Milodón var ett björnliknande växtätande djur som levde för ungefär 10.000 år sedan. I grottan har man hittat rester av Milodón, av dvärghäst och också av människor. Grottan upptäcktes 1895 av Herman Ebenhard och 1986 kom Otto Nordenskjöld och undersökte grottan. 


Här går Karen och Håkan inne i grottan som var otroligt mäktig. Den var som en stor ressonanslåda, när man stod inne i grottan kunde man lätt höra vad de som var på väg in sade.


Den här bilden har sin egen historia. Innan vi mönstrade på var vi flera som passade på att köpa med oss gott argentiskt vin, en och annan whisky eller likör. När vi gick ombord röntgades våra väskor och spriten beslagstogs. Vi var inte så nöjda med det. Inte för att vi nödvändigtvis behövde spriten utan för att vi tyckte det kändes fånigt att få sitt bagage genomsökt och våra ägodelar tagna. I informationen vi fått innan avfärd stod det att vi enligt norsk lag inte fick dricka medhavd sprit på allmänna utrymmen men inget annat. Så nu när vi mönstrade av tog vi med oss vår sprit och nu skulle den minsann gå åt. Så här bjuder Kristina whisky i kaffet till Olle och Elisabeth som låter sig väl smaka. Och under den långa bussfärden tillbaka till båten passade vi svenskar på att bjuda alla på vinprovning för att spriten skulle ta slut. Till Hurtigrutens heder ska vi berätta att de kollade med sina jurister och sedan gav tillbaka spriten som var kvar ombord till oss. 


En Lesser Rhea flyr vår buss.


Och en Guanaco tycker vi är för närgågna. Ewe plåtar det vackra snabba djuret.


Här har vi stannat för att plåta lite. Och det är just vad Olle och Ulf gör.


En Greyhooded Sierra Finch 


Syrran, Arne och Håkan jagar fotoobjekt.


Vacker buske som jag inte kommer ihåg vad den heter.


En Guanaco visar upp sig.


Austral Negrito med en stor larv


En kondor sitter och vilar några hundra meter bort.


Vi besökte ett vattenfall. Pelle vågar sig nära och plåtar det storslagna.


Även bergen är storslagna. Ulf föreviger medan Åsa är på väg ner.


Här har vi besökt en sjö med kalvande isberg i. Tyvärr lyckades jag inte plåta ett enda isberg här, däremot jämför Karen och Ulf sina bilder.


Nu körde vi tillbaka till båten och en god natts sömn. Nästa morgon fick vi en glad nyhet. Vi var tillåtna att gå ombord på Magdalena-ön, full av Magellanpingvin. Det var första gången vi skulle få prova de små polarbåtarna som skulle ta oss på många landstigningar under resan.  Resenärerna var indelade i olika grupper och vi från Äventyrsresor var med i grupp 2. Så som andra gäng blev vi kallade ner på däck, fick ta på oss flytvästar, visa upp våra hyttnycklar, aka betalningsmedel, aka legitimation och så kliva ombord. Varje liten båt tar 8 passagerar och i land väntade "The expedition crew" och hjälpte oss av båten, gav oss förhållningsorder och en tid att passa. Att se tusentals pingviner på en gång var otroligt mäktigt och jag tror att mången tår trillade av att se de fina fåglarna.

Här kommer syster Karen i land på Magdalena-ön. Thumbs up för att åka polarbåt!


Pingu-bebis.


Samtal. 


Happy feet


En ugnsfågel. Namnet har den för att boet ser ut som en lerugn.


Efter utflykten till Magdalenaön stod det glaciärspaning på agendan. Här är några av spanarna.


Olle och Anders väntar på glaciärer i solskenet.


Fartyget stannade till vid en ö där en kondorfamilj hade bo. Ungarna var flygfärdiga och hela familjen var i farten.


Delfiner följde oss.


Garibaldiglaciären längst in i fjorden passar på att kalva medan vi ser på.


En segelbåt har letat sig in i fjorden.


På kvällskvisten lade vi till i Eldslandet, i Puerto Williams. Vi fick lära oss att vem som helst får flytta till Eldslandet och helst bilda familj för att öka befolkningen i denna glest befolkade del av världen. Från Puerto Williams gick två vandringar, vi valde att gå med till en liten nationalpark. 

En slinga av "blåjackorna" från båten.


Efter en tur i parken och en timmes vandring tillbaka så avslutade vi i vattenhålet Puerto Williams Jaktklubb (läs Yacht Club). Här lägger de som ska segla söder ut mot Antarktis till för att invänta bra väder. Och vad de gör för att samla mod kan vi bara gissa oss till. Vi provade i varje fall specialiteten Pisco Sour, god som saft och ....

När vi kom in i klubben som ligger i en gammal pråm så möttes vi av stående ovationer och applåder av ett fnittrigt gäng.

Ulf och Kari på väg mot klubben


Interiör från Jaktklubben


En Pisco Sour senare. Rena fnittervätskan vill jag lova.                        Foto: Fredrik Moell


Kari utanför klubben, på pråmen.


Här ligger Fram och väntar med god middag ombord.

 

Det här var sista stoppet innan vi skulle bege oss ut till varje sjömans test av sjöben. Vi hoppades få gå iland på Kap Horn men det blåste så mycket att det inte var möjligt. Istället åkte vi runt ön där Kap Horn ligger och gav oss ut på Drakesundet.

Ulf och Karen på däck med Kap Horn i bakgrunden.


Vacker utsikt från båten medan vi rundar ön med Kap Horn på.


Många av oss var nervösa och hade sjösjuketabletterna i beredskap. Och nog gungade det, i varje fall första dagen. Sen förvandlades sundet till något ovanligt berättade de som arbetade på båten, det blev stilla, soligt och de flesta av oss valde att sitta på däck och läsa. Expeditionsledaren Karin döpte sundet till Drake Lake. Men trots det milda vädret så suger havet nedår så det blev allt en tablett i alla fall.

 

Här ute följdes MS Fram av havsfåglar. Olika stormfåglar och albatrosser var intressanta att följa, speciellt som vi på föreläsningar ombord fick lära oss mer om de här spännande fåglarna som tillbringar i stort sett hela livet flygande till havs.

 

 

Sydlig jättestormfågel. Den här är nog rejält gammal eftersom den är så ljusgrå.


En kapduva visar sitt vackra mönster.


Under överfarten passade vi på att prova ut de MucBoots vi skulle ha när vi landsteg. De förvarades på nedre däck, där vi gjorde oss i ordning för landstigning och gick ombord Polarbåtarna. Stövlarna desinficerades innan och efter varje landstigning. Vi fick också ta med våra mössor, vantar, ytterkläder och ryggsäckar för dammsugning så att inga frön sprider sig till de Antarktiska öarna.

Nu var det dags för vår första landstigning bland öarna som tillhör Antarktis. Vår "Grupp 2" var först ut ibland på Yankee Harbor. Allra först åker expedionsteamet i land och förbereder för oss turister. I land finns proviant och tält ifall vädret skulle friska i eller katabatiska vindar sätta fart. 

En elefantsäl betraktar oss medan vi betraktar den.


Åsnepingviner poserar


Åsnepingvinsdiskussion


Det här tror jag är en Wedellsäl. Eller är det kanske också en elefantsäl. Han verkar undra om vi riktigt kloka.


En sten med lavar på.


En Åsnepingvin spankulerar.


Tillbaka till båten för lunch. MS Fram passade på att tuffa vidare och lägga till vid Half Moon Island där nästa landstigning var. Här häckar Hakremspingvinen.

Två hakremspingviner på väg ner till vattnet. Det röda är rester av avföring med krill i. När de är så här röda har de varit på land ett tag, när de kommer upp ur vattnet är de rena och silverglänsande. Däremot kan då vingarna vara lätt rosa på grund av att blodcirkulationen i vingen är i full gång.


Rätt söt, eller hur? Pingvinernas clown-face!


Skarv går in för landning


Happy feet II


Solo


Lätt upprymda tog vi en drink i baren och åt en god middag ombord på Fram. Nästa dag var det dags för landstigning på Paulet Island som ligger på östra sidan om Wedellhavet. Här häckar en stor koloni Adeliepingvin. Direkt när vi stigit i land såg vi hyttan där expeditionsteamet från båten Antarctic överfintrat efter att fartyget förlist. Många av oss valde att vandra upp för ett berg för att beskåda Wedellhavet. Jag bestämde mig för att sitta i snön och solskenet och blicka ut över pingvinerna och isberg som flöt förbi. På ett berg häckade blåögda skarvar.

Expeditionsteamet ger sig av mot Pauletön.


En härlig vy medan man sitter på rumpan och njuter


Två Adeliepingviner med punkfrillor.



Sleek!

Observera den rosa vingen, det är blodcirkulationen som kommer igång av det kalla vattnet.


På eftermiddagen var det meningen att vi skulle landstiga igen, den här gången på Brown Bluff på det Antarktiska fastlandet. Nu fick vi se vad de katabatiska vindarna kan göra och det blev omöjligt att landstiga. I stället blev den en lugn eftermiddag ombord, tid för en drink och att sitta och ladda ner alla bilder vi tagit.

Nästa dag lyckades vi landstiga Antarktis fastland. Den här gången vid Almirante Brown, en argentinsk forskningsstation som för det mesta är obebodd. Här häckar åsnepingvin men den största happeningen var att klättra upp för ett berg och åka kana ner.

Här kommer en medpassagerare nedfarande


...medan Kari är på väg upp. Rudolf i röda jackan är en av expedition team.


Kristin och Fredrik pausar inför sin färd nedför


Fram på redden


Nästa morgon tuffade fartyget vidare in i Lamaire Channel. Vädret var kav lugnt och medan vi plöjde genom isen var det några som såg både säl och späckhuggare. I polarbåtarna åkte vi kring bland isbergen, det var väldigt imponerande.

En slidnäbb flyger över oss.


En del av vårt gäng i en polarbåt


Små båtar i ett mäktigt landskap...


Häftiga färger


Medan vi åt lunch ropade de ut i högtalarna att några skulle kunna få åka i polarbåtarna efter MS Fram när hon gick tillbaka genom kanalen. Först till kvarn... Nu gällde Survival of the fittest och fittest var Kari som hamnade långt fram i kön och bokade in sig, syrran och mig. Vi fick de absolut sista platserna. När det väl var dags visade det sig att en polarbåt gått sönder men med tur kom vi med. Vi fick sätta på oss överlevnadsdräkter och sedan kliva ner i båtarna.

Så här lycklig var Karin, vår expeditionsledare som skötte sitt jobb med den äran, när vi fick åka efter Fram.


The "Mothership" bryter is åt oss.


Lika lycklig är John Chardine, fågelexpert och fågelfotoexpert som hållit många välbesökta föreläsningar ombord.


Polarbåt med ett extra vackern namn precis som vår dotter Hannah.


Vi kom sälarna nära.


På eftermdidagen landsteg vi Port Lockroy, en före detta brittisk forskningsstation som restaureras och habiteras av ett gäng tjejer och en man. På stationen finns ett museum och en shop. Surrealistiskt att betala med kreditkort mitt ute i intet. Jag passade på att bli medlem av Antarctic Heritage Trust

Museet var spännande att se, det måste varit riktigt tufft att bo här. 

Köket


Utsikten från köket


Port Lockroy, kom!


Väggmålning


En av Fredrikarna. När de ropade ut i högtalarna att det var dags att gå iland på det Antarktiska fastlandet blev han så ivrig att han missade en alldeles för ren glasruta ut ur fartygegets shop. Så istället för landstigning blev det sjukan. Men nu var han fit for fight igen.


Nästa morgon seglade vi in genom Neptun´s Bellow,  Deception Island. Det är en stor vulkanisk ö där själva vulkanens topp kollapsat när magman försvann och bildad en två och en halv mil bred sjö, eller snarare en krater med havet i. Det finns en smal passage att gå in igenom och det gjorde fram. Planen var att vi skulle besöka Whalers Bay, en gammal valfångststation, men där var det för mycket is så istället landsteg vi vid Telephone Bay. Jag tror aldrig jag har besökt ett så sterilt landskap. Svart av lava och vitt av snö. Det finns flera subkratrar på ön, en av dem vandrade de flesta av oss kring. Jag bestämde mig för att avstå, men ångrade mig efteråt.

Svart, vitt och en orange exepditionsjacka.


En segelbåt har hittat lä


Ibland hittar man märkliga ting.


Och ibland gör man märkliga saker. Som att bada jaccuzzi och dricka öl mitt ute i en vulkanö i Antarktis.                                                                         Foto: Åsa Julin Tegelman

En landstigning till blev det på Deception Island, Här passade flera på att bada. Jag skyllde på att min baddräkt var blöt efter jaccuzin men passade på att plåta några av de modiga. Här kommer Lotta!


En åsnepingvin floppade upp ur vattnet. Han undrade nog vad vi pysslade med.


Här är det Kari som doppar sig.


Karen och åsnepingvinen tittar nyfiket på varandra.


Det bubblar och ryker ur marken.

Nästa dag var det dags att ta farväl av Antarkis och segla tillbaka över Drakesundet som uppförde sig riktigt väl igen. 

De här två fågelbilderna får avsluta ett långt blogginlägg.

En Kap-petrell eller Kapduva


Och två stormfåglar vinkar farväl.


Categories: None

Post a Comment

Oops!

Oops, you forgot something.

Oops!

The words you entered did not match the given text. Please try again.

Already a member? Sign In

0 Comments