SOLGLÄNTAN

Nu har vi lammkött så det räcker ett helt år. Känns helt underbart att äntligen vara självförsörjande på kött. Få se om vi tröttnar på lammkött men som tur är tycker både jag, mannen och dottern väldigt mycket om köttet. dessutom går det att variera en del, vi har både stekar, kotletter och färs m.m. I en hast fick vi köpa ny frys och det var precis vi fick ner allt. Nästa år kommer vi att erbjuda köttlådor till försäljning.

Lammen  i väntan på transporten till slakteriet.

Själva lastningen och transporten till slakteriet gick jättebra och djuren gick lugnt och stilla in i slakteriets boxar. Det kändes bra. Lammen verkade inte alls oroliga eller stressade. Visst känns det lite vemodigt att skicka fina söta lamm till slakt och så lite får det blev kvar hemma, halva flocken försvann. Men det känns ändå bra att det kött vi nu äter kommer från mina egna djur som jag vet har haft en bra uppväxt.

Köttlådorna hämtade. Något jag är både glad och förvånad över var att lammen blev bra klassade. Inom Eu har slakterierna ett bedömningssystem som görs på alla lamm och nötkreatur. Klassificeringsystemet har bokstäverna EUROPE där kroppens form (muskler) bedöms. E är extremt muskulös och E är mycket tunn. Mina klassades alla som O (några + och några-) vilket är väldigt bra för gutefår. Man ska tänka på att detta system är utvärderat efter köttraser.

Dessutom bedöms fettansättningen med klasserna 1-5 där 1 är inget fett och 5 är väldigt överfet. Mina fick 3 (även här fick ett par- och +) vilket är normal fettansättning. Lammen vägde mellan 15 och 20 kg i slaktad vikt och även detta är mycket bra för gutefår så det blev en positiv överraskning.

Det enda som jag är missnöjd med är skinnen. Jag hade noga påpekat att jag skulle skicka skinnen till beredning och att det var viktigt att skinnen var raka och snygga. Det var de inte! Jag var mycket besviken när jag hämtat hem dem. De var alla tretton skinn skurna snett i halsen. Jättefult. Jag klagade både på telefon och dagen efter när vi hämtade köttet men slakteriet påstod att man måste skära skinnen snett i halsen för att inte få hår på köttet. Nu har jag hört mig för och ingen annan av de andra slakterierna jag hört om gör så här så nästa år kommer jag att välja ett annat slakteri.

Skinnen är nu saltade i två omgångar som man ska göra. Nu ska jag bara undersöka lite olika garverier och se vilket jag ska skicka dem till. Hoppas nu jag får fina skinn trots de snedskurna halsarna.

huvuden tog jag också hem. Har lite pysselplaner för dem som jag återkommer till.

Jag har fått sålt en hel del av mina unga kalkoner. Det känns bra att de betalar för lite djurfoder. Målet är att djuren skall betala sitt eget foder så småningom. Jag har ökat upp hönsen en hel del så förhoppningsvis kommer det att bli en del ägg att sälja. En ny liten höna har också införskaffats. En liten Araucanaflicka. Så nu har jag två hönor och en tupp av dessa, en bra början.

Min nya lilla vetefärgade Aruacuanahöna.

Min kära lilla Rosa har fått fula utslag på mulen. Jag pratade med en veterinär som sa att det troligen rörde sig om ett parapoxvirus, kallas för sarkoider eller inkar. Ett virus som ger vårtor som kan uppstå lite överallt men tydligen vanligast på juvret. Mycket riktigt när jag undersökte korna så upptäckte jag små vårtor på Disas juver så hon har smittat Rosa när hon diar. Mycket tråkigt, det ser jättefult och otrevligt ut men är tydligen ganska vanligt. Helt ofarligt och man kan inte göra något åt det då det är ett virus. Veterinären behövde inte ens komma ut och titta, hon visste vad det var.

Det är så typiskt, här går man och sköter sina djur så bra man kan och borstar och kelar med dem och så ska de få sådant här som gör att de ser helt misskötta ut. Men det känns ändå jättebra nu för veterinären sa att det sitter kvar länge, kanske ett år innan det försvinner men redan efter en vecka har Rosas vårtor nästan helt torkat bort och försvunnit. Jag är både förvånad och glad att det gick så snabbt, hoppas nu det försvinner helt inom en vecka. Det allra tråkigaste av allt är att jag inte kan pussa och krama henne längre för det kan nämligen smitta till människor.

Så här hemsk såg min Rosa ut med sitt dumma virus. Jätteäckligt, men nu är det snart borta. Ska se om jag kan ta nya bilder på henne inom kort och visa.

Ett foto vill jag visa som jag tycker är lite roligt. En suddig bild på en stork som sitter på vårt tak. Jag tycker det är så roligt att storkarna nu åter börjar komma till Skåne. Storkprojektet med uppfödda frisläppta fåglar verkar vara mycket lyckat och man ser dem nu ibland. Extra roligt är det när de är på vår mark.

Den lilla suddiga pricken längst bort på taket är en stork.