Mudi - Pumi - Face Rase

Jag heter Sofia Magnusson och är 21år, jag bor i stockholm på den lilla ön Ekerö. Just nu jobbar jag på Ica-supermarket, men håller på att starta eget.

Hur allt började: I hel mitt liv har jag varit väldigt intresserad av djur. När jag var yngre var det häst som gällde. Mitt riktiga hundintresse kom inte förens jag var ca 15år, Då jag började träna lite konster med våran då 5åriga pumitik Krizza.
Allt gick bra till en början även fast Krizza var tjurskallig över att jag skulle bestämma över henne.
Jag tävlade med Krizza i agility, lydnad och utställning, även junirohandling några gånger, det gick bra vi fick hyfsat bra resultat. När Krizza fyllde 8år började det kännas som att jag ville ha en egen hund, Krizza hade ju blivit väldigt stel med åren och blev bara latare och latare.

Så med ljus och lyckta började jag leta efter en ny hund.
Jag började kolla efter en pumi eftersom det var Pumi som gällde då, (sen fäller ju inte pumin heller, vilket är väldigt skönt. )
Jag mailade runt till alla pumi kennlar i sverige utan resultat. Till slut började jag leta andra raser: Australian Shepherd, BC, Tollare, Face rase, Finsk och Svensk lapphund, Lapsk vallhund, Pudel, Beauceron, Sheltie mm...
men jag hittade inte nått som tilltalade mig där heller, så jag gick in på FUR och började av en slump läsa lite om mudin och jag blev kär i mudin bara genom att läsa om den och se bilder.
Så mamma och jag tog kontakt med valpförmedlingen som då rekomenderade att vi skulle höra av oss till Eva Brauer som har Mog-Ur´s Kenneln.

Vi ringde Eva och hon sa då att hon hade en mudi hane på 5år som hon kunde tänka sig att kanske omplacera till RÄTT hem! Och det rätta hemmet vart hos mig, vilket jag är mycket stolt över, och jag är mycket glad över att fått Eva som uppfödare eftersom hon är så trevlig, snäll och gullig.
Jag vet inte riktigt hur hon hinner och orkar men hon har ställt upp på allt jag har behövt hjälp med hitils. ( TACK Eva! )
När vi var och hälsade på Bruce hos Eva, så berättade hon vad han hade gått igenom innan han kommit tillbaka till henne, och det var inte kul att höra. Men jag förlängde Bruce liv med 2år, och det var inte bara vilka 2år som helst, det var dom 2 bästa åren i mitt liv och förmodligen i hans liv med. Jag är så stolt att jag kan säga att jag har ägt Bruce, och att han mådde väldigt bra här.
Tyvär började Bruce må mentalt  sämmre innan jul, han tyckte att det mesta var jobbigt, det ända han trivdes med var att ligga på soffan hemma med mig. Han tyckte inte om att åka till klubben längre och inte åka till kompisar heller, till och med promenaderna var jobbiga. Så jag fick ta det jobbigaste beslutet jag någonsin tagit. Och den 21 december 2007 var vi hos Bubba och lät Bruce somna in.

Tänk er att vara den som bestämmer över liv och död, utan att den som det gäller har nått att säga till om. Det är som att bli påtvingad jobbet som avrättare, mot sin vilja. Jag har inte sörjt och gråtit så här länge sedan min farmor dog. Men nu har ju Bruce och farmor iaf varandra. ♥ †R.I.P Bruce och Märta †♥

Men nu har jag mudin Vinga som jag måste koncentrera mig på, hon är mer vild än tam , Träningen går jätte bra, hon är min lilla solstråle. Vinga är som ett lyckopiller man blir så himla glad när man ser henne och är med henne.

Och nu när jag har Vinga har jag blivit väldigt intresserad av avel och genetik. Vinga kan man väl säga är den ultimata Mudin, Hon är pigg, glad, älskar människor, älskar att träna olika saker, är inte direkt rädd för nått, för utom vippen på agility plan :P

När hon möter på nya saker är det nästan genast nyfikenheten som tar över, även om hon tvekar och är rädd i början så går hon i 9/10 fall fram till saken/sakerna.

Och om Vinga får ett bra MH och bra höfter så ska hon gå i avel. En dommare sa att Vinga var den mest harmoniska tik han sett. När vi var på en dommarkonferens var det att hennes ögon satt en aningen för tätt ihop, typ det ända dom kunde säga negativt om henne.

9 Skäl till ett liv med en ungrare:

* Du får en trogen följeslagare i ca 15år.