Pärlemorsan

Fånga inte dagen, släpp den fri.

Här har jag skrivigt om hundar vi haft
och som vi har nu.
+  [Rasstandard på Dvärgschnauzern]

FAVORIT

I hela mitt vuxna liv har jag nästan hela tiden haft hundar,
mellan vissa hundar har det gått något år.
Min man hade en greyhound när vi träffades, Favorit hette hon..
hon var "hundhatare" *L*.
Jag kände mig aldrig rädd när jag var ute med henne o
på den tiden var jag en riktig fegis.
När min man jobbade på kvällarna/nätterna brukade Favorit ligga på min arm,
hon var väldigt mänskligt av sig på ett sätt,
har aldrig vare sig före eller efter sett en hund
skratta som hon gjorde..
mungiporna gick upp, hon brukade ligga under bordet..
även när vi åt..o ibland kom det en viss sorts lukt från henne *s*..
som hon skämdes...Ja jag har många fina minnen från henne..
tyvärr så "glömde" jag bort henne när mitt första barn föddes,
har dåligt samvete för det,
men jag var nyss fyllda arton o gick SÅ upp i min dotter.


TJORVEN

-78 så skaffade vi en svart labrador,Tjorven..
henne hade vi i knappt två år,
hon åt upp våra köksmöbler, vi köpte nya,men..
Dessutom hade hon väldigt svårt att hålla sig,
oavsett om jag gick ut med henne efter två timmar så
kissade hon antingen i trappan eller på asfalten utanför dörren,
hon klarade aldrig av att hålla sig till gräsmattan.
Från början var de tretton i den kullen,
efter två år var det två kvar.

Men vi älskade vår tjorven,
det är aldrig ett lätt beslut, men minnena har man kvar,
t.ex. en gång när min mans bror kom med sin schäferhane,
då drack hon upp allt vattnet för att han inte skulle få något haha.


XITA

-86 Ville jag att vi köpte en hund för att Henrik vår son skulle
få lära sig ta hänsyn till någon annan,
hans systrar var stora, så han växte lite upp som "enda" barnet.
Denna gången bestämde vi oss för en schäfer,
och jag skulle få den äran att välja ut för första gången,
det blev en liten XITA,
när vi sen skulle hämta hem henne
så åkte jag o min man ensamma o hämtade henne,
det var minst tio mil, när jag satt med det lilla knytet
så kändes det nästan som när man åkte från BB med sitt nyfödda barn,
vilken lycka jag kände, men säg den lycka som varar,
efter ett par dagar blev hon sjuk, diarre o kräkningar,
vi fick mata henne med dietmat o välling,men det hjälpte inte,
så hon fick vara på djursjukhuset en vecka med dropp.
Hon var uttorkad så de fick även spruta in vatten innanför hennes skinn.
sen fick vi hem henne, men det blev samma igen..

Satt hela dagarna med henne i mitt knä,
matade henne med vatten o välling med en sked..
(fast det gått 15 år(-01) så känns det när jag skriver ner dessa rader om henne),
min man övertalade mig att vi skulle lämna tillbaks henne,
hon skulle aldrig blivigt bra enligt vissa o försäkringen
skulle inte gälla eftersom det hände innan hon hann bli försäkrad o
vi är ju inga miljonärer så..men fy som det kändes.

ZITA

Vi lämnade henne o fick en annan valp med oss hem,
men vi skulle ha väntat,
vet nu att det var fel att byta så direkt,
den andra valpen hette Jenny men Henrik ville att hon skulle
heta samma som den andra och så fick det bli,
vi ändrade på första bokstaven, Zita...
de var lika gamla men denna vägde dubbelt så mycket som Xita.

I alla år har jag gått o undrat,
hur gick det med min "baby"
har fält en hel del tårar för henne,
ångrade så att jag lät mig övertalas,
vi hade henne bara i tre veckor..men.

Vår Zita var en stor ståtligt schäfertik o gudasnäll,
tyvärr så fick jag aldrig de känslor
för henne som för den första Xita..
och som hon faktiskt förtjänade...
dåligt samvete där också..
Vi fick ha henne i tio år..
hon fick stora problem att gå i trappor,
då bodde vi på tredje våningen utan hiss,
fast det är klart det kändes tomt efter henne,
saknar henne mycket.
Nu skulle vi inte ha fler hundar.


EMMA

Söndagen den 6 dec-98 åkte jag o min man till Stockholm,
där fanns vår lilla valp..osedd..en svart Mellanschnauzer.
Det var snöstorm hela vägen upp till Stockholm..
vi sov över på ett motell.
På förmiddagen den 7 dec hämtade vi vår lilla kelgris,
sen åkte vi till vår sommarstuga..
vi skulle bo där den mesta tiden den första tiden,
tänkte få henne rumsren här(vi bor här sen hösten-99),
men det lyckades inte helt.
Vi döpte henne till EMMA,
för vi ville ha ett fint flicknamn till henne.

Nu efteråt har vi undrat om det var något fel på henne,
för hon var rent ut sagt en plåga,
fast både jag o min man älskade henne så mycket,
""det var hon som bestämde hos oss""... (??!!??)
en av hennes favoritplatser var på soffbordet..!!??!!
där låg hon på dagarna....o tittade ut genom fönstret...
det gick inte att få ner henne därifrån...

Jag har fortfarande kvar ärren efter hennes klor på mina armar..
om jag "skällde" på henne så *skällde* hon ännu mer på mig..
hon kunde ibland hoppa upp i soffan eller i en säng o sätta sig o kissa..
eller som ibland..då gjorde hon det på soffbordet..jo det är sant..
när hon var ca fem månader så tog vi henne till en hundpsykolog..men..
Det fanns många fina stunder med henne,*min lilla Emma*
på natten brukade hon ligga ovanför mitt huvud..på huvudkudden...
men varje dag hade hon sina ryck..
då rusade hon runt i vår lilla stuga på 49 kvm..
över soffan..satte alla fyra tassarna i väggen o snurrade runt o
landade på golvet i en rasande fart...tyvärr så skrattade vi..
det såg så skoj ut..men tydligen var det helt fel av oss..tror jag...

Min man kör taxi så hon o jag brukade vara inne i Malmö hos vår son..
så gjorde vi även tisdagen den 9 maj-00.
Henrik fick besök av kompisar som blev lite lätt terrade av Emma som vanligt..
Min man hämtade oss vid tio tiden...vi var hemma strax innan kl 23..
jag gick in o öppnade dörren...medan min man var ute..Emma var lös..
det brukade hon vara mellan bilen o till dörren...
rätt som det var hörde jag min man skrika EMMA..o sen..
"HON BLEV DÄR"...

De orden glömmer jag aldrig....tog det inte så allvarligt..
min man kan överdramasera lite ibland...så jag tog det lungt..
rusade inte ens ut...hon rusade rakt mot en bil..
han som körde hör till de få som kör som man ska...
men ändå gick det som det gick.. Vi körde tillbaks till Malmö..
till djursjukhuset...o hela vägen dit så frågade min man om o om igen..
""hur är det med henne..lever hon""..hade henne i mitt knä..
smekte henne försiktigt..men märkte att bakre delen på henne var orörlig..
hon gnydde en gång...då trodde jag lite att hon kanske skulle
bita mig om det gjorde ont..men tänkte låt henne göra det..
Jag förstod att hon inte skulle klara sig..
så jag hade den stunden det tog att komma till Malmö på mig att
ta till mig lite att hon inte skulle följa med oss hem..

Min man gick först in med henne..jag stannade kvar i bilen..
varför vet jag inte..men efter en stund kom han efter mig..
då hade de röntgat henne..ryggen var bruten...min lilla Emma..
fick somna in på sin filt på britsen på Malmö djursjukhus..
när min man satte sig i bilen för den timmeslånga färden hem..
sa han "aldrig mer en hund"...när vi kom hem sa han..
om du vill ha en så är det okej..säg själv när du vill...
men jag tänkte att jag vill att det dröjer något år..
Dagen efter kom killen som körde över Emma o frågade hur det gått..
fick trösta honom..det var lika synd om honom..det var ju inte hans fel...

Ps.Emma finns i hundhimlen..
http://www.alltomhundar.com/aoh/hundhimlen/emma-1.htm


MIA O ELVIS
 
Efter några dagar började det "krypa" i min man..
han tyckte det var så tyst o stilla..
ville att vi skulle se oss om efter en ny hund..redan..??
Fast det var nog det bästa vi kunde göra...
sorgen är inte mindre o tårarna rinner för lilla Emma än idag..
Vi bestämde oss denna gången för Dvärgschnauzer..
de ska vara lättare att ha att göra med har vi hört..
jag ville ha svart o silver färgade..
men min man bestämde träff med den förste uppfödaren som kunde
visa sina valpar samma dag han ringde...
så det blev salt & peppar färgade...

vi åkte dit o tittade..det var ca två veckor efter det med Emma..
men valparna var så små så man kunde inte välja än..
men det kändes ändå bra att veta att en av dem skulle bli vår...
den 11 juni-00 så skulle vi då välja ut en tik..
när vi kommer fram ser vi en hund (ca 1 år då)
stå rädd o trycka i ett hörn..hon hade blivigt tillbaka lämnad
ett par dagar innan..ägarna hade blivigt sjuka o hon hade redan varit
inackorderad i sju veckor på ett annat ställe...
det gjorde ont i våra hjärtan när vi såg henne..o båda tänkte vi..
henne vill vi ha...min man tyckte det räckte med henne..
men jag ville ha valpen också...hade ju satt mig in i det..
det är ju ändå något speciellt med en valp..
så istället för en tikvalp så valde vi ut en hanne..min man valde..
jag gör det aldrig någonsin mer...han var döpt till Elvis..
tiken kallades Fia..så vi ändrade det till MIA..
så hade vi tänk kalla den nya tiken..Mia följde med oss hem samma dag.
Elvis hämtade vi den 22 juni-00

Idag är Mia husses kelgris o husets diva..Elvis är sin mattes/min kelgris..
fast vi älskar båda hundarna lika mycket..o vilken glädje dessa hundar
skänkt mig o min man..det är lite som att fått småbarn i huset igen...
Brukar tänka tur att det blev Elvis..han är ju min gullegris..
lite mänsklig är han med..sitter som en människa..i mitt knä..*s*




D v ä r g s c h n a u z e r n

http://vovve.net                                 Hämtat från vovve.net Rasstandard

HEMLAND:
Tyskland

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Ursprungstypen till dvärgschnauzern är mellanschnauzern.
Dagens hundar stammar dock från samma grundmaterial som affenpinschern. Dvärgschnauzern, som är en relativt ung ras uppvisade från början fler färger än idag t ex grizzle, black and tan, gulaktig liksom viltfärgad. Till och med particolour har förekomnit. De skickligaste råttjägarna fick därför namnet "Rattler"" råtthund.
Numera diskuteras trimning och presentation men det anmärkningsvärda är att det inte står i standarden hur hunden skall trimmas. Dvärgschnauzern skall ge ett torrt och stramt intryck.
Ett rastypiskt drag, gemensamt för alla schnauzer/pinschervarianterna, ar den avvaktande hållningen gentemot främlingar. Det är inte en hund som reservationslöst och ögonblickligen accepterar vem som helst- den vill själv bilda sig en uppfattning om personen.
Detta får dock inte förväxlas med rädsla för främlingar.

HELHETSINTRYCK:
Dvärgschnauzern är en exakt förminskning av schnauzern utan att ha karaktär av dvärghund. Helhetsintrycket överensstämmer med schnauzerns, temperament och uppträdande är dvärghundens.
Den är klok, orädd, uthållig och vaksam, vilket gör dvärgschnauzern till en tilltalande vakt och sällskapshund.

HUVUD:
Huvudet skall vara kraftigt, långsträckt med en inte alltför starkt utvecklad nackknöl. Från ögon till nosspets skall huvudet långsamt avsmalna. Hela längden från nosspets till nackknöl förhåller sig till rygglängden (från manke till svansansättning) som 1:2. Det skall vara i proportion till hundens massa.
Stopet blir genom de kraftiga ögonbrynen tydligt markerat.
Den raka nosryggen skall löpa parallellt med den flata, rynklösa pannans förlängningslinje. Nospartiet skall sluta i en trubbig kil och nosspegeln (tryffeln) skall alltid vara svart. läpparna skall vara åtsmitande och skall alltid vara svarta oavsett pälsfärgen.
Tuggmuskulaturen skall vara kraftigt utvecklad, men ingen stark kindbildning får störa huvudets, genom skägget, rektangulära form.

ÖGON:
Ögonen skall vara mörka, ovala och framåtriktade.
Bindhinnan får inte synas.

ÖRON:
Öronen skall vara högt ansatta, liksidigt kuperade och burna upprättstående. Okuperade V-formade, högt ansatta små ståndöron eller liksidigt, tätt liggande, övervikta.

ÖRONKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE.

BETT:
Saxbett, kraftigt bett med fullständigt tandantal och friska, rent vita tänder.

HALS:
Halsen skall vara i proportion till hundens massa kraftigt ansatt och ädelt böjd. Den får varken vara kort eller tjock. Den kraftiga nacken skall ha god resning, vara svagt välvd med stramt halsskinn.

KROPP:
Bröstkorgen skall vara lagom bred, oval i genomskärning och flatrevbenad. Den skall vara väl välvd och nå nedom armbågen.
Förbröstet skall vara väl utvecklat och bröstbenet markerat genom att bröstbenknappen sitter högre än skulderleden. Buklinjen skall vara lätt uppdragen.
Avståndet från sista revbenet till höften ar kort och schnauzern verkar därför kompakt. Hela kroppslängden motsvarar ungefär mankhöjden. Ryggen skall vara kort och lätt sluttande. Rygglinjen är inte snörrät utan visar en lätt, elegant välvning, som bildas av den kraftiga, första mankkotan, ryggen och det ända till svansansättningen lätt avrundade korset.

SVANS:
Svansen skall vara högt ansatt och bäras uppåt. Den skall kuperas vid tredje svanskotan.

FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 AR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE.

FRAM- OCH BAKBEN:
De snedställda skuldrorna och armbågslederna skall vara välvinklade och ha kraftiga muskler utan att vara bulliga. Frambenen skall vara starka och raka och armbågarna skall ligga tätt intill kroppen. Låren skall vara snedställda och muskulösa och haslederna skall vara välvinklade.

TASSAR:
Tassarna skall vara korta, runda, fasta och slutna (s k kattfot).
Tårna skall vara högt välvda och trampdynorna skall vara fasta och hårda. Klorna skall vara mörka.

PÄLS:
Pälsen skall vara strävhårig. Den skall vara mycket tät, hård och sträv. Den består av en tät underull och ett inte för kort, hårt täckhår. Täckhåret skall vara strävt men inte borstigt eller vågigt.
Pälsen skall vara sträv på huvudet och på benen, på panna och öron något kortare. Typiskt är ett strävt skägg och buskiga ögonbryn som lätt skuggar ögonen.

FÄRG:
Rent svart eller peppar och saltfärgad, svart-silver eller vit. För peppar och salt gäller som mål för avel en mellanton med jämnt fördelad, väl pigmenterad peppring och grå underull. Tillåtna färgnyanser från mörkt järngrå till silvergrå. Vid alla nyanser måste mörk ansiktsmask förekomma och den skall harmoniera med pälsen i övrigt. Vita tecken på huvud, bröst och ben är inte önskvärt.
Svart-silver. Som avelsmål gäller: svart täckhår med svart underull med vita tecken över ögonen, strupen, kinderna, framsidan av bröstet, på has och mellanhand, tassar, bakbenens baksidor och under svansen.
Pannan, nacken och öronens utsidor skall vara svarta.

MANKHÖJD:
Får variera mellan 30-35 cm.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Create a Free Website