SOLGLÄNTAN

livet på en liten gård

BLOGG

SOLGLÄNTAN

Ett liv på landet. Självhushållning, djur, odling ja kort sagt vad som händer på en liten gård i Skåne.

 

   Blogg listad på Bloggtoppen.se Blogg Topplista

view:  full / summary

Nässelsoppa och rabarberpaj.

Posted by Anette ståbis on May 18, 2016 at 4:35 PM Comments comments (0)

Ja som ni märker så blir det längre och längre mellan gångerna som det skrivs här. Det är alldeles för mycket roliga saker som händer så det blir ingen tid över att sitta vid datorn. Jag får göra en liten kort redogörelse vad som hänt här.


Fjäderfäna: Tyvärr kom det en skabbräv i höstas och precis som förra gången dödade den urskiljningslöst många djur. Tack och lov gick den inte in till gässen denna gång så de klarade sig. Desto värre gick det för de andra. Räven härjade både inne och utanför hönshuset och inte heller denna gång hörde jag något fast jag var inne i huset.


Jag hade precis börjat bygga upp en ny flock renrasiga höns. Bl.a köpt en jättefin Marantupp. Nu är alla maranerna borta och nästan alla blommehönsen. Kvar finns en blommetupp och två blommehöns, en aracuanatupp, en Indisk stridshöna och ett antal korsningshöns. Nu ger jag upp om att ha renrasiga höns utan de får gå är och blanda sig lite som de vill. Av någon konstig anledning är det de renrasiga som oftast stryker med. Mig kvittar det egentligen för jag har varken utställningsdjur eller genbanksdjur.


Alla kalkonerna blev också tagna utom en liten unghöna som kom fram dagen efter. Hon hade legat och tryckt förskräckt någonstans. T.o.m stora Godzilla fick halsen avbiten. Jag gick länge och funderade på om jag skulle sälja honan eller köpa en ny kalkontupp. Jag hade ändå planer på att minska ner djuren men jag ångrade mig och köpte en ny tupp. En jättestor renrasig Broncekalkon som är en ängel jämfört med Godzilla. Än har inga kalkonägg kommit men jag har sett en parning så kanske snart.

Min tjusiga kalkontupp Kalle II.


Gässen är fortfarande jobbiga med sitt envisa beteende att gå ut på vägen. De får gå i sin inhägnad och bara komma ut när jag kan hålla ett öga på dem men det är ganska påfrestande i längden. Det kan vara så att jag tar beslutet att sluta med gäss. Ibland får man inse att vissa djur kanske inte passar på gården.


De har inte börjat lägga ägg än men de brukar vara sena så vi får se vad som händer. Gässlingar är ljuvliga och det är i så fall för deras skull gässen är kvar.


Getterna: I år var det tydligen bockår hos mig. Inez fick först två och sedan fick Hilda en. De är till salu om någon skulle behöva en bock. Jag har beslutat mig för att så småningom avsluta min gethållning. Jag mjölkar inte längre getterna. Ingen i familjen gillar getmjölk eller getost och göra det endast för min skull känns inte lönt. Nu när jag har korna kommer mjölkbehovet att bli tillgodoset. Dessutom har jag värdelösa getmarker. Ingen kuperad slyig miljö som de gillar utan bara öppna gräshagar som passar kor och får bäst. Men det kommer att dröja innan de är borta från gården. De djur jag har nu ska gå kvar och de har många år kvar att leva om inget händer. Däremot kommer jag inte att köpa in nya djur eller behålla egna killingar.

De tre killarna som behöver nya hem.


Fåren: Förra året förlorade jag tre gamla tackor och i år har min äldsta tacka som kom först här på gården dött. Min bagge Bamse blev lite krasslig så jag valde att avliva honom istället för att kontakta veterinär. Han blev så stor och tung och fick problem med klövarna så jag hade ändå tänkt ta bort honom till hösten. Nu har jag plötsligt bara nio tackor kvar.


Trots det har det varit ett jättebra lammår. Allt har flytit på bra och inte ett enda problem har uppstått. Sexton lamm blev det så jag är väldigt nöjd. Jag kommer i år att behålla många tacklamm för nu börjar även de andra tackorna bli äldre så det är hög tid att lägga till lite nya djur.

Härlig försommarhage med fåren och lammen.


Kossorna: Robertha flyttade till sin nya ägare och kvar har jag nu Lycka och Krusa. Krusa tog sig inte när hon besökte tjuren och blev inte dräktig. Får göra ett nytt försök med henne till sommaren.


Lycka däremot har fått en alldeles underbar lite kvigkalv. Majsol heter hon. Hon kommer att säljas så småningom, jag kan tyvärr inte ha fler kor hur mycket jag än hade velat.

Söta Majsol med chokladbruna stänk.


Kaninerna: Förra året var ett superår för kaninerna. Honorna blev lätt dräktiga och fick stora fina kullar. I år är det lite trögare. Bara en del av honorna har blivit dräktiga. Just de djuren jag verkligen vill ha ungar av går tomma eller brunstar inte. Men jag ska inte klaga, kaninkött blir det mycket av ändå.

Några av kaninungarna. Dessa är renrasiga rexar som jag själv lyckats föda upp för hand då mamma kanin dog när de var tre dagar gamla. Helt underbar ras med sin mjuka plyschpäls.


En del avelsdjur är borta och nya har tillkommit. Ja en hel del faktiskt. Jag har ökat upp kaninerna ganska mycket för jag tycker det är väldigt roligt med kaniner och blir mer och mer förtjust över de perfekta självhushållningsdjur som jag tycker de är. Mitt mål nu är att hålla renrasiga Rexar, Stora silver och gotlandskaniner i genbank. Korsningar mellan dessa används i hushållet och renrasiga säljs i första hand. Jag har förresten precis tingat en Belgisk jätte också så den rasen ska jag också ha. Kom på att jag inte uppdaterat mina avelsdjur eller djur som är till salu så det måste göras inom kort.

I stallet pågår burbygge. Jag byggde en sådan här dubbelbur förra året och är så nöjd med den så nu ska jag bygga fem till.


Odlingarna: Här har allt det roliga börjat. Nästan alla plantor har kommit ut. Bara gurkan och lite andra extra känslig individer få stå inne ett tag till. Som jag skrev i överskriften så har man ett bra tag nu kunnat börja avnjuta läckerheterna som kommer upp. Nässelsoppa är nyttigt och gott. Paj, kräm etc av rabarber är också en vårnjutning.

Nässelsoppa redd med grädde med nybakat varmt bröd till. Himmelskt gott!


Nya träd av nektariner och aprikoser har införskaffats. Det är så roligt med dessa lite exotiska frukter. Nu blev vi tvungna att utöka växthuset också men det kan man aldrig få för mycket av. Andra projekt är också på gång. Gamla uttjänta odlingslådor har bytts ut mot fler och större.

Nya odlingslådor och förlängning av växthuset är under konstruktion.


Ett kommande potatisland håller på att etableras med tjocka lager hö. Men det blir inte förrän nästa år så i år har vi faktiskt inte satt någon potatis. Vi fick inte riktigt plats. Nu ångrar jag mig jättemycket men så får det bli. Vi har ändå dåligt med förvaringsmöjligheter över vintern. En tanke har börjat gro om att gräva en jordkällare. Det hade varit det bästa. Kanske ett framtida projekt när alla andra projekt är klara.

Tidsresa.

Posted by Anette ståbis on September 9, 2015 at 7:40 AM Comments comments (0)

Jag har haft den otroliga förmånen att komma i kontakt med en kvinna som gifte sig med dåvarande sonen som bodde på vår gård under 40-talet. Bröllopet var här hemma på gården. Jag bjöd hit henne och både hon och jag flög tillbaka i tiden.


Underbart att få höra om allt.  Pianot som det spelades på i salen om jularna. Trädgårdsgångarna som måste vara krattade varje Söndag när kyrkklockorna slog. (Vilka gångar? Jag har bara funnit en) Köttet som saltades i stora baljor i källaren (vilken källare? Nu finns det ingen) Grisen som slaktades och hängdes i uthuset. I bland blev det flugor i köttet men det var gott ändå.


Drängen och pigan arbetade för fullt med olika sysslor. Pigan låg ofta i trädgårdslandet och rensade ogräs. Stora starka ardennerhästar fanns också. Höns, grisar och kor fanns. En levande bondgård som jag har. Hon var mycket glad för att vi lever som vi gör och håller djur och odlar precis som förr.


Den årliga festen som hölls bland alla gårdar i området och där värdskapet skiftades om mellan gårdarna gick vilt till. Spriten flödade. Den stackars ensamstående skolfröken i byn försökte paras ihop med diverse karlar. Man fick förmodligen höra allt skvaller om alla i socknen.


Det var svårt för henne att minnas allt för hon kände inte igen något i huset. Allt är borttaget och förändrat. Vad konstiga små fönster tyckte hon. Det ska vara fönster med spröjs. Var är den stora järnvasken och järnspisen undrade hon när vi kom in i köket. Står den tunga mangeln som var fylld med sten kvar på vinden undrade hon? Nej det gör den inte. Vårt bibliotek var sängkammare. Väggar var borttagna eller flyttade och trädgården var helt annorlunda. Det är nästan ofattbart mycket som förändras på 70 år.


Jag är så otroligt glad att jag fick uppleva denna tidsresa. Jag är också glad att det varit en lycklig tid för det mesta, en del tragiska dödsfall hände visserligen men glädjen har dominerat i vår gård.


Kossorna är nu lyckligt hemkomna efter tjurträffen. Förhoppningsvis blir det små kalvar nästa år.

Balder börjar bli en stor kille.


Gässlingarna växer i rekordfart och snart kan de flytta till nya hem.

De fyra ungdomarna i bakgrunden. Joakim är så arg att man inte kommer nära för att fota.


Kalkonen har i sista minuten lyckats kläcka lite ägg. Hon hade gömt sig ordentligt bakom en buske och det tog ett tag innan jag hittade henne. Hon lyckades verkligen smyga undan när jag inte såg henne. Jag placerade henne och äggen i en box för att ha koll på henne. Pappa Godzilla har inte fått  vara med denna gång. Han var visserligen jätteduktig och ruvade äggen sist men låg ihjäl ungarna.


När det var ca en vecka kvar till kläckning lyckades kalkonmamman ta sig ur boxen och hittade inte tillbaka in. Dumma kalkon. När jag hittade henne virrandes runt i stallet var äggen iskalla. Hon hade förmodligen varit ute hela natten. Jag trodde det var helt kört för äggen och att ungarna dött. Honan fick komma in i boxen och slängde sig på äggen och jag tänkte att hon kan få ligga tiden ut ändå och själv inse att det inte blir något.


Döm om min förvåning när jag en morgon kommer in och upptäcker sex kläckta ungar.  Tur jag inte tog bort äggen. Det bevisar att nedkylning inte helt säkert är en dödsdom för ruvägg. En unge var lite svag och dog senare men fem ungar av tio ägg är jag ändå nöjd med med tanke på vad som hände. Nu gäller det bara att få dem att överleva. Jag tycker inte min hona är så bra på det tyvärr. Mina Qröllvitzerkalkoner jag hade förr var superduktiga mammor. De ruvade fram stora kullar och det var väldigt få ungar som dog.

Mycket finfördelad mat, grönt och kokt ägg måste de ha annars överlever de knappt.


På kaninfronten så händer det som vanligt en del saker. Min fina rexkanin Dante blev till sist pappa. Hans röda färg och japananlaget slog klart igenom. Alla ungar är mer eller mindre röda med tigrering eller fläckar. Några gepardtecknade finns minsann också. Jättefina ungar.

Dantes och Bellas ungar.


Min gamle gotlandshane har fortfarande inte lyckats att bli pappa. Min hona Estelle parades en sista gång med honom och strax därefter började han tackla av och blev som en skröpplig gammal gubbe. Trots extra insatser med vitaminer, pellets etc. somnade han in en dag. Lite konstigt, så gammal var han inte. Han var bara fyra år och borde varit med minst två år till.


Nu har jag bara två honor och en hane kvar av mina genbanksdjur. Kanske snart dags att förnya djuren. En hona är fem år och den andra är tre. Hanen som är kvar är också tre men åren går fort. Få se om jag behåller en unge eller köper in ett nytt djur. Jag hoppas verkligen parningen med Estelle lyckades men det är lite för tidigt att se än.


Vet inte om jag skrivit det innan men min stora belgiska jättehane Haddock har också gått bort. han fick problem med ryggen och blev delvis förlamad i bakbenen. Det kom och gick. Ibland var han nästan helt bra men så blev han dålig igen. det hände flera gånger. Han mådde bra för övrigt och åt och drack som han skulle. Jag valde ändå att ta bort honom för förlamningen blev värre och värre för varje gång. Tror det var en nervskada eller något liknande som han kanske fick i samband med en parning för problemen uppstod då.


Silverkorsningsungarna växer fint och börjar bli riktigt fina med silveranlaget som nu börjar visa sig. De är nu åtta veckor och säljklara.

Alla ungar har växt jämt och bra.


Jag har även fått en ny kull med renrasiga silverungar. Deras äldre syskon är stora och fina. En hane och en del honor finns kvar till försäljning av den kullen.

Nya silverkullen.


För övrigt så skördas det för fullt. Grönsaker och frukt finns det gott om.

Förberedelser till ketchup. Bra att göra när man har mycket tomater för ketchup går alltid åt. Olika salter gör vi också. Här är det gult och rött chilisalt med olika styrkor och så är det sellerisalt. Ett blandat örsalt har vi också gjort.

Vitlöken är fantastisk. Här är en del av skörden. Alla tre sorterna har varit bra ( Thermidrome, Sabadrome och Morado) och gett jättestora lökar trots att vi inte satte dem förrän tidigt i våras och inte förra hösten som man egentligen ska göra. Det blev inte så många persikor som förra året och de var en aning bleka p.g.a avsaknandet av sol. Men de som blev var enorma och jättegoda. Vi gjorde sylt på de som vi inte åt upp.

Ett litet urval av allt gott som plockas in till det som behövs i köket.


Hönsen har varit väldigt duktiga på att lägga ägg. Nu börjar det minska ner något. De börjar väl förbereda sig för vintervilan. Jag gör rätt mycket majonnäs och då är det bra med bra äggtillgång. Hemmagjord majonnäs är fantastiskt gott och alldeles gul blir den av äggulorna. Dessutom köper jag bara kallpressad svensk rapsolja som även den har en guldgul färg.

Guldmajonnäs.

Såklart används äggvitorna också. Det blir smaskiga maränger. De kan man också smaksätta hur man vill här är både vanliga och lakritsmaränger smaksatta med lakritspulver. Jättegott.

Slutligen har jag ett julklappstips. Två av mina lammskinn är till salu. Jättefina och fluffiga.

Mer information under "säljes"


Plocka, plocka , plocka...

Posted by Anette ståbis on August 6, 2015 at 5:55 PM Comments comments (0)

Skördetid, en härlig stressig tid. Nu kommer den stora tillfredsställelsen när man skördar frukten efter allt jobb man lagt ner. Det plockas bär till höger och vänster. Det plockas grönsaker till höger och vänster. Bär ska rensas och förpackas. Lök ska hängas på tork. Inläggningar ska göras. Örter ska plockas. Bönor ska förvällas osv. osv. 

Trots den konstiga sommaren har vi fått en fin stor skörd av det mesta. Allt är mycket lättare sedan vi gick över till att helt odla i odlingslådor. Det blir inte hälften så mycket ogräsrensning som på friland. Vi har också provat att samodla lite mer och det fungerar väldigt bra. Vi har satt brytbönor framför tomaterna i växthuset och det blev en enorm tillväxt. Vi hinner inte riktigt med alla bönor nu för det växer ut nya varje dag.

Bönorna framför tomaterna i tomatväxthuset. Sorten heter Provider och är helt fenomenal. Jättegoda bönor och det bästa är att de är goda och mjälla fast man inte hinner plocka dem utan tar dem försent när de blivit lite för stora. Det enda problemet är att det är lite svårt att vattna tomaterna utan att tynga ner bönorna mot marken och att det är svårt att leta efter sniglar i växthuset.


Sniglar ja, hatar dem! Mördarsniglarna. Vi har jätteproblem med dem. De äter verkligen allt. Det gäller att döda alla sniglar man ser hela tiden. På de flesta ställen lyckas vi hålla efter dem men ibland vinner de.

Så här ser det ut i vår ena kålrotsodling just nu. Helt kalätet. Missar man att hålla efter gräset runt odlingslådorna ligger sniglarna i gräskanten och väntar. Under natten kommer de fram och kalasar upp allt. Som tur är har vi fina kålrötter i en annan låda. Det gäller att ha många odlingar på olika ställen.

I dessa lådor fungerar det bra. Majsen och allt annat är jättefint.


Det är inte bara mördarsnigeln vi har problem med. Gråsuggorna som jag aldrig tänkt på som ett problem innan har även de börjat äta friskt av både grönsaker och frukter. De gnager gärna av tunna stjälkar på nysatta grödor har vi kommit på. Eller översta delen av rotfrukter. De lyckas också äta sig in i persikor. Tycker de är dumma. Misstänker de har inlett någon sorts samarbete med sniglarna. T.o.m Vinbergssnäckorna har börjat ge sig på salladen så de åker väck de också.

Höga lådor klarar sig bättre. Här är palsternacka som växer och frodas utan angrepp, än så länge. I bakgrunden skymtar stommen till nya växthuset.


Jag som avskyr vintrarna önskar nu verkligen en riktigt kall bister vinter ett par veckor så snigeläggen och andra skadedjur dör. Problemen blir värre och värre ju fler milda vintrar vi har så det är nog det enda som hjälper.


Till hösten måste jag ta ett beslut hur jag ska göra med hallonen. Jag har jättegoda stora fina hallon men de växer helt vilt. Här har förmodligen en gång i tiden varit en perfekt bärodling med jordgubbar och hallon i raka led. Bärbuskarna har stått prydligt längst bak och björnbären har växt väl tuktat i en liten inhägnad. Det var då det.


När vi flyttade hit hade trädgården, fruktgården, bärodlingen och grönsakslandet återgått till den vilda naturen. Ingen hacka eller räfsa hade rört vid jorden på minst tio år. Inga händer hade varsamt plockat ogräs eller ansat buskarna. Allt växer nu huller om buller. Söndriga murkna stolpar skymtar bland snåren där förmodligen linor och staket gick en gång. Sälg, ask, fläder och annat sly har slått rot och är svårt att få bort.


Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Lite sorgligt är det. Jag skulle vilja återställa allt men vet inte om det går. Björnbärssnåren slingrar sig överallt och nässlor frodas och blir manshöga. Nu går det knappt att plocka hallonen, krusbären eller vinbären längre utan att klä sig i tjock skyddsdräkt. Hallonen skjuter upp nya skott överallt och bärbuskarna har satt så många rotskott att man knappt vet vilken som är modersplantan. Ska se hur det ser ut när allt vissnar ner till hösten. I värsta fall får man ta bort allt och börja om med nya plantor.

Hallå!..var är hallonen och bärbuskarna? Här har alltså varit en fin bärodling en gång i tiden.


Tyvärr har jag upptäckt att det börjat växa en växt som heter stånds hos oss. Den är giftig för djur och det värsta av allt är att den fortfarande är giftig i torkat tillstånd. Man vill alltså inte ha den i varken hagar eller vallar där man tar hö. Den slår ut djurens organ som levern och djuren kan dö av det. Jag har grävt upp allt jag hittat. Tyvärr var där ganska mycket i hagen där djuren gått och de var helt nerbetade. Hoppas verkligen att inga djur fått i sig för mycket och har tagit skada. Djuren är tillbakaflyttade till sin gamla hage där jag inte sett någon stånds. Kommer nu att titta noga och gräva upp allt som kommer. jag hade behövt att snart flytta tillbaka djuren för det riskerar annars att bli överbetat i hagen de går nu.

Bortforsling av stånds.


Jag är mycket intresserad av vårt hus historia och gillar "tiden från förr". Lyckan blev därför stor när jag upptäckte att det låg kvar en gammal stengång under gräsmattan. Nu har jag grävt fram den och ska snygga till den lite. Tänker ta bort tegelstenarna och plantera antingen buxbom eller lavendel längst med gången.

Gången från trappan på baksidan av huset. Den leder fram till flaggstångsfästet. Ja jag vet att den är sned men jag ska försöka åtgärda det på något sätt.


Det blev inga ungar efter min rexhane Dante. Honan boade efter halva tiden och gick tom. Nu är hon omparad med honom så jag hoppas ändå på ungar så småningom. Även en annan hona har gått tom. En gotlandskanin som var parad med min gamle gotlandshane. Det är andra gången hon går tom med honom. Funderar på om han blivit för gammal och kanske steril. Jag tycker det är ovanligt att honorna inte blir dräktiga efter en lyckad parning. Ska para om henne igen så får vi väl se om hanarna fungerar som de ska.


Gässlingarna fungerar i alla fall som de ska. Växer så det knakar och är pigga och fina. Jag är så glad att det blev några gässlingar till slut. De är verkligen helt underbara.


Utflyktssommar

Posted by Anette ståbis on July 21, 2015 at 2:40 PM Comments comments (0)

Tittar tillbaka och ser att jag skrev i mitt förra inlägg att jag var så glad att sommaren kommit. Ha ha det skulle jag inte sagt! Vilken dålig, tråkig sommar det blev. Mest grått, kallt och blåsigt och plötsligt kommer vissa dagar med onaturlig tropisk värme. Ja konstigt är det.


Vi har helt tappat lusten att göra saker här hemma och ägnar de tråkiga dagarna till olika dagsutflykter. Det blir mest museer, antikaffärer, loppisar, marknader och djurparker. Regnfria dagar blir det fiske, grillning och skogsvandringar. Det är riktigt trevligt måste jag säga. Så egentligen är denna sommar toppen.


Enda nackdelen är att det går mer pengar till alla inträden och fikastunder som måste göras men det är det värt. Det vi försummar hemma är mest trädgårdsarbete och underhåll som borde gjorts. Självklart tas grönsaksodlingarna och djuren hand om som vanligt.


Trots vädret så är odlingarna i toppskick. Allt växer bra och vi äter för fullt av allt det goda både från växthus och odlingslådorna. Ett tredje växthus har påbörjats men det kommer att bli klart senare än vi trodde för vi bygger bara på det när det är trevligt väder.


Tyvärr har jag inte några bilder just nu på odlingarna. Jag hade jättemånga bilder i kameran på alla grönsaker men på en av alla utflykter försvann kameran tyvärr. Tur i oturen var att jag hade tagit en del bilder med dotterns kamera. Så lite bilder har jag ändå att visa.


Det blev nog rekordskörd av jordgubbar i år. De var lite sena men när de väl kom igång så kryllade det av bär. Plockat i många omgångar och fryst in. Jag gör inte så mycket sylt och saft längre utan tycker bättre om att ha bären i frysen. Då kan man ta fram och ha dem till tårta, råröra dem till sylt ellr koka saft efter det behovet man har för stunden. Det gäller alla bär jag plockar nu.

Sista jordgubbsskörden. Gubbarna blir mindre och mindre för varje omgång men lika goda ändå.


Årets största överraskning stod nog gässen för. En dag fattades jag Dedde den ena gåshonan. Lätt stressad letade jag runt efter henne. Som jag skrev i förra inlägget är de nu instängda i en hage och kan gå in i ett vagnslider. Efter en stund hittar jag henne ruvandes på tio ägg väl gömt bakom en vagn och väggen! Helt otroligt att jag inte sett henne eller äggen innan. Jag har varit där inne många gånger men inte tittat just där.


Nu har hon ruvat fram fyra gässlingar. Tyvärr låg tre halvkläckta ungar kvar i boet. Förmodligen ihjällegade av mamman. Misstänker att jag har lite väl stora och tunga gäss som i sin välvilja att ligga ordentligt på dem tills alla har kläckts mosar de förstfödda. Tre ägg låg kvar okläckta. Jag är ändå jätteglad. Var helt säker på att det inte skulle bli gässlingar i år så fyra stycken är toppen.

Fyra gullbollar. Badkaret är vänt upp och ner så gässen får vänta med badet så inga gässlingar drunknar.


De fyra killingarna har åkt till sitt nya hem. Extra roligt är det att alla åkte samtidigt så ingen fick gå kvar ensam och leta efter sina kompisar. Nu börjar parningsmånaden närma sig för getterna och snart börjar allt om igen.

Hejdå söta flickorna Ella, tuva, Runa och Freja


Lammen växer fantastiskt bra i den nya hagen och blir stora och präktiga. För längesedan skickade jag in tre skinn till beredning. Måste börja någon gång för nu ligger det en enorm mängd insaltade skinn och väntar. Så roligt när man äntligen fick tillbaka dem. Tänkte först sälja dem men nu vet jag inte. Går och håller på dem. De är jättefina.


Mjuka fina skinn.


Kaniner kryllar det av hela tiden. Kullar kommer med jämna mellanrum. Mina renrasiga stora silverungar är helt underbara och snart säljklara. Just nu är de nästan som sötast, precis när de börjar skifta från svart till silver.

Silverungarna. Lycka är att kunna hoppa upp där mamma ligger och vilar.


Min silverhane Carl har även blivit pappa till flera andra ungar. Här är hans senaste kull med en gotlandskanin.


Min rexkille jag beställt från Danmark har anlänt. Vackra mjuka Dante. Pälsen är helt oemotståndlig. Så mjuk att man knappt kan känna den när man klappar honom. Han kommer snart att bli pappa också där mamman är en gotlandskanin. Min rexhona är för liten och ska växa till sig ordentligt innan hon kan få ungar.

Underbara Dante


Jag får nog förtydliga att de gotlandskaniner jag tar korsningskullar på är inte helt 100% rena gotlands utan har lite Belgisk jätte långt bak i generna. Mina renrasiga gottisar som jag har i genbanken korsas inte med andra utan de hålls strikt till andra genbanksdjur.


På tal om genbank så flyger verkligen tiden fram. Jag har fått ett diplom för att ha haft genbank i 10 år. Jag tyckte precis jag fick 5-års diplomet.


Nu är det bestämt att min kära Robertha flyttar till hösten till ett nytt hem. Det har varit ett tufft beslut att ta nu när hon litar och har förtroende för mig. Men det känns jättebra för hon flyttar tillbaka till personen som en gång var med om när hon föddes så hon kommer att bli älskad i sitt nya hem.


Alla korna har nu åkt till en tjur för att förhoppningsvis få en kalv nästa år. Även Robertha åkte för hon ska betäckas innan hon flyttar. Det blir samma tjur som förra året och som är pappa till Balder. Sture som tjuren heter är ren Lillhärjålinje precis som mina kor. Jag tycker det är roligt att ha rena djur därifrån.

Lycka, Krusa, Balder och Robertha precis innan de for iväg till tjuren. Balder ser helt förvånad ut och fattar inte vad de ska i stallet och göra när det är så härligt i hagen.


Få se nu hur resten av sommaren blir.


Sommar!!

Posted by Anette ståbis on June 13, 2015 at 2:40 PM Comments comments (0)

Äntligen kom så sommaren. Den har man väntat på. En sådan tråkig och kall vår och försommar har jag inte varit med om på mycket länge. Alla väntade på värmen, djuren, blommorna, grönsakerna och människorna. Jag förstod att allt skulle explodera när värmen kom och det gjorde det också. Nu är det fågelsång och blomdoft så man blir alldeles omtöcknad.


Jag har verkligen dröjt med att skriva här nu. Mycket har hänt så det får bli en liten snabb sammanfattning. Grönsakerna är planterade och har kommit igång med växandet. Det är stor skillnad på växtkraften nu när solen och värmen kom. Allt stod still i kylan, ja förutom ogräset som alltid växer. Majsen tog stryk i kylan och kämpade för sin överlevnad men nu har den återhämtat sig. Gurkan planterades ut en aning för tidigt och några plantor dog men som tur var hade vi reservplantor inne.

Nu börjar det se bra ut i odlingslådorna. Majsen var som sagt klena länge men börjar bli kraftiga. Potatis, olika sorters lök, morötter, rödbetor och annat smått och gott finns i dessa odlingslådor De andra lådorna är också fyllda med diverse plantor.


Nu går det så snabbt så man får titta lite extra varje dag så man inte missar något ätbart. Det är mycket som är nästan klart.

När gurkan ser ut så här går det snabbt och tomaterna kommer snart att ändra färg om solen håller i sig.

Jordgubbarna har jag nog längtat allra mest efter. Titta så nära det är innan man kan ta den. Persikorna kommer också.


Vindruvor blir det nog mycket av i år. Mängder med klasar börjar framträda. Fikonen har gynnats av den milda vintern och plantorna är jättestora och har inte alls fryst ner som de brukar göra. Om det går som det ska får vi den största fikonskörden någonsin. Lite fikonmarmelad kanske?

Syns inte så bra men vindruvorna börjar frodas. Längst bort till vänster är fikonen. Till höger underbara kraftigt doftande syrenen Madame Lemoine och vinbärsbuskar.


Det är inte bara grönsaker som frodas utan även gräset. Så otroligt snabbt det växte upp. Stresskänslan bubblar fram lite när man inser att alla andra har slått sitt gräs och vi har inte hunnit fatta det är sommar. Vi är lite beroende av hjälp så vi kan nog inte slå det förrän efter midsommar. Nu gäller det att det fina vädret vill fortsätta så vi kan få in torrt fint hö.


Alla djuren har fått komma in i nya hagen men hjälp vad gräset var högt. Man ser knappt djuren. Här ligger fyra kossor och vilar och man ser dem inte förrän man kommer helt nära. Fyra, ja just det, kalven kom till sist och det var som jag misstänkte,det tog inte förrän andra brunsten så lite senare än vad jag hade räknat med kom kalven.


Allt gick bra och en helt bedårande liten tjurkalv blev det som numera heter Balder.


Alla fåren blev klippta och fick klövarna verkade innan de kom in i nya hagen. Konstigt nog hade inte så många släppt sin ull som de brukar utan det var lite mer att klippa i år. Vet inte vad det beror på om det har med väder eller foder att göra. Det går ändå lätt för man ser tydligt skiktet mellan gamla och nya ullen. Jag är så otroligt glad för min klippmaskin som gör att jag kan klippa alla på en dag mot tidigare när jag handklippte endast tog ca. tre om dagen.

Här ser man i alla fall alla fåren och lammen. De är på den redan betade delen av den nya hagen. Välklippta med gott hull av det nya gräset.

En tråkig sak är att en av mina älsta tackor som var den första här på gården, håller på att bli blind. Tekla som hon heter har troligen någon form av starr. Jag tyckte hon uppträdde underligt redan när hon var dräktig och gick ibland runt i cirklar eller gick i fel riktning när de andra gick iväg. Det blev värre och värre och hon var helt förvirrad ett tag. Jag avvaktade så länge jag kunde för hon fick ett lamm som behövde henne.


Det jobbiga var att hon såg inte sitt lamm utan skrek efter henne hela tiden. Jag var mycket nära att ta beslutet att avliva henne och flaska upp lammet. Men så hände något. Det var precis som om Tekla anpassade sig till sitt handikapp och började lyssna intensivt. Nu går hon efter ljud och dofter och kan följa de andra riktigt bra. Jag tror hon kan urskilja konturer och skuggor för man ser hur hon sveper med huvudet för att uppfatta rörelser. Självklart kan hon inte leva så här utan hon får följa med slaktlammen till hösten.

Tekla vars pupiller nästan är helt grå.


Getterna gillar verkligen också den nya hagen. Det är så skönt med en hage med rejält bete för inga djur försöker rymma. Killingarna är nu stora och fina och nu är det så lyckligt att nästa vecka flyttar alla fyra till ett nytt hem. Lite kul att de får fortsätta vara tillsammans.



Jag måste också skriva lite om hur smarta getter är. Jag har mitt på ena kortsidan av hagen en öppning in till getternas gamla hage. Jag visade getterna en gång och de fattade direkt var man skulle gå. Det hade aldrig fåren förstått utan de går till hagen tar slut. Skulle någon av fåren komma in på andra sidan hade de andra bara sprungit fram och tillbaka och lammen hade förmodligen rusat genom eltrådar och allt. Korna hade nog också lärt sig men jag har en lina över så de inte ska gå in i den hagen. Har fått för mig att getter är lite personliga och vill gärna dra sig tillbaka till ett eget utrymme. Det är de som bestämmer i hagen dessutom. Kör bort både kor och får om de kommer för nära.

Här ser man öppningen. De har gått här så ofta att det har bildats en liten stig. De drar sig alltid tillbaka här när de ska vila och idissla.


Jag har fått min första kull med renrasiga Stora silver kanin. Jag lyckades hitta en hane till min hona till sist. Åtta fina ungar är det. Det är så roligt med den rasen för de ändrar färg. Föds blanksvarta och blir sedan mer och mer silvriga för att vid vuxen ålder ha en helt silverfärgad päls. Jag kommer att ha lite mer renrasiga kaniner nu och förutom silverkaninerna har jag skaffat mig rexar. De är helt underbara med sin sammetsmjuka päls och krulliga morrhår. Jag har köpt en hona och en hane av trefärgad dalmantiner och snart kommer en rödmantlad hane från Danmark. Tänkte behålla en hona så småningom och ha två avelspar av dem.

Svarta söta silverungar och mina underbara rexar, Dockan och Parvel.


Hönsen lägger ägg för fullt och en del har lagt sig för att ruva. Jag vill inte ha fler kycklingar men de ger sig inte så några få ägg har de fått. Jag har redan kläckt fram lite kycklingar själv som jag ska ha till slakt. Indisk stridshöna/Maran, det blir stora kraftiga djur.


Gässen däremot är jag sur på. Tjim lämnade äggen efter halva tiden och ville inte ruva mer. Jag var inte beredd på det så äggen blev iskalla innan jag fattade att hon lämnat dem. Jag gjorde ett försök att rädda dem under en höna men de hade redan dött. I två av äggen var det halvstora gässlingar. Dedde den andra honan har inte lagt ett enda ägg. Väldigt konstigt.


Gässen var också de djur som för tillfället orsakade mest stress hos mig. De envisades med att gå ut på vägen hela tiden. De har hur mycket mark som helst runt gården men nej, ut på vägen skulle de. Vet inte hur många gånger jag hörde bilar tuta eller folk som kom in och skulle säga till att gässen var ute och vandrade på vägen. Både pinsamt och jobbigt. Det var alltid ett grubbel när jag skulle iväg någonstans, ska jag stänga in gässen, kommer räven, stannar de på ängen om jag leder dit dem? Jag kunde inte ens gå bakom byggnaderna förrän de stack iväg. Det kändes som jag fick vakta dem hela tiden.


Nu är de instängda i hönsens hage som var utanför hönshuset. Jag har öppnat ett vagnslider där de kan gå in och stängt in till hönsen. Hönsen får gå ut genom en annan dörr. Jag kan verkligen pusta ut nu och stressen har lagt sig. Men det känns inte helt bra. Jag ville ha gäss strosande runt här på gården och låta dem beta var de ville. Inte helt säker på att de trivs. Jag avvaktar och ser hur det går men jag får kanske inse att denna gård inte är lämpad till gäss.

Gässen i sin hage. Joakim är fortfarande väldigt aggressiv.


Kalkonerna gick det inte heller så bra för. Äggen ruvades som de skulle men efter halva tiden tog Godzilla över. Jag har aldrig varit med om en kalkonhane som ruvar. Tyvärr var jag inte tillräckligt observant när ungarna skulle kläckas utan två ungar låg han ihjäl. De andra äggen var inte befruktade. Godzilla vägrade lämna äggen utan jag fick bruka våld och bära bort honom. Nu har de lugnat sig och honan har precis börjat lägga nya ägg så få se hur det går. Jag har inte sett någon parning så de kanske inte blir befruktade.


Nu är det snart midsommar och man får inte glömma att njuta lite. Vi har själv trappat ner mycket på saker och ting. Nästan inget är ett måste. I början så var jag helt överdriven med självhushållning. Ska jag nu leva av självhushållning så ska jag göra allt var min tanke. Så är det inte längre. Jag var ständigt stressad över att hinna med allt och slappnade aldrig av riktigt. Nu tar vi det lite lugnt här på gården. Köttet är vi själhushållande på och det är det viktigaste för mig. Frukt och grönsaker har vi nästan hela året men har så dåliga förvaringsmöjligheter att vi lägger inte energi på det utan köper det på vintern. Vi gör bara det vi tycker är kul men däremot tycker jag om att ha kunskapen om att kunna göra allt.


Glöm inte bort det vackra runt oss. Vi har en del blommor, rosor och andra odlade tjusiga exemplar men vi har även tagit frön från vilda växter. Det behöver inte alltid vara odlade praktexemplar utan tittar man noga är de vilda blommorna så otroligt vackra.

Rödblära, Förgätmigej, Malva och den förtjusande Humleblomstret som man måste lägga sig på knä för att kunna se in i det blyga ansiktet. Alla frösådda vilda växter hos oss.

GLAD MIDSOMMAR!


Lammningen är över

Posted by Anette ståbis on April 29, 2015 at 11:20 AM Comments comments (0)

Alla lammen föddes som vanligt i April månad. Femton lamm skuttar nu runt i hagen. Tyvärr var det tre som dog. Hittade två döda med fosterhinnan kvar och ett tredje satt fruktansvärt hårt fast och fick hjälpas ut. Det är första gången under de år jag haft får som jag behövt hjälpa till att plocka ut lammet. Det var ett stort lamm som hade helt intrasslade ben. Benen har nog legat så hårt åtspända mot nosen att översta käken hade växt snett. Lammet var alltså missbildat. Systern som kom först var frisk och kry. Tyckte fosterhinnan var ovanligt seg också.


Funderar på om det kan ha berott på foderstaten. Jag blev osäker på höets kvalitet och tyckte tackorna var lite tunna. Jag började ge dem kraftfoder i form av korn och kraftigt ensilage några veckor innan lammning. Jag skulle förmodligen inte ha gjort det utan följt min egen ledtråd att lantrasdjur inte ska ha kraftfoder. Men så går det när man börjar tvivla på sig själv.


Lammen var väldigt stora och det kanske har varit svårare för tackorna att föda fram dem. Stora lamm innebär också en ökad risk för att lammet hamnar i fel födelseställning då det inte kan vända sig i slutskedet. Slutligen kan det kanske också orsaka kraftigare hinnor. Gutefår ska nästan tappa ut sina lamm i vanliga fall.


De som dog kan ha varit dödfödda och de var alla tvillingsyskon till andra lamm så ingen tacka är i varje fall utan lamm. Vilket är bra. Jag är ändå nöjd med femton lamm på elva tackor.

Kvällsutsikt över fåren och lammen.


Gutefåren har börjat fälla sin päls vilket är ovanligt tidigt för mina får. Jag brukar slutklippa dem när de släppt så mycket som möjligt av ullen själv i början av Juni. Det blir nog till att klippa dem tidigare i år.

Bamse tappar ullen på ryggen. Ser lite konstigt ut.


Killingarna har växt på bra som killingar brukar göra. De är nu nöjda med att vara i sin hage. Jag fick bukt med rymmningarna genom att sätta en tråd nederst lite längre in än övriga trådar så de inte kunde ta sats och hoppa mellan trådarna. Nu tror jag inte alls de vill in längre när det är så härliga dagar och gräset frodas.


Tre killingar är tingade och ska så småningom åka till ett nytt hem. Då har jag bara en liten flicka kvar som förhoppningsvis också får flytta till nya ägare.

Alla getterna trivs i vårvädret.


Kaninungar föds det väldigt mycket av. Blir ett bra kaninår med lyckade parningar och uppfödningar. Får .to.m hålla igen lite så inte frysen blir överfull. De äldre ungarna har slaktats ut så nya ungar ska få plats. Gotlandskaninerna har fått många fina ungar i år med stor variation på färgerna.

En kull Gotlandskaniner.


Det går bra med alla djuren nu men är det något djur man ska klaga på så är det gässen. Vet inte riktigt vad de håller på med. Tjim lade fem ägg, klampade sönder ett och började sedan ruva. Nu ligger hon och ruvar på fyra ägg. Det är knappt lönt. Dedde verkar inte ens fundera på att lägga några ägg. Hon och Joakim har parat sig men inga ägg. kanske kommer senare. Förra året var de otroligt sena så än är hoppet inte ute.

Tjim ruvar på sina fyra ägg. Nåja om de kläcks så blir jag ändå nöjd med fyra gässlingar.


Fröer och lökar är i jorden och en del spirar redan. Inne har mina stackars pelargoner och andra krukväxter fått flytta till undanskymda platser till förmån för tomater, gurka, paprika och chili. Skönt när de åker ut i växthusen vilket blir väldigt snart.

Just nu är det dåligt med utsikten från fönsterna. Snart ska de ut.


Rabarber, gräslök och rädisor kan man mumsa på redan nu. Något av det lyxigaste är också på väg upp nämligen sparrisen. Allt är så härligt nu med det gröna som kommer mer och mer. Ibland känns det redan som sommar men svalan har inte kommit än så sommaren får vänta ett tag till. Först ska vi njuta färdigt av våren. Storken har förresten inte heller kommit.

Hej på dej vackra sparris.


Mitt stora projekt jag håller på med för tillfället är att stängsla in den nya hagen som djuren ska gå i. Paniken är stor. Den skulle varit färdig när lammen var färdigfödda tänkte jag. Tanken är att alla djuren snabbt ska in i nya hagen så gräset hinner växa upp i gamla hagen. Jag ska nämligen ta hö där i år. Det tar mycket längre tid än vad jag planerade och kostar också lite mer än vad jag planerade så jag får ta det i omgångar. Det krävs mycket stolpar och ståltråd (fem rader) om man ska lyckas hålla mina Houdinifår och Houdinigetter inne. Korna brukar det tack och lov inte vara några problem med.


Än är det ingen kalv i sikte. Kossorna vill nog ut nu men tänkte hålla alla inne tills kalven kommit. Robertha behöver de andras sällskap men så fort hon ska in i BB-boxen tänkte jag ta ut Lycka och Krusa så länge. Jag har räknat ut att den 12 April var det precis 288 dagar sedan hon åkte till tjur. De är dräktiga ungefär den tiden. Förra året fick hon exakt på dag 288 så då måste hon ha blivit betäckt samma dag hon kom dit. Nu verkar det dra ut på tiden. De brunstar var tredje vecka så om det tog på första brunsten så skulle/ska hon ha kalv mellan 12 April-3 Maj. Sista datum närmar sig men det kan ha misslyckats vid första brunsten så då kan det gå tre veckor till. Men juvret börjar fyllas ut ordentligt och svansligamenten sjunker in så kanske kommer det snart en liten plutt.


Kossorna vill säkert ut nu men jag tänkte hålla alla inne tills kalven kommit. Robertha behöver de andras sällskap men så fort hon åker in i BB-boxen tänkte jag ta ut Lycka och Krusa till att börja med. De har visserligen redan fått känna på solskenet lite eftersom jag tar ut både Lycka och Krusa ibland och "koppeltränar" dem. Det går ganska bra.

Vi väntar alla på kalven så korna kan komma ut. Det märks att de får en del ensilage nu för då är det omöjligt att hålla dem helt rena. Avföringen blir inte så fast kan man säga. Vinterpälsen har också börjat fällas nu, det märks när man borstar dem. Jag tycker de är fina i alla fall.



Tuppfight och andra fighter.

Posted by Anette ståbis on March 12, 2015 at 5:35 PM Comments comments (0)

Våren har verkligen kommit för att stanna. Nu är inte risken så stor att det åter blir kallt och snöigt. Väldigt trevligt. Däremot driver djuren mig till vansinne.


Nu måste jag verkligen slakta de sista tupparna från förra året. Många är tagna men en hel del återstår. Vårkänslorna bubblar över hos dem och de är alldeles stirriga om att samla så många hönor hos sig som möjligt. De ryker ihop med jämna mellanrum. För det mesta drar sig den svagaste undan snabbt men nu är alla så stora och starka att ingen vill ge sig. Flera gånger får jag springa och sära på två kämpar som vägrar ge upp. Fjädrar och blod stänker omkring och grus och damm virvlar upp. Jag skäller på dem och säger till dem att jag inte tolererar tuppfäktning på min gård men inte lyssnar dem på mig. Tror det är åtta tuppar kvar som jag börjar slakta nästa vecka.


Godzilla, kalkonhanen gör mig också helt vansinnig. Han blir bara mer och mer efterhängsen mina gäss. Han ska till varje pris in till dem. Jag vet inte riktigt vad han är ute efter men verkar intresserad av gåshonorna. Joakim blir galen av honom och de ryker ihop så fort de kommer nära. Jag vill verkligen inte Joakim ska bli skadad för kalkonhanen slår och biter vansinnigt hårt. Joakim slåss också hårt med vingarna men är i underläge när det gäller näbben. Han kan inte bita tag på samma sätt.

Jag har ett stort bekymmer med att hålla dem isär. Jag har fått stänga av hela gårdsplanen så gässen kan vara där. Men det är bara en tillfällig lösning, det fungerar inte alls. Gässen måste snart få komma ut och beta och ibland lyckas Godzilla ändå ta sig in. Ibland stänger jag in Godzilla i hönshagen men då kommer inte hönsen in för de är så korkade så de hoppar ut över staketet men fattar inte hur de ska komma tillbaka.


Jag tänker slakta Godzilla så fort jag vet att kalkonhönan lagt befruktade ägg. Jag behåller då en ny hane och hoppas på att han är snäll och lugn. Unghanen jag sålde var inte alls intresserad av gässen. Han var lugn och snäll mot alla. Dumt jag sålde honom. Skulle behållt honom i stället.


Getterna är också störiga. De bråkar ständigt och jämt. Sedan Inez tog över ledarrollen ska hon visa sin makt mot Hilda hela tiden. Fast Hilda var likadan själv. Jag är trött på att de inte nöjer sig med sin uppgjorda rangordning och sedan kommer till ro. Jag hör ofta att folk som har getter kan ha dem tillsammans hela tiden och allt är frid och fröjd. Så har det aldrig varit med mina. Bocken är superdum och stångar både getter och killingar när han tycker att all mat är hans och de kommer för nära. Getterna stångar varandra och varandras killingar. T.o.m med deras egna killingar åker på stryk ibland när nytt hö läggs in.


Jag skulle aldrig kunna ha en höhäck som de flesta har. Nej då hade någon vaktat alltihop och de andra hade inte fått äta. Jag har alltid fått placera ut mat i olika högar separat från varje djur och långt ifrån varandra för att de ska kunna äta någorlunda ifred fast det är ändå alltid någon som springer mellan högarna för att få mest. Inne i boxarna får jag göra likadant till getterna, bocken kan inte vara med dem utan får vara själv i en egen box.


Jag har sneglat lite i en gammal getbok och både där och på andra ställen läser jag att man höll getterna separat i kättar förr. Jag har nu planer på att bygga kättar till dem och faktiskt ha dem separerade från varandra under vintern. De kommer ändå att se varandra. Tror det kommer att bli mycket lugnt och stressfritt för dem. På sommaren när de är i stora hagen fungerar det bra för då kan de vara långt ifrån varandra.


Jag har tagit ut dem när det har varit fina dagar men tagit in dem på natten igen. Idag tyckte jag att det är så milt och fint väder att de gott kan vara ute för gott nu. Jag har lagat hagen som jag fick montera ner och släppte ut dem. De verkade mycket nöjda att kunna beta gräs men getterna var väldigt irriterad på Lilleman som hela tiden uppvaktade dem och försökte para sig med dem. Han måste fatta trögt och begriper inte att de verkligen inte är intresserad av honom nu. Till sist lugnade han sig lite och jag tyckte det verkade lugnt.

Skönt i solen och grönt gräs. Lilleman har lugnat sig och betar lite han också.


Men säg det lugn som varar. När mörkret föll hör jag plötsligt Hildas bjällra, rusar ut och där står Hilda, Inez och alla småflickorna mitt på gårdsplanen. De tittar på mig med förvånad blick och jag ser hur de tänker -"Matte är du inte riktigt klok, ska vi vara ute i kylan och mörkret helt själv!!" Nöjda sprang de in i stallet och in i sin box. Nu duger den, i vanliga fall står de och skriker och vill ut. Det var bara att hämta ficklampan och gå ner till hagen och hämta Lilleman som stod där själv i mörkret och bräkte olyckligt. Han skulle aldrig våga springa igenom eltrådarna.

Nöjda ligger de i boxen igen. De ville verkligen inte vara ute på natten.


Hoppas nu verkligen att det var en engångsgrej för har de lärt sig forsera eltrådarna vet jag inte vad jag gör. Då kan man inte hålla dem inne i hagen. Metalleltrådar var det enda som höll dem i hagen. Jag har haft fårnät, viltstängsel och elrep men det har inte fungerat. Ja ja återstår att se.


Kaninungarna växer fint och tumlar nu runt i burarna. jag har byggt färdigt den nya buren och är väldigt nöjd. Stor, ljus och luftig. Lätt att rengöra och kaninerna verkar trivas. Nu ska det bli fler av samma modell fast enplansburar. Ska bygga en lång rad med burar på motsatta sidan av kobåsen och då vill jag inte de går för högt upp så inte ljuset kommer in till korna. Jag måste ha fler burar för jag har beställt två rexkaniner som inte ens är födda men någon gång i sommar ska jag hämta dem. Det ska bli så roligt. Älskar rexar med sin sammetsmjuka päls.

Silvia som är en ganska stor kanin försvinner nästan i den stora buren. Hennes ungar bor på nedre plan. Det visade sig att det var en långhårig och två verkar bli semilånghår (Halvlånghåriga)


Underbara Gotlandskaninungar som kan flytta hemifrån om några veckor.

Fågelsång i skyn

Posted by Anette ståbis on February 28, 2015 at 4:05 PM Comments comments (0)

Våren är här! Härliga soliga dagar har visat sig. Lärkan drillar i skyn och jag njuter av att gå och tugga på de första gräslöksstråna. Tänk vad gott det är med gräslök. Dagarna är ljusa och mycket längre än när jag sist skrev.


Energin får sig ett uppsving och lusten att göra saker växer. För inte så längesedan ville jag göra sysslorna ute klart så fort som möjligt och komma in i huset och kura i mörkret. Nu under de soligaste dagarna vill jag aldrig gå in. Men man måste äta till sist, en alldeles för sen lunch brukar det bli.


Det är så underbart att maken har tagit över odlingssysslorna. Han har städat ut växthusen och vänt jorden i en del odlingslådor. Vi har redan tagit årets första utefika i växthuset. Man kan inte riktigt fatta så varmt det blir när solen står på. Jackor och tröjor åker av. Detta är livet. Det finns inga pengar i världen som kan ersätta alla ljuvliga stunder som hela tiden avlöser varandra så här i vårtider.

Rensning påbörjad. Lite grönkål finns kvar. Kan säga att det blev väldigt fint när växthuset var rensat och fönsterna tvättade.


Jag har äntligen påbörjat bygget av nya kaninburar. En stor tvåvåningsbur som ska hysa de största kaninerna är på gång. Det behövs verkligen nya burar. Fast jag ska minska på kaninerna så ökar antalet hela tiden. Förstår inte riktigt hur det går till men det föds så många fina, trevliga kaniner i olika färger som jag måste behålla.


Nya små gotlandskaniner har kommit. Honan fick bara fyra denna gång vilket är lite lite för gotlandskaniner men hon har fått stora kullar innan så någon enstaka kull med få ungar betyder inget. Korsningskaniner som jag har till slakt har också fötts. Silverhonan har fått fem nya ungar där tre tyvärr är långhåriga. Tyvärr, skriver jag för de långhåriga ungarna i hennes förra kull visade sig vara jättejobbiga att sköta. Pälsen filtar ihop sig och måste klippas var tredje månad. Det är inte lätt. Hela jag blir täckt med fina hårstrån och munnen, näsan och ögonen är fulla av päls. Min duktiga korsningshona har också fått en kull. Den är stor som vanligt. Hon får alltid åtta eller nio ungar.

Fyra gotlandskaniner. En svart, två gula och en mystisk färg, få se vad det blir, kanske sallander eller isabella? Korsninshonans kull är som en gott o blandatpåse. Alla är lika tjocka och fina.


Lycka är nu helt återställd och har gått upp fint i hullet och är nu som vanligt. Alla tre är jättefina, ingen ohyra eller något tråkigt alls. Nu börjar man längta efter en liten kalv. Robertha har klarat det så fint innan så det ska nog gå bra.

Tre små trallande jäntor. Pigga matglada kor. Nu börjar jag bli lite orolig om höet ska räcka. Tanken var att Robertha skulle vara såld vid det här laget så egentligen har jag en ko för mycket. I värsta fall får jag köpa in lite ensilage av en grannbonde.


Lugnet har lagt sig hos gässen. De två ungdjuren har nu flyttat till ny ägare. Det var i grevens tid för Joakim och unghanen slogs och bråkade och det var väldigt livligt och rörigt här. Nu har lugnet lagt sig och man märker att parningstiden har börjat för hanen är väldigt aggressiv och kör bort höns, katter och främmande folk som kommer för nära. Nu vill han ha honorna för sig själv.


Getterna får komma ut de dagar när det är fint ute. Det finns inte mycket att äta i hagen så hö får de med sig ut. Få se hur det blir med växtligheten när det börjar växa. Vildsvinet gick hårt fram och vände upp och ned på det mesta i getternas hage så det liknar en knölig åker nu. Jag höll på med ett extra vindskydd, det var bara plåten som skulle dit men den är också förstörd så det blir till att laga den först. Getterna kan inte heller gå i deras andra hage än för den var jag tvungen att plocka ner en bit på. Vi var tvungna att anlägga nytt avloppssystem i höstas och det behövdes grävas just där. Jag har alltså en hel del att göra innan betessäsongen börjar.

Getterna är lite missnöjda med sin förstörda hage.


Jag har börjat samla lite ägg efter mina få maraner jag har kvar. Jag köpte en fin blå marantupp i höstas som nu börjar bli riktigt stor och snygg. Han har gått med hönorna ett tag nu så förhoppningsvis kan jag få fram lite nya innan mina gamla hönor dör.

Min snygga marantupp.


Även hönorna märker att det är vår. Dessutom får de springa fritt ute nu när Jordbruksverket har lättat på reglerna om att de måste hållas inhägnade. Hönsen är så lyckliga och våryra att äggen sprutar ut nu så nu blir det till att äta ägg på längden och tvären och lite på bredden med. Tyvärr är äggen inte så fina. Några dumma hönor har fått för sig att sitta och sova på kanten till redet och bajsar då i redet. äggen blir smutsiga och även hönsens fötter. Ytterligare ett projekt i år blir att fixa till hönshuset så det blir lättare att städa och ändra om redena lite.

Fina men smutsiga ägg. Jag undviker helst att tvätta dem för de håller bättre om man låter bli. Jag tvättar dem istället när jag ska använda dem. De påminner mig om att det snart är påsk.



Kampen inombords

Posted by Anette ståbis on January 25, 2015 at 3:35 PM Comments comments (0)

Nu förstår jag varför Lycka var dålig, hennes foster hade dött. Någonting har hänt som gjort att kalvfostret inte har klarat sig. Jag trodde Lycka var på bättringsvägen när hon plötsligt blev dålig igen och kastade sitt foster. Det såg inte trevligt ut kan jag säga. Förmodligen har det varit dött i magen under en ganska lång tid. Inte konstigt att Lycka mått dåligt.


Veterinären kunde inte säga vad det berott på. Det kan vara allt från stress, fodret, parasiter eller en infektion. Hon fick febernedsättande, smärtstillande och en pencillinkur. Alla korna blev även avmaskade för säkerhets skull. Bara någon dag efter mådde hon jättebra och började äta ordentligt igen. Nu mår alla mina djur toppenbra och jag hoppas det fortsätter så.


Nu blir det ingen mjölkko i år heller vilket är jättetråkigt. Jag är såklart väldigt glad för att lycka är frisk igen men det börjar bli lite väl kostsamt nu med korna. En inre strid mellan hjärnan och hjärtat har påbörjats vilket är ganska jobbigt just nu.


Hjärnan som är klok och förståndig säger att jag måste sälja korna för det är för dyrt att ha dem. Jag försöker leva av självhushållning inte av någon hobbybevarande av lantraser tyvärr. Har man ingen löneinkomst är det plågsamt stressigt med veterinärkostnader, medicin och även "små" saker som saltstenar, mineraler etc. Hjärnan tycker det varit mycket bättre och billigare att köpa lite mjölk från grannbonden och av det göra ost osv. Hjärnan har alla bra argument för att göra mig av med korna. För dyrt, kräver mycket tid, behöver mycket hö osv. osv.


Så har vi då hjärtat som är känsligt, impulsivt och envist. När hjärnan försöker argumentera skriker hjärtat nej, nej, nej! Jag vill inte sälja korna. Hjärtat blir lyckligt av dem. Hjärtat älskar att höra kornas suckande och idisslande i ett tyst stall. Hjärtat njuter av att smeka deras varma mjuka päls. Hjärtat drunknar och blir förlorad i deras stora milda ögon. Just nu försöker hjärtat komma på ett bra argument för att behålla dem men inte lyckats riktigt än. Jag vet inte hur det blir i slutändan, kampen pågår fortfarande.


Fler djur ligger i riskzonen att försvinna. Jag måste börja tänka rationellt och bara ha de djur jag verkligen behöver för ett självhushållande liv. Vaktlarna ska bort. De är helt meningslösa och vi äter hellre vanliga hönsägg än vaktelägg dessutom är det inte mycket kött på dem så det är bara onödigt arbete att slakta dem. Kalkonerna har jag bara kvar ett par av plus en hane som ska slaktas. De andra har jag sålt. Det räcker med ett par. Kalkoner äter mycket och behöver mycket plats så de är ganska onödiga.


Ska jag vara helt krass så hade jag egentligen klarat mig enbart på mina odlingar, ägg och kött från hönsen och kött från kaninerna. Lammkött är det bara jag som äter i familjen men så länge jag har intresserade som köper lammlådor får fåren vara kvar. Getterna är också helt onödiga men underbara att ha. Jag har inget sly som behöver betas men så länge det finns efterfrågan på killingar får de också vara kvar. Gässen likaså. De är jättetrevliga och sålänge det finns efterfrågan på gässlingar får de också vara kvar.


Jag har åter fjäderfäna ute. det blev helt ohållbart att ha dem inne och man får ha dem ute om det finns risk för djurplågeri vilket jag tyckte det var att tvinga dem att vara inne. Gässen får tyvärr bara vara på gårdsplanen för jag är fortfarande orolig för räven. De sista två gässlingarna är tingade och ska snart flytta hemifrån.


Lite glädje finns i luften. Nya kaninungar har kommit och det ljuvligaste av allt, killingar. Både Inez och Hilda fick två getkillingar var. Nu är det mycket hängande inne hos getterna. En intressant sak var att efter killingarna kommit blev herarkin annorlunda. Inez som alltid varit underlägsen sin mamma Hilda tog plötsligt över ledarrollen och kör nu bort Hilda från bästa matstället.

Fyra små flickor. Hildas två till vänster och Inez två till höger.


Getterna månar inte alltid om sina killingar. Jag tänkte servera killingarna lite av det finaste och bästa lieslagna ängshöet som jag har lite av, fått av en bekant. Det tyckte inte getterna var en bra idé utan ville ha allt själv och tryckte sig glatt in i killingarnas lilla hus och mumsade i sig allt själv. Får nog ta bort getterna en stund i fortsättningen och ge finhöet till killingarna när mammorna inte är där.

Håll er väck barn, höet är vårt!


Lite oväntat kött fick vi också till hushållet. Ett vildsvin kom och bökade runt på markerna och valde att bosätta sig i getternas utehus. Vi blev lite rädda och tyckte det var en enorm jättebest som sprang omkring. Det visade sig vara en grannbondes förrymda vildsvin som han har i hägn en bit bort. Vi fick tillåtelse att skjuta den för de går inte att fånga in igen så lätt. Jag har skrattat gott åt hur man kan uppleva saker och förstora saker till enorma proportioner. Vi tyckte det var en megastor galt som såg livsfarlig ut men när den väl var skjuten var det en liten gylta. Så kan det gå men nu ligger den i vår frys.

Det "jättestora" vildsvinet. Det svåraste djuret jag någonsin flått. Skinnet gick inte att dra av som det gör på andra djur utan man fick skära av det försiktigt. Skinnet och köttet satt ihop utan någon hinna mellan dem.


Alla genbanksrapporter ska som vanligt in och som vanligt är jag sent ute. Det är alltid något som man aldrig får tummarna loss att göra. En sak är att väga avelsdjuren hos gotlandskaninerna. Skönt när det är gjort men jag får nog skaffa en annan våg. Tur jag har duktiga kaniner som sitter still.



Våren närmar sig och lite köldknäppar har det varit men ljuset kommer närmre och närmre. Snart är Torsmånaden över som är det gamla Svenska namnet för Januari och vi går in i Göjemånaden.

Våren lurar allt där under snön och det spricker upp och börjar blomma lite överallt.

Och nu är det jul igen...

Posted by Anette ståbis on December 19, 2014 at 2:40 PM Comments comments (0)

Det är något konstigt med tiden i år. Den går alldeles för fort. Jag har inte ens hunnit färdigt med höstsysslorna och så är det plötsligt juletid. Nåja var sak har sin tid så det är ingen idé att hetsa upp sig. Man får ta allt efterhand när högtiderna lagt sig.


Om jag ska sammanfatta året med djuren har det varit lite upp och ner. Jag har förlorat hela tre tackor i år. Jag brukar aldrig ha problem med dem och så dör plötsligt så många. En fastnade olyckligt i stängslet och två andra blev lite trötta och låg döda knall och fall dagen efter. Lite orolig blev jag att det skulle vara någon sjukdom för de dog med bara en veckas mellanrum.


Jag skickar de döda djuren med kadavertjänst och de tar prover för att se så det inte är någon allvarlig sjukdom. Hade det varit något galet så hade de hört av sig men nej, de dog utan anledning. Konstigt men tydligen är det inte helt ovanligt. Jag hade bestämt mig för att minska fårflocken lite genom naturlig avgång men jag hade inte räknat med att det skulle gå så här fort. Nu har jag tolv djur med baggen inräknat och det känns precis lagom.


Efter jag tagit in korna märkte jag att Lycka började magra av lite. Hon fick också kala fläckar och små sår på kroppen. Hon hade fått någon sorts ohyra. Hon hade redan små fläckar när hon kom hem från tjuren men jag tänkte inte på det så mycket. Hon tappade aptiten och stod mest och pillade i höet och åt ett strå i taget. Hjärtat flög upp i halsgropen för jag har fortfarande min tjur Olle i huvudet som dog efter att ha blivit sjuk efter vad veterinären trodde hade fått något vasst i magen. Han magrade också av och stod och pillade med ett strå i taget. Han var visserligen mycket sjukare och hade diarré och stod krum med hela kroppen.


Jag misstänker att mitt hö har väldigt dålig kvalité i år. Näringsfattigt och ingen selen. Det regnade på det ett antal gånger innan vi lyckades få in det. Det är säkert inte lika gott heller, grådassigt och tråkigt. Jag tror att Lycka blev lite undernärd och fick då sämre immunförsvar. Förmodligen därför som ohyran har fått fäste. Pälsen var också lite sämre än vad den ska vara. Lite tufsig och matt. De andra korna var bättre i hull men inte helt toppen fina.


Jag har nu behandlat Lycka med ohyremedel, börjat ge henne bättre hö som jag har en liten mängd av, en korngiva två gånger om dagen och dessutom ger jag henne en liten dos E-selen varje dag. Det har minsann gjort susen. Nu börjar hon få en rundare mage och hon är mycket piggare och finare. Kliar sig inte heller så mycket. De andra två får också korn och lite E-selen och är nästan på gränsen till tjocka och har en fin tjock päls.


Jag såg även på de andra djuren att höet är dåligt . Både kaninerna och getterna tunnade ut men de får också lite kraftfoder och E-selen nu och har blivit jättefina. Getterna gick snabbt upp i hull och nu ser man tydligt att de är dräktiga. Killingarna ska komma 16 och 17 Januari så det börjar närma sig nu.


Gässen är det bara tråkigt med just nu. Räven kom utan förvarning och tog min finaste unghona. Mitt på eftermiddagen inne på gårdsplanen. Han drog henne över murar och stockar innan jag lyckades få tag på henne. Jag försökte klara henne men hon var för illa tilltygad.


Dessutom har jordbruksverket nu lagt en regel att hobbyfjäderfä ska vara inhägnade p.g.a fågelinfluensan. Jaha det går ju jättebra här. Så fort jag öppnar hönshuset ut till hagen flyger alla kalkoner och hönsakräk över staketet och far ut åt alla håll och kanter så det gör att jag inte kan släppa ut dem alls. Då kan jag inte släppa ut gässen heller för hönsen vet hur man flyger in till deras avdelning i hönshuset och då komma ut det hållet. Gässen fick komma ut på gårdsplanen innan för att kunna bada lite. Nu får jag ha dem inne både för fågelinfluensans och rävens skull. Jag har varken råd, lust eller tid att bygga om hönshuset just nu. Jag tycker jordbruksverket överdriver och överskattar riskerna med smitta betydligt men det är min åsikt det.

Gässen har det tråkigt inne.


Alla som haft gäss vet hur de slabbar ner. Rent är där inte, inte speciellt trevligt för dem. Hönsen och kalkonerna är irriterade och slåss och bråkar. De vill också ut och det blir lika äckligt hos dem. Nu håller jag på med ett desperat försök med djupströbädd till dem där jag fyller på med hö. Jag hinner inte mocka ut allt varje dag. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Känns som jag inte är lika sugen på fjäderfän längre. Förmodligen kommer jag att slakta bort en stor del av djuren efter jul och nyår.

Hönsen och kalkonerna har det tråkigt inne.


En annan jobbig sak var att slakta en gås. Jag hade stora problem och fick gå och samla kraft och mod en hel dag. De är alldeles för tama och trevliga. Här har man gått och gullat med dem hela sommaren så lätt var det inte. Allt gick bra men jag kände mig nedstämd och vemodig ett bra tag efteråt. Men visst är det gott med gås. Med potatis, god sås, äppelmos, brysselkål och gelé. Så det går nog bättre nästa gång.

Tur jag har extra bred spis. Gåsen vägde 5,5 kg plockad och urtagen. Det tyckte jag var bra för att bara vara fem månader.


Lite överaskningar blir det också ibland. Två av mina kaninungar efter min Stora silver har blivit långhåriga. Hur kunde det bli så? Ingen av föräldrarna har långhåriga förfäder vad jag vet. De är otroligt söta och jag ska behålla den svarta och para tillbaka henne med hanen  för att se vad han har i generna. Nu blir det till att bygga fler kaninburar.

Av en sådan här mamma (Stora silver) och en sådan pappa (Belgisk jätte) får man......

Sådana här lurviga troll!! Konstigt!!?


Annars är det full rulle nu här med julförberedelserna. Allt är färdigpyntat så nu ska bara linneservetterna manglas och silvret putsas. Pepparkakor, lussekatter, klenäter och mandelmassan är gjorda. Köttbullarna likaså. Nu ska bara godiset och småkakorna göras i helgen sedan blir det janssons och alla de andra varma och kalla rätterna nästa vecka. Gris har vi ingen så skinkan och andra grisrätter får köpas. Sillen och gröten gör svärmor. Phuu! mycket är det men roligt.


Häromdagen damp en frökatalog ner och för en kort stund svävade man sig bort till våren och odlingar men nu får jag först önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.



Rss_feed