Vilma är en vacker parson jack russel brud på 8,5år. Hon är Ebbas motsats; vild, tuff, vilja
av stål och en massvis med energi! Vilma har funnits länge i mitt liv, men vi blev riktigt tajta efter
hundlägret 2001. Hon är min mosters hund egentligen men eftersom jag på den tiden inte hade en egen hund,
så fick jag låna Vilma. Att börja träna någon annans hund när man själv är 8år gammal är tufft, och särskillt
med en hund som utnyttjade genom att äta godis och inte lyssna ett dugg. Tyckte hon det var tråkigt så stack
hon, vilket inte var så populärt alla gånger när man försökte träna agility och hunden stack varannat hinder
ut från banan och tjaffsade med andra hundar. Vilma drog även runt på mig och hade helt överhand. Men jag kämpade
på, år in och ut på alla dessa agilitykurser, freestylekurser och en lydnadskurs! Och med åren utvecklades jag
och även Vilma och växte ihop oss mer och mer. När jag äntligen fick hem min egna hund Ebba, började jag inse
ledarskap och när väl förstod det så hade plötsligt jag ledarskapet över Vilma och då gick allt mycket bättre.
Vilma sprang inte längre iväg eller nonchalera mig, till min stora lycka!
Att jobba med Vilma är otroligt roligt och häftigt. Vilma fyller snart 9 år men har fortfarande go i sig!
Agility är det som är vilmas själ och när hon sitter och väntar att få köra går hon upp i varv och skriker
rent av att få jobba! Det går inte så snabbt som det gjorde engång i tiden, hon har börjat bli stel i kroppen
och hon har lite för mycket fett runt magen, men hon tycker fortfarande det är jätte roligt och det är det
som är det viktigaste! Om man åker bil med Vilma och är på väg till klubben ska man vara beredd på att den
sista kilometern får man vara beredd på glädjetjut från damen, i alla år, ut och in har hon skrikit av lycka
när man börjar närma sig klubben, hon älskar att få vara på klubben, jobba och få all uppmärksamhet hon önskar.