SOLGLÄNTAN

Allt rullar på så snabbt nu, dagarna blir mörka så fort, veckorna rusar iväg, skynda, skynda, mycket ska hinnas göra innan vintern. Fårhusets gamla djupströbädd är nu äntligen borta och jag kan lägga in ren fin halm. Det var ett vansinnigt jobb, jag vet inte hur många vändor jag var ute med skottkärran.

Mitt misstag var att jag väntade så länge med att ta ut den och jag har varit alldeles för frikostig med höet. Nästan en meter djup på sina ställen. Jag ska försöka bygga någon sorts höhäck som hindrar fåren att dra ner så mycket hö. Får är lite knasiga, de ställer sig helst i höet och äter och de vägrar äta något som någon trampat på så det blir en hel del spill. Dessutom är de oehört kräsna och vill helst bara ha det tunnaste och finaste höet, det grova trampas ner.

Det märks verkligen att djuren är höstoroliga. Betet är nu nästan slut eller det har i varje fall inte så mycket näring. Både fåren och korna får nu full högiva. Fåren vandrar omkring i hagen och hade nu rymt om de kunnat. Jag har förstärkt elhagen med fårnät så de verkar hålla sig på rätt sida. Det är nu alla fårägare ser om de har tillräckligt bra stängsel till sina djur.

Det är naturligt för dem att vandra. Gutefåren är en gammal ras och har kvar sitt naturliga beteende. De vill nu söka upp andra bättre betesmarker och lammen ska skiljas från mödrarna så vandringslusten finns i generna. Dessutom börjar snart parningstiden och bagglammen börjar bli stökiga och stångiga. De ska hävda sig och skapa revir så det är verkligen en rörig tid för fårägare. Skönt att lammen ska till slakt snart, då blir det lite lugnare.

Korna är också mycket oroligare. De vandrar också omkring mer och söker efter tuvor att beta. Det går åt mycket hö nu till fyra hungriga kreatur. De väcker mig tidigt varje morgon med sitt enorma brölande och tycker att jag omedelbart ska komma ut och fylla på hö, så det blir inga sovmorgnar precis.

Även de vilda djuren är oroliga. Tranorna trumpetar högt uppe i skyn och annonserar sin avfärd. Småfåglarna far omkring och försöker hitta tillräckligt med mat för att äta sig feta inför vintern. Rådjuren vandrar omkring och en vacker hind kom ända in på vår tomt en kväll. Så vacker, att se den alldeles utanför fönstret. Röd och fin i pälsen och svarta stora ögon. Lite magiskt var det. Jag och dottern tittade länge på henne när hon lugnt mumsade i sig mina fina rosor. Ja, jag vet men vi förlät henne, rosorna hade nog ändå vissnat snart. Typiskt nog så var minneskortet i kameran fullt så det blev inga bilder på henne.

Hilda, min ena getflicka har blivit misstänksamt tjockare och tjockare. Nu är jag helt säker, hon kommer snart att få en killing. Hon förlorade ju en liten getflicka i våras och har tydligen brunstat om. Så roligt det ska bli. Hon har gått kvar ute med de andra så länge som möjligt men nu börjar hon bli riktigt tjock och juvret börjar bli stort så jag har tagit in henne i en ren och fin box. Jag vill inte riskera att hon föder ute i regn och rusk. Hoppas nu allt går bra.

Hilda med mage som nästan når ner till marken.

En liten gäst har kommit. En dag sprang det omkring en vilt främmande tupp hos mina höns. Var kom han ifrån? Jag har hört mig för om det är någon i närheten som blivit av med honom och tittat efter lappar i affären men ingen vill kännas vid honom. Förmodligen är det någon som har fått lite för många tuppar och inte kan slakta själv som släppt honom här. De har nog tyckt att det kvittar väl om här är en tupp mer eller mindre. Otroligt dumt, dels så kan man sprida sjukdomar och dels så är det helt fel ras, jag vill inte den korsar sig med mina. Men detta är tydligen inte helt ovanligt att folk gör så här har jag fått höra av andra som också har höns. Jag ska se om jag kan sälja honom, det är en väldigt fin tupp, annars åker han i grytan.

Hittetuppen. Ser ut som en silver svartrandig dvärgwyandotte.