Cane Corso
Om rasen
Cane corson har existerat i århundraden och har tidigare ägts nästan uteslutande av bönder och farmare då främst som väktare och hjälpredor vid större gårdar och bruk på den italienska landsbygden. Efter andra världskriget uppstod en förändring i och med utveckling av nya jordbruksmetoder och en generell mekanisering av samhället, rasen var nära att utrotas. Behovet av Corson som hjälpreda minskade avsevärt liksom naturligt även raspopulationen i samma takt. Där fanns dock en mindre grupp av Italienska rasdentusiaster som gick samman med en gemensam målsättning - att rädda rasen. Projektet "rädda Cane Corson" drogs igång under 1980-talet, det utfördes olika undersökningar samt mätningar av hundarna och många olika typer av tester utfördes med en väldokumenterad bakgrund som bas. Under räddningsprojektet hittades de flesta rasprofilerna i Molise, Apuglia och Basilicata alltså områden i södra Italien några även i närheten av Campania och på Sicilien. Snart var man ense om vilken "typ" av hund vad gäller mått, typ och inte minst karaktär som var den äkta Cane Corson vilken skulle lägga grunden för vidare världsomfattande avelsarbete. Dessa italienska rasentusiaster etablerade sedan till följd av sitt gedigna arbete en organisation med syfte att fortsättningsvis skydda rasen från ett liknande öde " Societa Amatori Cane Corso S.A.C.C". Organisationen godkändes senare officiellt som rasklubb under den Italienska kennelklubben ENCI den 13 oktober 1983. I samband med detta utarbetade Dr. Ventura Giovanni grunden för Cane Corsons officiella rasstandard åt S.A.C.C vilken vi fortfarande idag arbetar efter.
Cane Corson är en vaken, alert, uppmärksam och framförallt intelligent hund. Som mastifferna över lag så är det framförallt en vakthund med en tydlig skärpa. Corson är ofta reserverad mot främlingar, förväxla detta dock inte med rädsla som är en helt annan egenskap(!) reservationen kan liknas vid ett ointresse eller en "nonchalans" gentemot främlingar inget annat. Om en hund beter sig avvaktande låt istället hunden söka kontakt med dig oavsett dina så goda intentioner, man ska aldrig som främling tvinga sig på. Därmed inte sagt att det är trevliga hundar för de är det absolut, en härlig familjehund och trogen vän till flockens alla medlemmar barn liksom andra djur. Corson är fenomenal på att "läsa" sin förare vilket är en härlig egenskap och ett starkt rasdrag. Väntar du besök som är välkommet är även hunden godmodig och öppen men är det oplanerat eller kanske rentav inkräktare som uppmärksammats får de ett helt annat bemötande. Kort sagt är du en vän till familjen så bemöts du som en sådan och tvärtom.
(Texten kommer från http://www.ettoreskennel.com/)
Cane Corso Rasstandard
Användningsområde: Vakthund
FCI- klassifikation: Grupp 2, sektion 2,2
Bakgrund: Rasen hästammar främst från de gamla romerska Molosserhundarna. Från att tidigare varit spridd över hela Italien har rasen under senare århundraden bevarats i och runt regionen Apulien i södra Italien. Rasnamnet kommer från latinets "cohors", som betyder "försvarare och väktare av gården".
Helhetsintryck: Cane Corso skall vara en medelstor till stor hund, robust och kraftig men ändå med en viss elegans. Den skall ha kraftfull och torr muskulatur.
Viktiga måttförhållanden: Huvudets längd skall närma sig 36% av mankhöjden. Rasen skall vara något längre än den är hög.
Uppförande/karaktär: Cane Corso är väktare av egendom, familj och boskap. Rasen är synnerligen vig och den är lättlärd. Förr användes den till att driva boskap och till jakt på storvilt.
Huvud: Huvudet skall vara stort och typiskt för en moloss. Skallens och nosryggens plan skall vara något konvergerande.
Skallparti: Skallen skall vara bred. Vid okbågarna skall bredden vara densamma eller något överstiga skallens längd. Skallen skall vara konvex i sin främre del för att sedan bli tämligen flat i förlängningen mot nackknölen. Pannfåran skall vara markerad.
Stop: Stopet skall vara markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och stor med stora, vida näsborrar. Den skall ligga i linje med nosryggen.
Nosparti: Nospartiet skall vara tydligt kortare än skallen, kraftigt och kvadratiskt. (nosparti och skalle skall förhålla sig som 1:2) Det skall vara nästan lika brett som långt med parallella sidolinjer. Nosryggens profil skall vara rak.
Läppar: Läpparna skall vara måttligt nedhängande och täcka underkäken så att nospartiets nedre profil bildas av läpparna.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara stora, kraftiga och böjda. Svagt underbett. Tångbett tolereras men är inte önskvärt.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora, ovala, svagt framträdande med rakt framåtriktad blick. Ögonkanterna skall vara väl åtliggande. Ögonfärgen skall vara så mörk som möjligt i harmoni med pälsfärgen. Uttrycket skall vara intressant och uppmärksamt.
Öron: Öronen skall vara trekantiga, hängande och vara högt och brett ansatta, väl ovan okbågarna. Kuperade öron har nästan alltid formen av en liksidig triangel.
Hals: Halsen skall vara stark, muskulös och lika lång som huvudet.
Kropp: Kroppens längd skall något överstiga mankhöjden. Kroppsbyggnaden skall vara kraftfull men inte undersätsig.
Manke: Manken skall vara markerad och högre än korset.
Rygg: Ryggen skall vara plan, mycket muskulös och stram.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och starkt.
Korset: Korset skall vara långt, brett och svagt sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara välutvecklad i tre dimensioner och nå till armbågarna.
Svans: Svansen skall vara tämligen högt ansatt och mycket tjock vid roten. I hemlandet är den oftast kuperad vid fjärde kotan. Under rörelse bärs den högt, men aldrig rullad eller rakt upprättstående.
Hud: Huden skall vara tämligen tjock och ganska stramt åtliggande.
Päls: Pälsen skall vara kort, glansig och mycket tjock med någon underull.
Färg: Svart, blygrå, skiffer, ljusgrå, ljust fawn (gulaktig), hjortröd och mörkt fawn, brindle. Den svarta eller grå masken hos fawnfärgade och brindlefärgade hundar skall inte sträcka sig över ögonen. En liten vit fläck i bringan, på tåspetsarna och nosryggen tolereras.
Mankhöjd: Hanhund: 64-68 cm, Tik: 60-64 cm. En avvikelse på +/-2 cm tolereras.
Vikt: Hanhund: 45-50 kg, Tik: 40-45 kg.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa och snedställda. Skuldrorna skall vara mycket muskulösa.
Överarm: Överarmarna skall vara starka.
Underarm: Underarmarna skall vara raka och mycket kraftiga.
Handlov: Handlovarna skall vara elastiska.
Framtassar: Framtassarna skall vara som kattassar.
Bakställ:
Lår: Låren skall vara långa och breda med konvex bakre linje.
Underben: Underbenen skall vara starka och torra.
Has: Haslederna skall vara måttligt vinklade.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara kraftiga och seniga.
Baktassar: Baktassarna skall inte vara fullt lika kompakta som framtassarna.
Rörelser: Rasen skall röra sig med långt steg. Traven skall vara utsträckt. Trav är den gångart rasen föredrar.
Allvarliga fel:
* Skallens och nosryggens plan är parallella eller konvergerar för mycket.
* Nosparti där sidorna konvergerar.
* Nostryffel som delvis saknar pigment.
* Saxbett, uttalat underbett.
* Svans som är ringlad eller vertikalt buren.
* Kontinuerlig passgång i trav.
* Storlek över eller under angivna mått
Diskvalificerande fel:
* Skallens och nosens plan divergerar.
* Nostryffel som helt saknar pigment.
* Nosrygg som är konkav eller konvex, s.k. romersk näsa.
* Överbett.
* Ögonkanter som helt eller delvis saknar pigment.
* Blå ögon.
* Skelögdhet.
* Svanslöshet, medfödd eller förvärvad kort svans.
* Päls som är medelläng, slät eller har fransar.
* Färger som inte finns upptagna i standarden samt stora vita fläckar.
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.