Jätteskoj att läsa att så många är nöjda med årets kennelläger! Peter och jag är också jättenöjda, det var så härligt att få träffa alla.
Igår kom vi hem från vår semestertripp. Man kan nog säga att vi hade i alla fall INTE tur med vädret…. Dagarna regnade bort. Nej, förresten. Det regnade inte, det var skyfall… oupphörligt!
Vi började i Södertälje, där var det i alla fall fint väder. Vi bodde vid Södertälje Brukshundklubb. Oj, vilket fint ställe! Superstora appellplaner och skog runt omkring, de har verkligen ett mysigt läge. Vi blev varnade för att det fanns gott om vildsvin och kaniner runt omkring. Tack och lov var det endast kaninerna som dök upp. Här är några bilder från klubben:
Det fanns flera stugor på området
Detta är bara en bråkdel av alla planer som fanns
Kiri njöt av att träna på de stora planerna
I Södertälje besökte vi Tom Tits Experiment. Ett riktigt lekland för små killar, och vi hade ju tre stycken med oss. De irrade alldeles galet runt från början, innan de förstod att lugna ner sig. Det var nog en underlig upplevelse för dem, att man fick röra på allt man såg. Fyra våningar med experiment, rutchkana ner genom alla våningar, samt massor med experiment utomhus. Det var inga problem att få tiden att gå, och när vi väl var klara var både barn och vuxna nöjda.
Sedan bar det iväg till Eskilstuna. Där blev det övernattning och prat med Peters släkt till in på småtimmarna.
Dagen efter började regnet. Vi åkte till Örebro för att stå på Gustavsviks camping. Vi slirade in husvagnarna på gräsmattan, och kunde med nöd och näppe komma fram. Fötterna sjönk ner i leran i gräsmattan, och så var det i tre dagar. Regnjackorna blev snabbt blöta helt igenom, och ville aldrig torka. Hundarna var konstant leriga så de fick torka i bilen, och efter det bar vi dem till husvagnen. Själva fick vi tvätta skor, fötter och golv varje gång vi hade klivit utanför husvagnen.
Vi beslutade oss för att åka hemåt. Det var med nöd och näppe vi fick loss vagnarna. Det var tur att Patrik har fyhjulsdrift och kunde dra loss husvagnarna. Vår egen bil tog sig knappt därifrån på egen hand. Vid utcheckningen ringlade en lång kö med turister.
På vägen hem hälsade vi på Örnnästets Niro och Örnnästets Nox, två killar som tyvärr inte kunde vara med på kennellägret. Men som man säger; ”Om berget inte kan komma till Muhammed så får Muhammed komma till berget”…
Det blev först ett stopp i Fagersta hos Niro med familj. Han är en härlig kille med gott om energi, precis som en ung kille ska ha. Tack Ulrika och Peter för er gästfrihet och goda mat! För att se bilder på Niro, klicka här.
Därefter åkte vi vidare till Långshyttan för att träffa Nox med familj. Vi tog ut Raya när vi kom fram. Hon fick leka med Nox. I fartens virvlar var det riktigt svårt att se vem som var vem, så lika är de två. Nox pustade sedan ut, tills det var dags att bevaka fikapausen som alla barn hade i vardagsrummet. Nox är också en livlig kille, men har som alla sina syskon mycket lätt att koppla av när det behövs. Tack Magnus och Elin för att vi fick komma och hälsa på, och tack för den supergoda sommartårtan! För att se bilder på Nox, klicka här.
Det var verkligen skoj att få träffa Niro och Nox. Jag kan konstatera att båda killarna har fått mammas ögon, och en hel del av hennes sätt att vara. Man riktigt smälter.
Det blev en övernattning strax utanför Gävle. Äntligen hade vi åkt ifrån regnet! Det var en märklig känsla att kliva ut genom husvagnsdörren utan att sjunka ner i leran med både fötter och skor. Dagen efter fick Hampus ”shoppa loss” på några stora leksaksaffärer. Det blev bl.a. ett legobygge, ”Millennium Falcon” tror jag skeppet heter. Ett skepp som inte tidigare funnits i affärerna. Hampus kom in i ett saligt rus, tackade både mamma och pappa flera gånger om. Detta var ”den bästa dagen i hans liv”. Med tanke på att lådan innehöll otroligt många små delar, fick han dock vänta med att bygga. Så han satt i 37 mil och undrade hur länge det var kvar tills vi var hemma.
Idag är det (som vanligt) dags för massor med tvätt, städning och packa om husvagnen. I morgon bär det iväg igen. Nu är det tävlingsdags! Peter och Raya ska ut på tävlingsbanan, denna gång i lydnadsklass.
Som avslutning ska vi besöka Åsele marknad. Håll tummarna att vi slipper mer regn! Rapport från tävlingarna kommer efter helgen.
Ha en fortsatt skön sommar!
/Eva
I går kväll kom vi nöjda hem från årets Kennelläger. Fem dagar med strålande sol, bad, mygg och knott. Men framför allt massor med hundträning!
Både hundarna och vi var trötta av de intensiva dagarna. För Kiris del har det blivit några kortare spår i lättframkomlig terräng. Hon tyckte det var härligt att äntligen få arbeta igen. Lite lydnad provade vi också på. Men att få ett krutpaket som har laddat i 1,5 månad att vara lugn på appellplanen var inte det lättaste. Det var svårt att få kontakt med henne, helst hade hon velat rusa runt och göra alla moment själv så fort som möjligt. Så för att inte riskera att hon gör illa sitt ben blev det mest till att titta på alla andra duktiga hundar och förare som galant äntrade planen. Kiri fick i alla fall träna sitt ben en del dessa dagar, och Raskas matte Eva lärde oss nyttig massage för benet. Tack för all hjälp, Eva!
Det var många av Kiris valpar på lägret, Rask, Raska, Nova (River), Raya, Nimbus, Nicco, Nittra, Lexie (Nelexis), Lexus,. Dessutom var det ytterligare 7 hundar som deltog, både aktivt och som åskådare.
De flesta kom på onsdagen. Det blev mest bad den eftermiddagen. Alla hundar var trötta och varma efter den långa resan. Bad blev det mycket av under flera dagar. Hundarna (och alla vi andra) verkligen njöt i det varma vattnet. Några ur N-kullen hade knappt badat tidigare i sitt liv, och jag tror att de hade extra skojigt.
Raya har sin egen speciella simstil. Husse var taskig (?) och filmade den. Han lade dessutom ut den på Youtube för allmän beskådan, klicka här: http://www.youtube.com/watch?v=r4ZO3mK6ZYk
Vi klev upp och åkte ut till markerna klockan 8 på morgnarna. Det finns i det närmaste obegränsat med fina skogsmarker. Där blev det både spår, sök och uppletande fram till lunch. Vid lunchtid blev det bad och mat.
På eftermiddagarna åkte vi till en härlig appellplan och tränade en hel del. Där fanns också en katt som verkligen älskade hundar. Han kom glatt springandes så fort vi körde in på parkeringen. Sedan var han fram till alla hundar och kurrade och strök sig emot dem. Det blev en bra miljöträning för många av hundarna. T.o.m. de hundar som själva har katt hemma blev förvånade över denna katts närgångna kontakt. Katten satt sedan bredvid åskådarna på appellplanen och tittade på allt som hände runt omkring.
Första dagen när jag kom ner till appellplanen var samtliga hundar ute och tränade för fullt på planen. Otroligt vad mycket de redan har lärt sig, småttingarna i N-kullen. Det är bara att inse att de inte längre är små.
På lördagen fick de som ville tävlingsträna med tävlingsledare och domare. Raskas matte Eva var snäll och ställde upp med både bedömning och goda råd. Det blev en lyckad tävlingsträning. Alla var så duktiga, jag ser verkligen fram emot deras kommande tävlingar.
Vi hade också andra aktiviteter än tävlingsträning, nämligen tipsrunda och en enklare form av rallylydnadstävling. Det var riktigt skoj att se hundarna på rallylydnaden. Det var också kul att se hur det kan gå när man inte läser anvisningarna ordentligt.... Vinnare blev Eva & Raska. De gjorde ett felfritt program och tog sig runt på en snabb tid. Det var flera ekipage på delad andraplats, och det var inte heller något stort spann mellan den första och den sista i resultatlistan. Mycket bra jobbat av alla!
Tipsrundan med dess kluriga stationer visade sig bli en svår nöt att knäcka för de fem lagen. Men till sista stod i alla fall Carina, Hans och Kevin som värdiga vinnare. Grattis till er!
Tävlingskvällen, och många andra kvällar, avslutades med en hel del hundprat vid en mysig brasa. Där passade också många på att grilla sin middag, och hundarna fick leka eller bara vila en stund.
Samtliga hundar var nöjda och mycket trötta när de väl skulle resa hem. Jag gissar att de flesta sov gott hela vägen.
Bilder från lägret hittar du här.
Årets läger känns mycket lyckat. Att få träffa många "Örnnästare" och lika många duktiga hundägare har varit toppen! Jag hoppas att alla vill komma tillbaka nästa år. Vi har redan börjat planera aktiviteter, och jag kan väl avslöja att det blir en form av tävling där du behöver hjälp av din hund. Mer säger jag inte nu.
Idag har jag tvättat kläder och packat om i husvagnen. I morgon bär det iväg söderut. Det är en ”vanlig” semestertripp, men nog tror jag att det blir en del hundträning också.
I morse, på den sedvanliga långpromenaden, fann Raya något utöver det vanliga. När vi var ca en kvart hemifrån och gick på en öde (trodde vi) skogsstig stannade Raya plötsligt till. Långsamt sträckte hon på halsen och nosade försiktigt, bara för att sedan med blixtens hastighet greppa föremålet hon funnit – en nallebjörn!! Glädjen hade inga gränser när hon stolt bar omkring på sin nyvunna trofé. En nalle i skogen! Vem kunde ana?! Bara i hennes vildaste drömmar kunde väl en nalle, Rayas favoritleksak, ligga på en stig i skogen och bara vänta på just henne!
Raya var redan trött av värmen under vår långpromenad, så lite spännande skulle det bli att se om hon klarade att bära nallen hela vägen hem. Tungan hade ju strax innan hängt som en slips på henne, och hon verkade längta hem efter sin skål med vatten. Men en sådan här läckerbit släpper man inte ifrån sig i första taget. Tänk om någon annan dyker upp och vill ha den? Raya bar nallen i sin mun hela vägen hem. Svansen var hög och med hela sin kropp ville hon stolt berätta att den här nallen, den var hennes.
Stolt tjej
Vi gick dessvärre inte hem. Vi gick till en granne några hus bortanför. Vi hade mött dem med barnvagn i skogen lite tidigare. Jag gissade att det var deras nalle, så den fick sitta på deras bro och vänta tills de skulle komma hem igen.
Raya hängde med huvudet och lunkade moloket med mig hem. Det spelade ingen roll att där låg massor med nallar och kaniner och väntade. Det var ju inte samma sak…
Vid lunchtid åkte jag, Raya och Hampus till Bygdegården i Bjästa. Där skulle det vara hunduppvisning, och vi tänkte titta på. Det är bra miljöträning för en liten Raya som ofta tror att hon ska få jobba när vi åker någonstans. När vi kom dit hann vi knappt ställa oss i skuggan för att titta, när en dam kom fram och frågade om vi kunde vara med i rasparaden. De hade ingen schäfer där (!). Rasparaden blev en ny upplevelse för Raya. Hundar ”både fram och bak” där hon gick på led. Hunden framför henne ville vända sig om och kolla på Raya, hunden bakom henne ville fram och nosa på Raya. Raya förstod ingenting.
Efter raspresentationen ställde vi oss i skuggan för att titta på lite lydnadsuppvisning. Därefter anlände Roger och Totte, ett av Polisens hundförarekipage. Totte är en malinois och visade prov på vad en polishund kan göra. Bl.a. markerade han narkotika som Roger hade gömt i en säkringsdosa under huven i bilen. Totte fick också visa att han är orädd hala ytor, och klättrade därför enkelt upp på bilens tak. När han låg där lugnt och vilade, så viskade Hampus till mig –”Det där borde vi lära Raya och Kiri också!”. -"Vaaaa?" Hampus tyckte det var häftigt med en hund som elegant gnisslade klorna längs med huven, glasrutan och taket… Vad jag svarade? Vad tror ni?
Totte & Roger
Nu ska jag gå och ta mig något svalkande. Idag har vi 25 grader varmt i skuggan. Svettigt, men skööönt! Under tiden ska jag lyssna efter om Peter har samma tur på V75 som Raya hade i skogen i morse...nämligen jackpot.
.JPG)
.JPG)
