SOLGLÄNTAN

Vintern kom till slut i alla fall. Riktigt kallt har det blivit. Jag förmodar att det är det bästa men jag gillar inte kylan. Nu tar det nästan dubbelt så lång tid att sköta bestyren med djuren. Att banka ut is ur vattenkoppar och springa in och ut med ljummet vatten till törstiga djur tar väldigt lång tid.

Gässen vill ha mycket vatten.

Men egentligen ska jag inte klaga. Allt flyter på så bra. Vi har gott om torr ved och eldar för fullt. Värmeslingorna runt vattenrören gör sitt jobb och än har det inte fryst. Frostvakten i mjölkrummet där vi har hydroforen fungerar också utmärkt. Det känns som vi efter några jobbiga år har hittat de svaga punkterna och åtgärdat allt som inte var bra. Eller-  ja nästan allt, visst finns det fortfarande en del saker som kan bli bättre men det kommer efter hand.

Inez har fått en liten fin bockkilling. Bocktrenden håller alltså i sig. En jättebusig liten krabat som mest studsar runt som en liten boll. Tyvärr kan Famis och Inez inte gå i samma box då Famis är väldigt aggressiv mot Inez. Jag släpper ut dem i stallet när jag är där så då kan killingarna leka med varandra.

En mycket ovanlig bild där jag lyckats få alla tre killingar på samma bild. Den nya busigaste killen är längst fram, flickan längst bak.

Min fina lurviga Valle är inte här längre. Han har nu åkt till sitt nya hem och en ny tjur har nu tagit hans plats i stallet. Jättefin är han men inte alls tam och kelig som Valle var. Han har gått i lösdrift och inte blivit hanterad så mycket så det är inte så konstigt att han är lite stångig och ängslig. Det går bättre och bättre varje dag. Nu får jag lov att klia honom lite försiktigt. Lite nervös är jag, hur ska jag få ut honom i hagen sedan? Mina andra djur är vana att få grimma på sig och ledas men inte han. Ja ja, den tiden den sorgen.

En stor kraftig kille fint tecknad i svart och vitt.

Avelssäsongen för kaninerna har börjat. Jag har parat en hona så få se om det blir några ungar snart. En del avelskaniner har dött och jag har tagit in några nya istället. Måste komma ihåg att uppdatera kaninsidan någon dag. Årsrapporten är inskickad för kaninerna nu har jag kvar årsrapporten för gässen. Det blev ju inga ungar så den är lätt att skriva. Öronmärken är beställda till årets kalvar, killingar och lamm. CDB (koregistret) är uppdaterat och betäckningsrapporten ifylld. Pust, något mer som jag glömt? Tror inte det. Då ska man börja gå igenom SAM-ansökningarna och MUTRO-stöden. Det är mycket med allt!

Det iskalla vädret lockar inte bara till sig småfåglar till fågelbordet, fasaner kommer också för att få sig lite mat. Jättevackra är de.

Då kom de då äntligen. Såklart skulle de passa på att komma när jag hade middagsbjudning och missade alltihop. Som tur var gick allt bra. När jag gick ut för att titta till Famis stod det två små våta killingar och Famis stod och åt hö och verkade helt normal. Alla middagsgäster fick komma ut och titta och klappa. Det finns nog ingen som kan motstå små killingar. De ser ut som små gosedjur.

En flicka och en pojke blev det. Jag är så glad för det är första gången Famis får en flicka som klarat sig. Hoppas nu hon växer upp som hon ska och att allt går bra med henne. Nu ska jag bara komma på namn åt dem.

Här har de torkat och fått en mjuk fluffig päls. Det är flickan som har mest grått och ett svart framben. Nu är det Inez kvar som ska ha sin killing och jag tror den kommer när som helst.

Osten som jag gjorde blev faktiskt riktigt bra. Den är väldigt smakrik och ganska stark. Påminner om Västerbottenost. Det konstiga är att fast jag gjorde på lite olika vis så smakar de och ser likadana ut. Någon hade jag lite högre temperatur på, jag pressade dem olika hårt och länge, hade olika storlekar på löpen som skars och jag torrsaltade en och hade de andra i lake men ändå blev de så lika. Riktigt roligt, så osttillverkning kommer jag att fortsätta med när det blir dags att mjölka, vilket blir till hösten igen.

En ost har ätits av och legat i kylen ett tag och den andra har precis skurits upp. Det syns inte på bilden men ostarna är väldigt småpipiga (små hål)

Nu har det äntligen kommit lite frost. Ja, jag gillar det verkligen inte, kallt och eländigt men det är tyvärr något nödvändigt ont. Nu dör förhoppningsvis alla snigelägg och annan ohyra som vi annars hade fått stora problem med.

Ännu ett år har virvlat förbi. Det är inte klokt vad fort tiden går. Jag förmodar att det är bra när det känns så, då har man ett roligt och intressant liv. Jag tror det hade varit hemskt om man upplevt det tvärtom, att åren segar sig fram i snigelfart. Då kan man inte ha mycket roligheter i sitt liv. Nej det är bättre livet går med raska kliv och att man njuter av varje sekund.

Julen blev mycket märklig med varma vindar och höst eller var det vårkänslor? Fast vi lyckades ändå få till en ganska bra julstämning. Vi har börjat med en liten tradition att en julbock ska hjälpa tomten. Jag hade först tänkt använda Lilleman men det fungerade inte så bra. Han var inte speciellt villig av att gå i koppel, borde ha tränat honom mer innan. Dessutom kissar han mer än vad getterna gör och för er som inte vet så kan jag berätta att bockurin etsar sig fast i allt och är inte att leka med om man är känslig för dofter.

Jag beslöt att geten Hilda fick agera bock. Hon tycker mycket om att gå omkring i koppel och är nyfiken på det mesta. Det gick jättebra och hon skötte sitt jobb galant. Lite kulor ploppade ut men det får man räkna med och är lätt att sopa upp.

Hilda och tomten.

Nu känner man att självhushållningen har kommit igång bra. En hel del på julbordet var producerat här på gården och det känns jätteroligt. Målet är ju att allt ska produceras av oss själva. Eller ja, nästan allt, så länge vi inte har gris blir det såklart ingen skinka och allt annat man får av griskött. Plus att vi fortfarande har ett barn hemma som har en hel del önskemål om vad vi ska äta så det blir lite kompromisser. Vi lever trots allt som vanliga människor som har sug efter godis och chips ibland. Julmust är inte dumt det heller.

Ute är det fortfarande helt onormalt. Fjäderfäna njuter av att kunna strosa runt och sprätta överallt i det milda vädret.

Blommehönsen är så vackra i det grådaskiga vädret. Jag har lyckats få tag på tre Maranhönor till min tupp. Men jag kan säga att jag blev ganska besviken när första ägget kom. Alldeles för ljust. Maraner ska lägga mycket mörkare ägg så jag är inte nöjd. Nu är det bara en höna som precis har lagt sitt första ägg så jag får hoppas de andra två lägger bättre. Det kan vara så att de har gökfärgad Maran i sig. Den färgvarianten lägger ljusare ägg för man har slarvat med aveln med de mörka äggen. Där jag köpte mina fanns det både Svart kopparfärgade som jag har och Gökfärgade. Jag får se vad det blir framöver.

Mitt första Maranägg. Dålig färg, jämfört med tre Blommeägg.

Inne i stallet är det lugnt och skönt. Djuren verkar nöjda och belåtna. Fast hade jag vetat att vädret skulle bli såhär milt och snöfritt hade de kunnat vara ute. Killingen Vrese börjar bli stor och Lilleman är en riktigt ståtlig bock nu

Busiga Vrese påminner om sin farfar Vricklund som också brukade gå omkring med strån och växter mellan hornen.

Lilleman liknar nu en riktig bock med fina horn.

Famis börjar bli riktigt rund och tjock. Misstänker det blir tvillingar. Det är inte så långt kvar nu tills hon ska ha. Hon har inte lyckats så bra innan så hoppas verkligen det går bra nu.

Det syns inte så mycket från sidan men uppifrån syns det rejält att hon är högdräktig.

Mina små kalvar är inte heller så små längre. Nu är de nästan lika höga som mammorna. Valle är mycket tjurlik i ansiktet. De är så fina och trevliga, älskar att bli kliade och borstade.

Fina kreatur. Det är lättare att hålla dem rena nu sedan jag började med halm i stället för spån. Hela förra vintern använde jag spån men det är inte så bra dessutom kan det inte vara så skönt att ligga på, hårt och kallt. Nu har jag ett tjockt lager med halm som jag byter två gånger om dagen. Det är betydligt mycket mer jobb nu men det märks att korna trivs och det är huvudsaken.

Fåren gillar också vädret. De går ute och betar och verkar tycka det är ganska skönt. Hö har de såklart inne i fårhuset.

Härlig höstbild eller, nej just det det är ju januari 2012

Jag önskar alla en god fortsättning på det nya året och att alla blir lyckliga och glada.

Det här är den konstigaste vinter jag varit med om. Jättemilt väder. Som en lång utdragen höst. Djuren vet inte heller riktigt vad de ska tro. Kalkonerna har börjat dansa, spela och para sig. Bara de inte börjar lägga ägg nu, det blir nog inte så bra för kylan kan komma när som helst. Jag har kvar sex ungdjur från årets kullar. Två honor och en hane går nu ute med de andra och är nu könsmogna. Tre yngre, ca tre månader, går inne i en box men kan nog också få komma ut i dagarna.

Kalkongänget tror det är vår.

Alla getter är nu inne. Hilda började brunsta när bocken kom in och de parade sig. Inte riktigt bra för hon har ju sin lille bockkilling Vrese. Om hon nu är dräktig får jag se till att ta bort Vrese i god tid så hon kan börja producera råmjölk till den nya killingen.

Ibland får getterna komma ut från boxen och gå lite i stallet, då passar några på att smaka om kornas hö är godare.

Veterinären har varit här och gett kvigkalven Rosa en abortspruta, dyrt men nödvändigt. Hon började brunsta redan vid fyra månaders ålder och jag misstänkte att Valle kunde ha betäckt henne så jag tog det säkra före det osäkra. Det kunde ha gått riktigt illa om hon fått en kalv nu i vår. Hennes kropp är inte färdigväxt och bäckenbenet är alldeles för trångt. Tanken är att hon ska bli betäckt till sommaren med den nya tjuren. Då får hon kalv när hon växt till sig och är lite större i kroppen.

Korna är nu nersinade. Jätteskönt, det är väldigt mycket jobb med mjölkningen. Dels så har mina kor väldigt små spenar så man kunde inte hålla om och mjölka på normalt vis vilket resulterade i kramp och domningar i händerna. Det tog också mycket längre tid med djurskötseln när mjölkningen ingick morgon och kväll. Det tråkigaste var nog ändå all diskning och rengöring av spannar, silar och trasor. Hygienen är viktig och är en stor del av mjölkhantering.

Men det var mycket som var positivt också. Själva mjölkningen var en rogivande mysig stund. Korna är mycket trevliga och duktiga mjölkkor. Det är en underbar känsla att sitta nära en varm, mjuk kossa som idisslar i lugn och ro. När jag precis tagit in dem gav de ca sex liter mjölk om dagen och när jag sinade ner dem gav de ungefär hälften så de hade i princip själv börjat sina ner. När man sinar ner en ko mjölkar man bara ut lite mjölk så juvret inte blir spänt, på så sätt slutar de att producera mjölk.

Trots att det är lite jobb så är jag mycket glad för mjölken. Jag har nu fyra stora hårdostar som blir en stor bit ost i månaden i ett helt år om man använder en tredjedel i månaden. Dessutom har jag fyra grönmögelostar, mycket fetaost, mängder med pannkakor (passar på att använda en del ägg) och ostkakor i frysen. Jag testade även att göra saffransostkaka som var mycket gott, den kommer på julbordet. Dessutom har jag en hel del fryst mjölk om jag skulle vilja göra mer ostkaka.

Tyvärr blev det inte så mycket grädde som jag hoppats. Lite skummade jag av men det är redan använt. Jag hade tänkt spara mycket grädde men det visade sig att separatorn jag köpte inte fungerade, eller fungerar gör den säkert men jag misstänker att en packning är för dålig. Mjölken läckte ut underifrån och det mesta hamnade på golvet. Än har jag inte lyckats få tag i rätt packning men till nästa mjölkningsperiod ska jag ha hittat en. För fler mjölkningar blir det. Detta fungerade så perfekt att jag ska fortsätta med detta system. Korna får kalv på våren. Lagom till de ska avvänjas är det höst och dags att ta in dem. Jag hinner mjölka den mängd mjölk jag behöver och de kan sinas ner lagom till December och julbestyren börjar.

Så här blev det när jag skulle separera mjölken, nästan allt kom ut under från den lilla pipen. Inte blev det någon grädde.

Ännu ett last med ved har kommit. Tio kubik. Min duktiga man lyckades få in allt under tak lagom till stormen kom. Skönt att ha gott om ved. Varmt och skönt har vi det. Nu behöver vi troligen inte beställa mer ved förrän till våren. Det känns så bra att alla vinterförberedelser är gjorda. Nu kan man slappna av lite och ta nya tag nästa år.

Nytt last med ved som ska in i vedboden.

Fast jag vet att det är helt fel och klimatet är helt galet kan jag inte låta bli att njuta. Det är underbart att slippa minusgrader och kyla. Det är underbart att slippa släpa in enorma mängder ved. Det är underbart att slippa frysa sig blå var morgon. Det är underbart att slippa frysta vattenskålar till djuren. Det är underbart att slippa skotta sig fram till ved och djur. Det är underbart att slippa tjocka vinterkläder. Det är underbart att fortfarande gräva upp potatis i landet. Det är underbart men lite konstigt att fortfarande plocka tomater i växthuset och det är jätteunderbart att plocka in en bukett ringblommor på första advent. Njut av livet!

Sommaren var verkligen dålig med mycket regn och rusk men jag måste säga att sensommaren blev trevlig med en hel del fina dagar. Hösten dröjde, trots att det blev några frostnätter. Men nu i dagarna exploderade allt i gula, oranga och röda färger. Vackert och skönt att det är så milt ute. Mycket trevligare att jobba ute utan att behöva bylsa på sig tjocka vinterkläder.

Trots att de blir lite frostbitna kan man fortfarande plocka en del smultron.

Lille killingen som numera heter Vrese får komma ut ofta med sin mamma och skutta runt i gräset. Man får passa på så länge det är fint. han har även varit och hälsat på de andra getterna. Jag tycker inte det är någon idé att släppa ut honom med de andra för trots allt är det lite ruggigt och småkallt på nätterna och de andra ska ändå också snart komma in i stallet inför vintern.

Vrese och mamma Hilda njuter i gräset. Öronmärkena har också kommit på plats.

Skörden pågår fortfarande. Potatis plockas upp med jämna mellanrum. Hoppas att jag hinner få upp allt innan frosten kommer. Jag har haft så mycket annat att göra att grönsakerna som står kvar inte har hunnits med riktigt. Grönkålen tål frost så det är ingen fara, spetskål och vitkål är också kvar och bör klara sig. Rödbetor finns också men annars är nog det mesta uppe. Ja foderbetorna är också kvar men de ska jag börja ta av nu och ge till djuren.

Vindruvorna är också inplockade och vi åt en hel del men det blev ändå mycket över. Problemet är att de inte håller så länge. Jag gjorde saft av det som var kvar. Inte vet jag hur det blir, vindruvssaft har jag aldrig hört om men går det så går det. Jag får återkomma när vi smakat.

Mycket vindruvor blev det.

Korna är nu inne i stallet. De verkade tycka det var rätt skönt att få komma in. Jag tycker också det är mysigt att kunna umgås lite mer med dem. Första dagen och natten var visserligen inte så rolig. Korna är vana vid att dias av kalvarna och kalvarna tyckte det var jättejobbigt att avvänjas. Det är som att vänja av en bebis med nappen men det är hög tid nu att de slutar, de är stora nu. Hela dagen och natten stod de och brölade till varandra. Det var så jobbigt att jag fick ha hörselskydd på mig när jag var ute för jag höll på att bli tokig på ljudet. Stackars katterna fick väl inte heller så mycket sömn den natten.

Fina kosserumpor i stallet. Nu blir det en hel del extrajobb med mockning, utfodring och vattning men ändå jättemysigt.

Det tog ett dygn sedan hade de funnit sig i den nya ordningen och idisslade förnöjt tyst och lugnt. Nu gäller det att passa på att mjölka så mycket jag kan. Korna kan inte slutas dias så abrupt utan måste sinas ner. Jag kan mjölka ett tag nu innan jag måste sluta. De ska ha ett uppehåll innan nästa kalv kommer så att den viktiga råmjölken kan produceras.

Mycket mjölk blir det. Härligt gräddig mjölk. För första gången har jag provat att göra hårdost. En ganska omständig procedur med ständig passning, hålla koll på exakta grader, vändas etc. Det ska daltas och nuttas. Jag förstår att ost är dyrt. Nu är det en jobbig väntan innan man kan smaka. Osten ska lagras under en längre tid och vändas varje dag. Hoppas verkligen den blir god efter allt besvär. I morgon ska jag påbörja en ny ost. Det hinner nog bli några stycken innan det är dags för sining. Lite ostkakor och glass ska också göras och så behöver vi inte köpa mjölk att ha i kaffet.

Av tio liter mjölk blev det en ost på 1,5 kg. Osten kanske inte är så jättefin men jag hade ingen bra ostform. Nu ska den lagras i minst två veckor men helst i ett par månader så den sätter sig och mognar i smaken. Få se hur länge vi kan hålla oss.

I morgon ska jag åka och titta på tjurar och välja ut den som ska gå med mina nästa sommar och bli pappa till 2013 års kalvar. Spännande, samtidigt lite sorgligt för då ska Valle åka iväg. Min fina gosiga Valle. Rosa är mysig hon med och hon är helt av med sina fula vårtor. Skönt, då kan jag pussa och krama henne igen. Det kunde jag inte innan eftersom det smittar och jag tror inte mannen i huset hade tyckt så jättemycket om ifall jag haft inkar i hela ansiktet.

Fina Rosa.

Nu har vi lammkött så det räcker ett helt år. Känns helt underbart att äntligen vara självförsörjande på kött. Få se om vi tröttnar på lammkött men som tur är tycker både jag, mannen och dottern väldigt mycket om köttet. dessutom går det att variera en del, vi har både stekar, kotletter och färs m.m. I en hast fick vi köpa ny frys och det var precis vi fick ner allt. Nästa år kommer vi att erbjuda köttlådor till försäljning.

Lammen  i väntan på transporten till slakteriet.

Själva lastningen och transporten till slakteriet gick jättebra och djuren gick lugnt och stilla in i slakteriets boxar. Det kändes bra. Lammen verkade inte alls oroliga eller stressade. Visst känns det lite vemodigt att skicka fina söta lamm till slakt och så lite får det blev kvar hemma, halva flocken försvann. Men det känns ändå bra att det kött vi nu äter kommer från mina egna djur som jag vet har haft en bra uppväxt.

Köttlådorna hämtade. Något jag är både glad och förvånad över var att lammen blev bra klassade. Inom Eu har slakterierna ett bedömningssystem som görs på alla lamm och nötkreatur. Klassificeringsystemet har bokstäverna EUROPE där kroppens form (muskler) bedöms. E är extremt muskulös och E är mycket tunn. Mina klassades alla som O (några + och några-) vilket är väldigt bra för gutefår. Man ska tänka på att detta system är utvärderat efter köttraser.

Dessutom bedöms fettansättningen med klasserna 1-5 där 1 är inget fett och 5 är väldigt överfet. Mina fick 3 (även här fick ett par- och +) vilket är normal fettansättning. Lammen vägde mellan 15 och 20 kg i slaktad vikt och även detta är mycket bra för gutefår så det blev en positiv överraskning.

Det enda som jag är missnöjd med är skinnen. Jag hade noga påpekat att jag skulle skicka skinnen till beredning och att det var viktigt att skinnen var raka och snygga. Det var de inte! Jag var mycket besviken när jag hämtat hem dem. De var alla tretton skinn skurna snett i halsen. Jättefult. Jag klagade både på telefon och dagen efter när vi hämtade köttet men slakteriet påstod att man måste skära skinnen snett i halsen för att inte få hår på köttet. Nu har jag hört mig för och ingen annan av de andra slakterierna jag hört om gör så här så nästa år kommer jag att välja ett annat slakteri.

Skinnen är nu saltade i två omgångar som man ska göra. Nu ska jag bara undersöka lite olika garverier och se vilket jag ska skicka dem till. Hoppas nu jag får fina skinn trots de snedskurna halsarna.

huvuden tog jag också hem. Har lite pysselplaner för dem som jag återkommer till.

Jag har fått sålt en hel del av mina unga kalkoner. Det känns bra att de betalar för lite djurfoder. Målet är att djuren skall betala sitt eget foder så småningom. Jag har ökat upp hönsen en hel del så förhoppningsvis kommer det att bli en del ägg att sälja. En ny liten höna har också införskaffats. En liten Araucanaflicka. Så nu har jag två hönor och en tupp av dessa, en bra början.

Min nya lilla vetefärgade Aruacuanahöna.

Min kära lilla Rosa har fått fula utslag på mulen. Jag pratade med en veterinär som sa att det troligen rörde sig om ett parapoxvirus, kallas för sarkoider eller inkar. Ett virus som ger vårtor som kan uppstå lite överallt men tydligen vanligast på juvret. Mycket riktigt när jag undersökte korna så upptäckte jag små vårtor på Disas juver så hon har smittat Rosa när hon diar. Mycket tråkigt, det ser jättefult och otrevligt ut men är tydligen ganska vanligt. Helt ofarligt och man kan inte göra något åt det då det är ett virus. Veterinären behövde inte ens komma ut och titta, hon visste vad det var.

Det är så typiskt, här går man och sköter sina djur så bra man kan och borstar och kelar med dem och så ska de få sådant här som gör att de ser helt misskötta ut. Men det känns ändå jättebra nu för veterinären sa att det sitter kvar länge, kanske ett år innan det försvinner men redan efter en vecka har Rosas vårtor nästan helt torkat bort och försvunnit. Jag är både förvånad och glad att det gick så snabbt, hoppas nu det försvinner helt inom en vecka. Det allra tråkigaste av allt är att jag inte kan pussa och krama henne längre för det kan nämligen smitta till människor.

Så här hemsk såg min Rosa ut med sitt dumma virus. Jätteäckligt, men nu är det snart borta. Ska se om jag kan ta nya bilder på henne inom kort och visa.

Ett foto vill jag visa som jag tycker är lite roligt. En suddig bild på en stork som sitter på vårt tak. Jag tycker det är så roligt att storkarna nu åter börjar komma till Skåne. Storkprojektet med uppfödda frisläppta fåglar verkar vara mycket lyckat och man ser dem nu ibland. Extra roligt är det när de är på vår mark.

Den lilla suddiga pricken längst bort på taket är en stork.

Det gick snabbt, efter bara två dagar inne så fick Hilda sin killing. En stor fin gosse. Som vanligt så är det skönt när allt går bra och det är jättekul att få en liten ny krabat när det annars brukar vara lugnt på den fronten. Om ni klarar av att se det så ligger födelsen ute på youtube här:  http/www.youtube.com/watch?v=5ppU7EhPC84 

I morgon ska allt förberedas inför lammens avfärd till slakteriet. De ska stallas in och grindar ställas fram sedan åker de tidigt på Onsdagen. Hoppas nu allt går efter planerna. Vi ska hyra ett hästsläp och transportera dem i det så det är bara att hoppas på att det flyter på utan några missöden som tar tid. Man vet aldrig vad som kan hända när det är djur inblandade.

I våras dog en av min gamla Gotlandskaninhona Albertina,  och nu är det nog snart dags för nästa. Min gamle gosse Dick börjar se riktigt trött och gammal ut. Sju år är han och det är ganska mycket. Nu blir han lite extra bortskämd med godsaker för han har inte långt kvar nu. Blir det för jobbigt för honom kommer jag att avliva honom men så länge han äter och verkar må bra får han sitta kvar.

Visst syns det att han är gammal och trött?

Dessutom har en annan av mina avelshonor dött. Sofi som knappt var två år låg död i buren en dag helt oförklarligt. Tråkigt nog hade hon små ungar på fem veckor. Ett par av ungarna dog men fyra är kvar och verkar klara sig. Jag har haft en del dödsfall bland ett par andra ungar också och jag börjar misstänka att det inte har varit så bra att ge dem grönt som jag plockat ute till dem. Kaniner är väldigt känsliga för fuktig mat och fast jag varit försiktig och plockat när det varit torrt tror jag det gröna ändå varit för fuktigt och saftigt p.g.a allt regnande. Nu blir det inte mer grönt utan de får hålla sig till hö.

Allt rullar på så snabbt nu, dagarna blir mörka så fort, veckorna rusar iväg, skynda, skynda, mycket ska hinnas göra innan vintern. Fårhusets gamla djupströbädd är nu äntligen borta och jag kan lägga in ren fin halm. Det var ett vansinnigt jobb, jag vet inte hur många vändor jag var ute med skottkärran.

Mitt misstag var att jag väntade så länge med att ta ut den och jag har varit alldeles för frikostig med höet. Nästan en meter djup på sina ställen. Jag ska försöka bygga någon sorts höhäck som hindrar fåren att dra ner så mycket hö. Får är lite knasiga, de ställer sig helst i höet och äter och de vägrar äta något som någon trampat på så det blir en hel del spill. Dessutom är de oehört kräsna och vill helst bara ha det tunnaste och finaste höet, det grova trampas ner.

Det märks verkligen att djuren är höstoroliga. Betet är nu nästan slut eller det har i varje fall inte så mycket näring. Både fåren och korna får nu full högiva. Fåren vandrar omkring i hagen och hade nu rymt om de kunnat. Jag har förstärkt elhagen med fårnät så de verkar hålla sig på rätt sida. Det är nu alla fårägare ser om de har tillräckligt bra stängsel till sina djur.

Det är naturligt för dem att vandra. Gutefåren är en gammal ras och har kvar sitt naturliga beteende. De vill nu söka upp andra bättre betesmarker och lammen ska skiljas från mödrarna så vandringslusten finns i generna. Dessutom börjar snart parningstiden och bagglammen börjar bli stökiga och stångiga. De ska hävda sig och skapa revir så det är verkligen en rörig tid för fårägare. Skönt att lammen ska till slakt snart, då blir det lite lugnare.

Korna är också mycket oroligare. De vandrar också omkring mer och söker efter tuvor att beta. Det går åt mycket hö nu till fyra hungriga kreatur. De väcker mig tidigt varje morgon med sitt enorma brölande och tycker att jag omedelbart ska komma ut och fylla på hö, så det blir inga sovmorgnar precis.

Även de vilda djuren är oroliga. Tranorna trumpetar högt uppe i skyn och annonserar sin avfärd. Småfåglarna far omkring och försöker hitta tillräckligt med mat för att äta sig feta inför vintern. Rådjuren vandrar omkring och en vacker hind kom ända in på vår tomt en kväll. Så vacker, att se den alldeles utanför fönstret. Röd och fin i pälsen och svarta stora ögon. Lite magiskt var det. Jag och dottern tittade länge på henne när hon lugnt mumsade i sig mina fina rosor. Ja, jag vet men vi förlät henne, rosorna hade nog ändå vissnat snart. Typiskt nog så var minneskortet i kameran fullt så det blev inga bilder på henne.

Hilda, min ena getflicka har blivit misstänksamt tjockare och tjockare. Nu är jag helt säker, hon kommer snart att få en killing. Hon förlorade ju en liten getflicka i våras och har tydligen brunstat om. Så roligt det ska bli. Hon har gått kvar ute med de andra så länge som möjligt men nu börjar hon bli riktigt tjock och juvret börjar bli stort så jag har tagit in henne i en ren och fin box. Jag vill inte riskera att hon föder ute i regn och rusk. Hoppas nu allt går bra.

Hilda med mage som nästan når ner till marken.

En liten gäst har kommit. En dag sprang det omkring en vilt främmande tupp hos mina höns. Var kom han ifrån? Jag har hört mig för om det är någon i närheten som blivit av med honom och tittat efter lappar i affären men ingen vill kännas vid honom. Förmodligen är det någon som har fått lite för många tuppar och inte kan slakta själv som släppt honom här. De har nog tyckt att det kvittar väl om här är en tupp mer eller mindre. Otroligt dumt, dels så kan man sprida sjukdomar och dels så är det helt fel ras, jag vill inte den korsar sig med mina. Men detta är tydligen inte helt ovanligt att folk gör så här har jag fått höra av andra som också har höns. Jag ska se om jag kan sälja honom, det är en väldigt fin tupp, annars åker han i grytan.

Hittetuppen. Ser ut som en silver svartrandig dvärgwyandotte.

Ibland blir man extra glad. Häromdagen ringde en bonde och frågade om vi ville ha hans fina hässjade hö, han hade ingen användning för det men var tvungen att slå gräset ändå eftersom det är en gammal slåttervall som måste skötas på gammalt vis. Självklart ville vi det. Vår egen skörd gick om intet så allt hö extra är välkommet. Med hjälp av sönerna och en flickvän fick vi hem det ganska snabbt. Det gällde att skynda sig innan regnet satte igång. Perfekt att vi hade köpt en hövagn. Den blev fullastad och det var bara att ställa in den i ladan. Barnen tyckte det var roligt att åka hölass.

Redan nu har jag börjat ge korna och även fåren lite hö ute. Jag märker att de börjar bli oroliga så betet är nog på väg att ta slut. Det var inte bra, jag hade inte planerat att börja med extrautfodring redan. Det är alltid svårt att veta, nu har jag ju fler nötdjur och betydligt fler får än innan. Nästa år hoppas jag att den delen av vår mark som inte är stängslad ska vara klar till djuren, då kommer det att bli fler hagar och det kommer inte att bli några problem.

Ytterligare ved har kommit. Denna gång 10 kubik som mannen slängde in själv i vedbon. Duktigt jobbat. Nu har vi 5 kubik kvar som är beställda och det ska komma i Okt-Nov någon gång. Sedan har vi så vi klarar oss ett tag. Förhoppningsvis behöver vi inte beställa mer förrän till våren. Vi brukar ha som mål att inte börja elda för värme i huset förrän den 1 Oktober men i år gick inte det att hålla. Vissa dagar har varit riktigt kalla så då har vi fått elda på. Vi tar än så länge av veden vi själva har av fällda och gallrade träd och den räcker några veckor till.

15 kubik ved inne i vedboden och mer ska det bli.

Det är konstigt med vädret, trots att det blivit kallare och höstlikt så har allt börjat växa med en enorm kraft. Är det sista rycket måntro? Blommorna blommar som aldrig förr, gräset växer onaturligt fort och fikonen som stått still hela sommaren skjuter stora skott och börjar sätta fikon. Dumt, de hinner aldrig utvecklas innan vintern. Tomaterna i växthuset har också äntligen börjat mogna snabbt nu. Nästan alla sorter är nu färdiga att avnjutas.

Fikonen växer och sätter frukt. Tomaterna är helt underbara i sina olika former, fast än är inte alla sorter färdiga.

Jag känner mer och mer att det blir viktigare att odla de sorters grönsaker man verkligen behöver och framför allt tycker om. Jag har varje år odlat en mängd olika sorter bara för att de ser roliga ut, är annorlunda och konstiga eller bara för att jag vill prova på olika sorter. Det är väldigt dumt och det går åt alldeles för mycket tid till att sköta, vattna, gallra och rensa bland dessa udda växter och så är de kanske inte ens speciellt goda.

Jag har t.e.x odlat gula och knall röda morötter och de gav betydligt sämra skörd än de vanliga morötterna. De fick mycket mer delade toppar och växte konstigt och dessutom var vissa träiga och var inte alls lika goda. Jag odlar också sparrisärt som var äcklig, rädisbalja som inte smakade något speciellt, rovor som var jätteäckliga och olika salladssorter som vi inte äter. Vi i vår familj är inte speciellt några grönsaksälskare så i fortsättningen ska jag bara odla det som vi verkligen äter och bara sorter som vi vet är goda.

Potatis äter vi jättemycket av så det måste vi utöka rejält, lök, vitlök, vanliga morötter, bönor (jag tycker om dem och de är så lätta att bevara) dill, kålrot, palsternacka, ärter och rödbeta är vad jag kommer på nu som vi tycker om och som är viktigt att odla. Tomater och gurka i växthuset likaså. Självklart kommer jag ändå att odla lite annat också men det blir inte i så stor utsträckning. Förmodligen har jag glömt detta när frökatalogen kommer och jag blir ivrig av alla nyheter.

Vitlöken har kommit i jorden. den ska planteras nu på hösten så den hinner utvecklas och få fina klyftor till nästa år. Jag har köpt en sort som heter Sabadrome och som är odlad i närheten av oss. Få se hur det lyckas med den. Jag har planterat den i en pallkrage för att ha lite koll på den.

Vindruvorna har blivit fina i år och bär faktiskt lite frukt. Någon vecka till sedan ska vi skörda dem fast vi har redan tjuvätit en hel del. Mannen har varit duktig och fått upp en pergola så vinet har något att klättra på. Tanken är att leda rankorna över så det blir en tunnel av vindruvor, det komme ratt bli jättefint. I andra änden av pergolan blir en kryddträdgård.

Vindruvorna börjar få fina klasar. Blå sorten heter Nordica och den gröna heter Phönix.

Ibland undrar jag var dagarna tar vägen och vad jag gör egentligen. Då får jag tänka efter lite och inser att allt tar tid. På förmiddagen tar djuren några timmar. Förutom matning så är det alltid något annat som ska göras, burar ska rengöras, djur ska flyttas, klor ska klippas etc. Planteringarna ska ses över, rensa, gallra och skörda det som är moget. Nu är det mycket fallfrukt som ska tas till vara. Sedan är det en hel del inne. Jag bakar allt bröd och kakor själv och det tar också lite tid. Vi äter mycket bröd som ska bakas. Jag bakar visserligen inte var dag men ett par gånger i veckan blir det.

Dagens bröd, kavring och franskbröd.

Middagen tar också tid ibland. Jag försöker köpa så lite som möjligt utan använder det vi har. Ska jag ha tex. bräserad tupp med ungsbakade rotsaker så tar det lång tid. Först ska tuppen slaktas och plockas, rensas och förberedas för grytan. Rotsakerna ska plockas, rensas och skalas. Sedan vill man kanske ha efterrätt och gör en äppelpaj med vaniljsås.Då ska äpplena först plockas och vaniljsåsen kokas så det blir en del förberedelser när man lever så här. Nu kanske jag överdrev lite, förhoppningsvis ligger redan tuppen i frysen och äpplena är plockade, men man ska ju trots allt ha gjort det någon gång. Detta är vardagsbestyr som var helt normala för kanske bara femtio år sedan men nu blivit konstiga och omständiga när allt går att köpa färdigt i affären.

Dessutom ska det hinnas med vanliga bestyr också, vattna blommor, diska , tvätta, läxläsning, städning, ja det sista blir det väl lite sisådär med. Under tiden man gör detta måste man ta in ved och passa pannan och lägga i mer ved så den inte slocknar och mitt i alltihop får man för sig att bygga något eller renovera eller måla ett rum, så det är faktiskt en del saker som jag gör. Mannen jobbar heltid men han gör så mycket han hinner. Oftast är det han som ansvarar för eldningen de dagar han är hemma och han bygger och gör större tyngre grejer.

Pergolan som mannen bygger, sedd uppifrån vårt sovrum. Inte färdig men man kan ana hur vindruvorna ska klättra.

Ibland önskar jag att jag hade mer tid till andra saker. Jag skulle vilja rita och måla. Brodera och sy. Ta till vara på ullen och tova saker. Göra halmsaker och arbeta med lera. Så mycket roligt det finns. Allt detta ska jag göra när jag är så gammal och skruttig att jag inte orkar ta hand om gården. Man måste alltid ha något att se fram emot.

Nu drar det ihop sig till höst. Det gäller nu att förbereda sig inför vintern. Tjugo kubikmeter ved är beställd. Idag fick vi hem de första fem, de andra kommer senare. Det blev tippat på gårdsplanen och det blev ett tufft jobb att lava in allt i vedboden. Vi har lärt oss av våra misstag att inte låta det ligga ute i allt regn så det var bara att sätta igång. Tog några timmar. Nu ska jag belöna mig med godis, ja det gäller att ha ett fettlager nu inför vintern.

Hösten innebär också slakt. Nu har vi bokat ett slakteri så i September åker lammen iväg dit. Vi funderade först på att anlita en hemmaslaktare men det hade blivit alldeles för bökigt. Vi har inte plats ordentligt och var skulle allt slaktavfall ta vägen? För att inte tala om alla katter som hade varit väldigt intresserade. Nej det känns smidigt och skönt att skicka iväg dem, då får man köttet färdigstyckat och klart.

Skinnen ska jag också ta tillbaka och skicka till ett berederi hade jag tänkt. Det blir dyrt men jag hoppas få igen en del av pengarna genom att sälja skinn. Jag måste säga att jag tycker jag har väldigt vackra får. De har en enorm skillnad på färgen, allt från nästan svart till brunt, mörkgrått, silver, vitt och fläckigt.

Fina vackra får. Lammen är nästan lika stora som de vuxna och dessutom är alla äntligen klippta och fina.

Grönsakskörden är i full gång. Löken är upptagen och hänger på tork. Av bondbönorna blev det en jättestor skörd. De är nu plockade, spritade, förvällda och spritade igen för att slutligen hamna i frysen.

En korg med bondbönor. Bönorna ligger och slumrar så sött inne i skidan med ett mjukt bomullsliknande täcke.

Äpplena är snart färdiga att plockas. Redan faller en stor del ner, de plockas och ges till kaniner och kalkoner som tycker det är gott. Höstblommorna har börjat blomma och fåglarna gör sig redo för flytt eller övervintring. Tur att kalkonerna fortfarande tycker det är sommar. Snart kläcks fler ungar under kalkonmamman.

Snart kläcks det kalkonbebisar ur de här rosatonade fina kalkonäggen.

Röda blommor. En fin hög solros och goda blomsterbönor.

En Araucanatupp och en Marantupp har införskaffats. Jag har sagt att jag ångrade mig jag gjorde av med dem jag hade. Jag har redan en Araucanahöna så tuppen får gå med henne sedan när han blir stor och hon inte går med sina kycklingar. Höns av båda sorterna är väldigt svårt att få tag på så det får bli till nästa vår.

Marantuppen kan jag ha till de Indiska stridshönsen, ja, jag köpte två sådana också. Har jag sagt att jag inte skulle ha fler sorters djur? Nä, det kommer jag verkligen inte ihåg. Dessa är så fina, kraftiga och ståtliga, ser ut som rovfåglar.  Dessa ska tydligen få väldigt bra slaktdjur om man korsar dem med en annan stor ras. Marantuppen ska därför få gå med dem.

Aruacuana och Maranupparna. Bara två månader. Kommer att bli jättefina. Lägg märke till Aruacuanans gröna ben.

Här har vi då de två Indiska stridshönsen. Fyra månader och ser ut som små örnar i ansiktet. Det kommer att bli ännu tydligare när de blir äldre. Titta så breda de är över bröstet och kraftiga stora ben. Jag är redan väldigt förtjusta i dem.