Jag har slutat skriva i denna blogg men jag har en ny, den hittar ni här:
NYA BLOGGEN!
Jag trivs väldigt bra med mitt jobb. Jag skulle till och med säga att jag älskar mitt jobb. Att vara fritidspedagog på min skola Segersta Skola är verkligen en förmån. Man styr faktiskt ganska mycket själv över vad man gör. Oftast kan man få göra sånt som man är intresserad av. Dramalek och musik som ligger mig varmt om hjärtat får man gärna ägna sig åt. Våra lärare är så tacksamma att vi gör sådant med barnen. Mitt intresse för webbdesign får också utvecklas då jag är ansvarig för skolans hemsida. De senaste dagarna har jag haft anledning att fundera på det där lite extra. Vi har nämligen fått neddragningar på resurserna. Jag är lite av lösningsinriktad och ger mig liksom inte förrän jag har fått ihop det. Eftersom det är jag som gör schemat hos oss, så hade jag verkligen vänt mig ut och in för att göra ett bra förslag. Så sitter vi där på möte och rektorn öppnar mötet med att fråga: Har ni några förslag? "Förslag och förslag, ingen av oss vill stänga. Om man ska jobba heltid och jobba så där sent och sen kanske börja 7 på morgonen. Man får ju inget liv." Jag blev såå paff, kom helt av mig orkade inte ens svara. Kände mig dessutom kränkt för jag hade faktiskt gjort några bra förslag. Att tala om vad man inte tänker göra tycker inte jag är något förslag. Senare på natten låg jag och grubblade och tänkte på alla de saker som man borde ha sagt. Men sedan vände jag på det hela och tänkte att dom som känner så där är det faktiskt lite synd om. Som någonstans på vägen har glömt bort för vilka vi finns till för. Nämligen för barnen och deras föräldrar. Vi kan ju liksom inte säga att nu stänger vi kl fem för ingen av oss vill jobba senare. Det är ju en grej vi får ta, för vi har ju faktiskt lediga helger och kan ta semester nästan när vi vill. Tänk bara att kunna gå ut när det är fint väder. Vi har ett kanonjobb som jag ser det! Och själv tycker jag det är riktigt mysigt att stänga på fritids.
Äntligen lite vardag igen. Ungarna har börjat skolan och dagarna går så där fort igen. På fritids-jobbet är det skönt att vara ibland, då kan man vila upp sig från allt arbete här hemma. Jag har i alla fall kört hindren till ridhuset för nu är äntligen lyset fixat så nu ska det bli träna av igen. Hmm Kovo börjar tom lägga på sig lite. En vanlig lördag har det varit, stövare på jakt och skön långpromenad för övriga. Vedkörning och matlagning i blandad kompott efter det. I kväll gick jag i lagårn det var ju ett tag sedan nu och vad det hinner hända på några dagar. Flera kalvar har det blivit och många kor som mjölkar nu, 41 st måste det vara. Vi flyttade lite kalvar för Magnus kom och hämtade tjurar.
Ni visste väl förresten att bönder har det farligaste jobbet av alla. Det har någon utredning i alla fall kommit fram till. Jag kan faktiskt förstå det, jag menar: * Bönder klättrar i bjälkar och kryper i dyngrännor. * Bönder kör traktor och sköter andra stora maskiner. * Bönder hanterar motorsåg, snickrar och fixar med el. * Bönder lastar foder tunga saker och 600 kilos kvigor. * Bönder hanterar stora djur.
Med tanke på de arbetsuppgifter de har så är det väl inte så konstigt. Jag har i alla fall halft slagit ihjäl mig på i princip ingenting i dag. Fall nr 1: Kom och gick glad med ett mjölpaket i högsta hugg, halkade på ett sånt där platt hundben. Dumma Zeb hade lämnat ett mitt i vägen. Fall nr 2: På väg ut till lagårn halkar jag på den lynniga snön ovan isen. Ligger helt platt och tar mig med nöd och näppe upp. Fall nr 3: Ska sopa foderbordet och då har jag ganska hala stövlar och kossor hade visst lekt med vattnet. Tokblött så då ligger jag och krälar igen. Nu är klockan mitt i natten och jag ska snart gå och sova det är ju inte utan att man känner en viss oro i hur man ska hantera trappan!
