Atlas, Hrekkur, Heba & Blossom

Nyheter

Nyheter så ofta som möjligt

view:  full / summary

Ibland f?r man skryta

Posted by hrekkur on February 23, 2011 at 4:11 AM Comments comments (1)

Och ibland får man skryta alldeles förfärligt mycket. Det gör jag nu! För Hrekkur är såååå duktig. I lördags red vi för Birgitta Järnåker . Det var nog en av de kallaste dagarna i februari. Jag var väldigt glad åt de små "värmepåsarna" jag fick av Karin att stoppa i handskarna.

Hrekkur gick som en dröm. Vi fick några nya övningar att ta med oss hem. En "hålla reda på massor"-övning där vi skulle gå i en öppna, vända i en piruett fram till dess att vi var i slutaläge, gå i sluta några steg, böja om till en öppna, gå på en volt och så ut på spåret. Just det där att böja om till en öppna var riktigt svårt. Sen fick vi så smått känna på förvänd sluta i trav. Inte lätt men roligt.

Som vanligt var vi ett roligt gäng som samlats, det är så kul att träffa alla trevliga människor som gläds åt varandra.

Så kommer två skrytbilder, båda med Karin Cederman bakom kameran.

Skrytbild ett: Hrekkur är superkoncentrerad.

Skytbild två: Funderade länge över vad vi gjorde här egentligen. Konsulterade Birgitta som berättade att vi är på början till "skolskritt", dvs en diagonal skritt och att vi från den samlingen troligen gör en uppgång till trav.

Australien, Nya Zeeland, tandl?kare och annat

Posted by hrekkur on February 17, 2011 at 11:42 AM Comments comments (0)

Nu var det riktigt länge sedan jag uppdaterade min hemsida. En av orsakerna är att vi haft en vattenläcka på vårt kontor, så det är helt rivet och min vanliga dator nedpackad i ett hörn av ett annat rum.

I mitten av december var vi och hämtade upp dotter Hannah som tillsammans med sin pojkvän Gustaf pluggat på Griffith University, strax söder om Brisbane. Gustafs familj och vår familj åkte tillsammans på en lång och rolig resa. Vi var en vecka i Australien och tre veckor på Nya Zeeland där vi bilade kring och såg massor av spännande djur och natur. Det allra bästa – utöver att träffa Hannah som varit iväg i ett halvår – var Abel Tasman National Park på Sydöns norra del. Där var vi sex dagar i en vacker natur. Vi var tvugna att ta vattentaxi, inga bilar får köra där.


Gustafs pappa Lennart och jag provar tokiga mössor i Australien.


New Zeeland Fur Seal på nära håll



En Variable Oystercatcher (en variant av strandskata) i Abel Tasman Park


Jag vid pannkaksklippor


Det är så roligt att vara två stora familjer och att resa tillsammans.


Väl hemma har det då varit vattenläckan som tog över. Vi fick tömma kontoret, en hall och gästrummet. Nu har vi dubbla rader bokhyllor och flyttkartonger med kontorsprycklar. Bakom soffan i vardagsrummet står två nedmonterade skrivbord, en säng, en kontorsstol och två bokhyllor.

Väl hemma så började Heba bli dålig igen och jag bestämde mig för att följa min magkänsla och ta henne till tandläkare Ylva Rubin på Lundens veterinärklinik. Medryttare Tina och jag åkte ner till Långås. Vi hoppades så att Ylva skulle hitta orsaken till att Heba inte mådde bra. Och det gjorde hon. Heba hade "ofullständigt slutna infiundibula" på sina första kindtänder i överkäken på båda sidor. Det innebär att tanden inte slutit sig, hon hade stora hål rakt in i kinden. Ylva hade en fil på 5.5 centimeter, den bottnade inte överhuvudtaget. Heba snorade, var tät i näsan, hade en svullnad över nosryggen och rinnande ögon. Allt blev mycket bättre och idag var vi tillbaka och rensade en gång till eftersom jag tyckte Heba tätnar i näsan igen.

Ylva bedömde ändå att allt går åt rätt håll och det märks på att Heba äter snabbare, gått upp i vikt, har blivit sitt normala jag och är mycket piggare.

Till helgen är det dags för kurs med Birgitta Järnåker. Rapporterar mer efter den!


Medryttare med hj?rta

Posted by hrekkur on December 2, 2010 at 5:39 PM Comments comments (1)

Har jag sagt att jag har världens bästa medryttare? Magdalena som varit med enda från första början. Hon var med när jag som alldeles nybliven och mycket nervös hästägare hämtade hem Hrekkur. Utan henne hade jag aldrig kunnat ha häst, hon har varit mitt modiga ankare när mitt eget mod seglat åt fanders.Magdalena rider båda hästarna, och hittar på massor av kul tillsammans med dem. Handhäst, joggingturer, mörkerridning, you name it!

Tina som rider och tar hand om Heba, ordnar och samordnar och tar så väl hand om mina hästar. Tinas dotter Isabella som är Hrekkurs bästa kompis och som med fårskinnspad och sidepull rider i fullt ös på en glad valack. Isabella syster Viktoria som ibland får låna Hrekkur av syrran.

Gudmor Karin som hänger med till stallet allt som oftast och som även hjälper till när jag reser, och det gör jag ju ofta.

Systrarna och Jonathanmattarna Catarina och Anette som alltid finns där.


Med det här gänget, och med alla på stallet förresten, är jag aldrig orolig för mina hästar.

Utöver att de är världens bästa medryttare så är det människor som är så himla kul att umgås med!

Och som att inte det här skulle räcka så har nu också Isabella och Viktoria, med lite bistånd från pappa Jonas gjort de här underbara adventskalendrarna till hästarna:


Hrekkurs adventskalender med citrusfrukter bland allt det goda. Hrekkur älskar apelsiner och clementiner.


Och Hebas. Hon tycker att apelsinen och dess släktingar är rätt onödiga så hon får lite annat i stället.

Bilder p? Olle och en Olle-sida

Posted by hrekkur on November 27, 2010 at 7:51 AM Comments comments (0)

I dag kom ett mail från djurgudmor Karin med bilder hon tagit på vår katt Olle. Bilderna är så fina och Olle har saknat en egen sida så nu mina vänner! Here is Olle!!



Magiska stunder med h?starna

Posted by hrekkur on November 19, 2010 at 5:01 PM Comments comments (1)

Idag när jag kom till stallet stod Heba redan vid grinden, gnäggade och väntade på att få komma in och äta. Hon är ju förkyld igen och går på antibiotika. En riktig liten olycksfågel som har lätt att dra på sig infektioner. Hoppas nu att hon blir bra snabbt, jag vill så gärna rida henne.

Sen gick jag ut till grabbarna och ropade på Hrekkur som stod lånt bort i hagen. Det är så fascinerande att se hur hästarna vet vems matte som kommer. Hrekkur kommer knatande från långt håll och ingen annan bryr sig.

Efter varsin hötuss och en bytta foder broddade jag Hrekkur och sedan gick vi till paddocken för att arbeta vid hand. Innan dess hade Heba öppnat sin boxdörr när hon såg att jag kom med matbyttan. Som att varsegod matte, jag öppnar åt dig. Fast egentligen sa hon nog bara "raska på med maten vettja".

Hon fick äta mer hö eftersom hon behöver lägga på sig medan Hrekkur och jag var i paddocken och hade kul. Fokus idag var samling. Och samling till trav samt samling till tölt. Det är så otroligt hur han fattar vad jag menar. Att han känner när jag menar trav och när jag menar tölt trots att jag är på marken bredvid honom. Hur sjutton går det till? Är det mitt kroppsspråk? Förändrar jag omedvetet takten i min kropp? Tar jag olika tygeltag? I vart fall säger jag "tacka-tacka-tacka-tacka" när han ska tölta och smackar i tvåtakt när han ska trava, det kanske är det som gör det. Hrekkur som ju är en energisparare av rang blir piggare och piggare, mer energisk för varje gång jag samlar honom.

Efter passet klev Hrekkur ut till sina kompisar i hagen igen medan Heba fortfarande åt. Jag gav henne antibiotika och ögonsalva. Sen öppnade hon boxdörren igen. Jag stängde och hon öppnade, Nåväl tänkte jag, hon vill väl äta med öppen dörr, då gör vi så. Jag städade lite och sen gjorde jag kaffe som jag drack vid boxdörren. Vi pratade lite. Vad jag är glad för mina hästar!


Hrekkur i´óch jag i Danmark                                                          Foto: Susan Gustafsson

Hebas mule                                                       Foto: Karin Cederman


P? kurs

Posted by hrekkur on November 16, 2010 at 4:48 PM Comments comments (0)

Hittade en bild från i oktober när vi hade kurs för Birgitta. Tycker den är så rolig. Hrekkur, Birgitta och jag är så koncentrerade. Resten av gänget har himla trevligt :D. Foto: Karin Cederman



Yoga p? Algarve

Posted by hrekkur on November 14, 2010 at 4:24 PM Comments comments (2)

Nu var det dags för resa nummer två denna höst. Ganesha Yogastudio i Göteborg hade ordnat en yoga retreat på Quinta Mimosa i Almancil, lite nordväst om Faro på Algarvekusten. Ulf hängde med, han planerade att både skriva och programmera medan vi andra yogade. Eftersom vi aldrig varit i Portugal tog vi två extra dagar innan yogan. Då bodde vi på fantastiska fortet Forte Sao Jao da Barra. Fortet är från 1600-talet och ombyggd till en enastående Bed and Breakfast. Fortet ligger i Cabanas några mil utanför Tavira och på några minuters gångväg från restauranger och strandpromenaden. Det ligger precis vid vattnet med sandöar utanför. När det var lågvatten var det helt fullt av vadarfåglar.


Utsikten från fortet.


Ulf går genom porten i fortet


Och här kommer jag.


Vi promenerade kring fortet


Här är strandpromenaden i Cabanas


Sista natten bodde vi i Sagres. Vår plan var att se solnedgången i Cabo de Sao Vicente som anses vara Europas sydvästligaste punkt (vet inte alls om det är sant). Här väntar Uffe på solnedgången. Efter en stund kom vi på att det var långt kvar och började köra tillbaka mot Sagres. Vi hade sett stora rovfåglar och nu såg vi en skylt med vad de hette. Vi stannade vid skylten och upptäckte en trappa ned till en strand. Klart att vi gick trappan nedåt och kom till...


stranden Beliche full med grottor. Så vackert och härligt.


Den mjuka sanden var härlig att gå barfota i.


Jag ska se om jag kan få tag på bilder från Yogan att lägga ut.

Fullbokad h?st med resor och annat

Posted by hrekkur on November 14, 2010 at 12:58 PM Comments comments (1)

Den här hösten har det varit full fart hos oss i familjen Benzian Olsson. Den sista augusti började Ulf och jag en månadslång resa till Umbrien där vi hyrt en lägenhet på fina gården Podere Fontegallo. Gården ligger precis vid gränsen till Toscana så vi bodde "mitt i smeten" kan man säga.


Vår lägenhet är vid den gula handduken.                                           Foto: Karin Cederman.



Här är Uffe i fortet i Castiglione del Lago. Vilken utsikt, eller hur?



Vi hade besök från nära och kära i stort sett hela tiden. Först kom vår dotter Natashia med sin pojkvän Philip. Sedan fyllde vi på med min svägerska Ylva, hennes två yngsta Johan och Edvin och min svärmor Ewy. När vi lämnat dem på flygplatsen i Pisa passade vi på att hämta väninnan Karin.


Vi åkte med Natashia och Philip till Perugia. Där hade de ett häftigt sätt att ta sig till gamla centrumet. Man parkerade bilen och åkte ett system av rulltrappor upp genom gamla byggnader och källare med fängelsehålor till och med.                                                               Foto: Ulf Olsson


Det är njutbart på semester.


Arga leken börjar nu. Eller också är det Ulfs nya öl-min. Han vill inte verka alltför glad över ölen och tar till den här minen. Natashia hänkar på. Tur att Philip ser glad ut.



Favoriträtten på restaurang Monna Lisa i Castiglione del Lago.



När resten av familjen blivit hämtade på Pisa Flygplats så åkte vi till Montepulciano. På vägen stannade vi vid en restaurang och såg den här snajsiga parkeringen.


Den här häftiga klockan finns i Montepulciano


Likaså det här pyttelilla huset. Hur får de plats med sängen?


Den här vackra Madonnan finns i Montepulcianos kyrka.



På vägen hem regnade och åskade det. Här skymtar Cinciano Terme genom rutan.



Här är Tutti La Famiglia i Pisa. Natashia, Philip, Johan, Ylva, Ewy och Edvin. Ulf plåtar och jag åker tåg till Pisa eftersom vi inte fick plats i bilen allesammans.


Karin och jag i Montepulciano.


Karin och jag gick en promenad. Vi plåtade bland annat solrosor.


Här går jag på promenad kring Fontegallo.


Himlen var så otroligt fin den här eftermiddagen.


Karin har hittat en solros. Här kommer hon gående på Fontegallos uppfart.


Bilen passade på att gå sönder när vi var i Umbrien. Vi lagade den på Chrysler i Perugia. Här väntar jag i verkstadens väntrum.



När bilen var klar så åkte vi till ett shoppingcenter en bit bort. Men när vi klev ur rök och bolmade det ur däcken så det var bara att i kö ta oss tillbaka till verkstaden. Nu ville de ha kvar bilen över natten. Här står Karin och väntar på underbara Yolanda som jobbar på Fontegallo. Hon körde hela vägen till Perugia för att hämta oss. Jag kan säga att det kostade ungefär halva priset att laga bilen jämfört med i Sverige.



Olivträd är så vackra.



Den här skylten fanns på en bensinmack på vägen hem.



Ridit f?r Birgitta och fotfolkat f?r Ewa

Posted by hrekkur on August 9, 2010 at 4:13 PM Comments comments (0)

Det har varit några veckor av intressant ridning. Birgitta kom till oss för en extrakurs och jag fick möjlighet att ha med både Hrekkur och Heba på kursen. Det var väldigt roligt. Hrekkur har utvecklats och har börjat få mycket lättare för samling. Heba kan mer och mer och Birgitta gav mig vägar att fortsätta utvecklas med båda hästarna.


Heba och jag rider för Birgitta                                                           Foto: Sara Peterson


Nu i helgen var vi på Väddholmens gård där Ellen Glasell samt Mats och Agneta Karlsson bjudit in Ewa-Kristina Pettersson (f d Jälmbrandt) till en kurshelg i Energiskapande ridning. Eva är en av Birgitta Järnåkers inspiratörer och efter den här helgen förstår jag verkligen varför.

Utöver flera ridekipage så var vi även ett gäng fotfolk som tog del av Evas tankar kring hästar, samspel mellan häst och ryttare, ridning och filosofi. Eva funderar mycket kring att varje människa har sin egen verkligheten och också rätten till den. Hon menar att prestation bara förstör utbildningen avhästen. I stället ska vi använda vår känsla och försöka öva med precision. Vi ska våga prova och samtidigt förstå att hästen har rätt till sin kropp. Vi som ryttare ska göra det så enkelt som möjligt för hästen och märkas så lite som möjligt. När hästen protesterar mot en övning ska vi ta till oss att det den säger är att det är för svårt. Då får vi backa och fundera hur vi kan göra det enklare. Samling i mening att den blir starkare i bakbenen är viktigt. Samtidigt får vi aldrig glömma påskjutet, utan det kan hästen helt enkelt inte gå fram.

Vi elever fick lära oss olika vägar och övningar som är användbara då vi vill skola vår häst. Många av hästarna som var med var kallblodiga travare. Men vi fick även se en bruksnordsvensk, två halvblod och en blandning av frieser och varmblod som verkar fått det bästa från båda föräldrarna. Varmblodiga hingsten Sixpack var en vacker bekantskap och sötast var kompisen som Jill Andersson hade med sig.


Det här är Keno, han är på väg att bli en skolad häst.


Här är vår värdinna Ellen på sin fina kallblodiga travare Krösa-Maja.

Lyxkurs f?r David Lichman

Posted by hrekkur on July 23, 2010 at 1:26 PM Comments comments (3)

David Lichman är Parelliinstruktör och Level 5 i det system som finns i Parelli-världen. Han är duktig. Och synnderligen trevlig. Det är inte ofta nybörjare får chansen att att gå kurs för honom men ibland så! Om man har en jäkla tur och ett halt bananskal.

Anette Alsterå i vårt stall har gått kurs för Anna Cinthio som i sin tur känner David. Anna lyckades övertala David att ha en kurs för nybörjare på islandshäst eftersom David också är väldigt förtjust i gångartshästar. När en tjej inte kunde vara med fick jag en möjliget och gissa om jag blev glad?

Onsdag morgon var vi rätt nervösa Anette och jag när vi lastade Flotti och Hrekkur och begav oss till Madde i Sätila där kursen skulle vara.

Anna Cinthio och Madde var och gav oss en liten förkurs på söndagen så vi var åtminstone lite insatta i vad som skulle hända.

Vi höll till i Maddes fantastiska paddock. Vet ni? I ena änden finns en stor damm med koi-fiskar, man kan rida en volt runt dammen. Madde hade "dukat upp" med bollar, presenningar, hinder, avsatser och annat spännande.

Efter en kaffe i trädgården var det dags för Madde att starta med sin Hind. Vi andra fick träna lite själva under tiden och Anna hjälpte oss när vi körde fast.

Det var roligt att snegla på vad Madde och Hind gjorde, David sa att hon definitivt var klar att kalla sig "Level 1". Det ser så lätt ut men snart skulle jag märka att det var riktigt svårt. Efter Madde var det Hrekkurs och min tur. Jag fick visa "Friendly Game" och sedan gå vidare till "Porcupine Game" och "Driving game". Jag fick lära mig att hantera redskapen rätt och att vara tillräckligt mjuk i den första av de fyra faserna.

Redan på måndagen hade Anna konstaterat att Hrekkur är en Right brain introvert. Något jag tyckte var märkligt eftersom Hrekkur är så cool. När det blev dags för mig att belöna Hrekkur och stryka honom med "Carrot sticken" i ansiktet, klia och smeka med den, blev han jätterädd. David tog över och det tog honom en halvtimme att få Hrekkur lugn. Han arbetade med att Hrekkur skulle sänka huvudet samtidigt som han strök Hrekkur med sticken. Även David klassificerade Hrekkur som en right brain introvert. En sådan som är cool och gärna går in i sig själv för att plötsligt explodera. Det har jag ju märkt när jag ska bada och spraya (som han accepterar idag men inte förr), när man ska sätta grimma i hagen osv. David menade att han inte är svårfångad för att vara dum utan han är livrädd. Jag kan ju i stort sett alltid ta med honom lös eller i grimskaftet, men inte alltid sätta på grimman.


Efter lunch var det Anette och Flottis tur. Flotti är med på det mesta och efter lite övning var Anette verkligen snajsig med både rep och stick. Hon fick sända Flotti till koner, Flotti fick hoppa och annat kul.

Till slut var det dags för Maddes Kringla. Ett fyraårigt sto med ett alldeles särskilt humör. Helt orädd och dessutom helt övertygad om att hon ska bestämma själv. Det blev en dust för Madde men gick riktigt bra efter ett tag.


David Lichman visar mig hur jag ska göra med repet och sticken.


Hrekkur blir riktigt rädd när jag ska stryka honom i ansiktet.


Här får jag åtminstone närma mig


Hrekkur vill nog helst dra därifrån.


David försöker få Hrekkur att känna sig trygg och sänka huvudet.


Det tog nästan en halvtimme men Hrekkur börjar känna sig trygg


Anette får hemliga förklaringar.


Anette praktiserar "Send"


Modiga självständiga Kringla


Och så en av gårdskatterna som hade en skön stil.


Rss_feed