Mattes omdömen
Jag är en mycket sällskaplig liten dam men med stor personlig
integritet. Det betyder att jag älskar hela min familj men förbehåller
mig rätten att bestämma i vems knä jag ska sitta, när jag ska sitta
där och hur länge. Det betyder också att jag helst inte sitter i knän
som jag träffar för första gången. Såna knän (med tillhörande kroppar)
skäller jag också lite på. (Men jag är genomsnäll å har ännu inte ätit
upp nån)
Matte påstår att vi dvärgpinschrar ska vara såna, så då antar jag att
jag är ganska rastypisk, eller helt ok, kan man också säga.
Matte säger att jag är lydig och duktig på att lyssna (ah, ljuv musik i
mina öron!) men att det avtar proportionerligt med avståndet till matte.
Bla-bla-bla-bla, säger jag. Det finns väl ingen större anledning att
lyssna på nån som är så långt borta så att man redan har glömt att
dom överhuvudtaget är med på promenaden? Å förresten så gör det
ingenting om jag får lite arga matte-blickar för då lägger jag bara huvet
på sniskan, fäller öronen bakåt som lakritsremmar å så gör jag mig
liiiiten som en skogsmus så smälter mattehjärtat å allt gammalt groll
är glömt! Det är oftast matte som tränar med mig så därför lyssnar jag
mest på henne. Å så verkar hon ju faktiskt kunna en hel del, å såna
människor ska man lyssna på. Men nu handlar ju den här sidan inte
om henne utan om mig så vi lämnar väl henne därhän!
Jag är faktiskt riktigt bra på att lära mig nya saker, cirkuskonster å sånt.
Jag kan tex gå sick-sack mellan mattes ben i ett sånt tempo att jag
faktiskt bara ser ut som ett svart streck som svischar förbi!
Sen är jag en fena på klickerträning; matte klickar och jag äter godis,
visst var det själva poängen med det hela?!
Jag föredrar faktiskt att träna framför att helt planlöst kuta omkring och
tokbusa. Matte tror att jag är lite lat men tack och lov så har då husse
begripit att jag är en riktig lady å inte ett yrväder till valp!
Husse och jag tar förresten ibland på oss träningsskorna å så sticker
vi ut på en runda. Jag bara älskar att springa med husse, under
förutsättning att det är schysst väder förstås. Ibland sticker den förrädaren
ut UTAN mig å då klagar jag ljudligt i vardagsrumsfönstret ända tills han
kommer tillbaka. Det kan bli ganska ansträngande för halsen om husse
bestämt sig för att ta en längre runda...
Överhuvudtaget kan man nog säga att jag är ganska pratsam. Matte hävdar
att jag låter som en ostämd fiol när jag drar nån av mina "å-jag-vill-också-
följa-med-ut-och-åka-bil"-monologer.
Men hallå!, familjens STORE-brorspelar just fiol så jag vet minsann hur
en ostämd fiol verkligen låter!