Vad menas med sheltiesmulor???
Helt enkelt - det här är sidan där jag presenterar mina Sheltiekompisar! Främst Smulan och Sabina såklart, men även Geisha och alla andra härliga sheltiekompisar vi stöter på. Små smulor av mina sheltieerfarenheter helt enkelt. Sen är ju själva namnet en hyllning till min lilla hjärteSmul!
Förutom presentationer av de Sheltisar som står mig närmast så kommer sidan kanske främst att bli en samling av de bilder jag tagit på olika begivenheter i hundsammanhang - inte bara sheltiebilder med andra ord.
Nyheter - News - Nyheter - News - Nyeter - News - Nyeter - News - Nyeter
21/5 Mer uppdateringar och äntligen! Välkommen Tingeling!
18/5 Håller på att göra om sidan - pust stånk stön!
27/4 Bilder från Västerås - egen sida.... hela 65 stycken!
25/4 VALPAR! Bilder från Eastflash! - längst ner i raden på Eastflash-sidan
Nyheter - News - Nyheter - News - Nyeter - News - Nyeter - News - Nyeter
Jag och Sheltien
Min första egna hund var en korsning mellan Collie och Bordercollie. En underbar dam som var med mig i drygt 13 år. När det var dags att återigen skaffa en hundkompis så funderade jag länge på vad jag skulle ville ha.
Att få tillbaka Kassi gick ju liksom inte, och jag ville gärna ha något en aning mindre, men inte alltför litet och inte något med terriertemperament. Inget ont om terriers, jag har en uppsjö härliga terrierkompisar i min närhet... MEN.... jag är ingen terrierägare. Jag saknade Kassis mjuka, följsamma men ändå glada och påhittiga temperament och min uppmärksamhet föll på Shelties.
Det har jag inte ångrat en sekund! Efter att ha pratat med alla sheltieägare jag stötte på och varit på besök på en jättetrevlig kennel så fanns det inte längre några tveksamheter. Valet var självklart och snart kom min ögonsten från kennel Eastflash hem till oss: Smulan!
Jag och foto
Foto är en annan av mina hobbies. Just hundbilder är väl kanske inte det jag är som bäst på - men det är kul.
Jag har vuxit upp bland fotografer och som liten hade jag tillgång till dåtidens bästa utrustning och lärde mig snabbt och hårt att bara för att man hade bra grejor så blev man inte en bra plåtis!
Plus att även om bildseende kan tränas så kommer inte det tekniska kunnandet och hoppar in i huvudet utan att man anstränger sig! Och båda behövs för att göra en fotograf.
Detta gjorde mig ruggigt medveten om mina egna begränsningar. Jag vet vad jag kunde ha fått - om bara..... osv. Aldrig var man riktigt nöjd!
Fast nu torterar jag mig inte så brutalt längre. Tack vare digitalkameran och Flickr har jag återfått min fotoglädje och plåtar glatt på. Jag tycker om att både ta och se riktigt bra bilder - men inser också nyttan och glädjen med "snap shots".
Nu när jag har en schysst kamera (Nikon D80 - inte bäst, men räcker för mig just nu) är det ännu roligare! Tidigare var jag konstant frustrerad på en låååångsam och helt omöjlig Nikon Coolpix 5700. Utrustningen har betydelse!
Jag är inte typen som tar tjusiga uppställningsbilder. Jag är uppriktigt impad över alla som gör det - men min blyghet sätter in och jag tycker det är lite pinsamt att rusa fram till vinnare på utställningar och kravla ikring med kamera och blixt.
Här skänker jag en tacksamhetens tanke till Annie Leibovitz som tog en av sina mest kända bilder tack vare att hon var blyg. Hon skulle plåta presidenten innan han gav sig av i helikopter men ville inte brotta sig fram bland alla andra fotografer utan när hon slutligen kom fram hade presidenten redan äntrat farkosten. Alla andra hade vänt om och duckade sig lite för den lyftande helikoptern. Strålande bild! Det finns hopp även för mig kanske!
Istället brukar jag göra försök att ta bilder som fångar evenemanget och händelser.
Jag vare sig trivs med eller har någon bra blixt, och dessutom är ganska kass på blixfoto. Så tills jag orkat lära mig får jag brottas med långa tider, höga ISO-tal, brus osv.
Än så länge har jag inte lyckats fånga några bilder som är värda att skrika högt om men kika gärna på det som finns!
Varmt Välkomna!
