HUNDAR, HUNDAR OCH ÅTER HUNDAR........................................
och då framför allt västgötaspetsar!
Den första västgötaspetsen här på Kopparås hette Teddy och kom med Västgötabanan från Skara - Vara till Sjöviks station i en liten trälåda. Året var 1954 och jag var bara tre år gammal. Det var mina morföräldrar som länge varit intresserade av de små gråbruna, Vättarna som morfar kallade dem. Han var uppvuxen i de värmländska storskogarna och med sägner berättade av mor och farföräldrar om skogsrån - vättar och småfolket. Naturligtvis, berättade han i sin tur för mig om kvällarna, var det västgötaspetsarna som gick mellan gårdarna - åt upp gröten gårdsfolket satte ut om jularna och lockade och tjusade ynglingar med sina mandelformade ögon i dimman bakom gärdesgårdarna. Blottande sina svarta ihåliga ryggar när de vände sig om innan de försvann in i dunklet. Det var historier som kittlade sinnet hos en liten tös och nu äntligen skulle en av dem komma till Kopparås! Teddy skulle han heta, ty de tog skepnader efter skogens djur: Björn - Järv - Varg - Räv eller Grävlings lika.
Teddy blev mormors hund i tio år. Efter hennes död tog han hand om morfar som var blind och när morfar två år senare gick bort flyttade han in till staden, blev en mycket uppskattad kontorshund och uppnådde den höga åldern av sjutton år.
Självklar och livsnjutare. Det är två ord jag ofta får höra om västgötaspetsen och så uppfattade jag dem under mina första 35 levnadsår. Självklara. De bara fanns där som ett naturligt inslag i tillvaron. Lika naturligt som luften man andades. Självklara.........
16 K SK 34
Kopparas Stuteri & Kennel
Kopparås Gård är en skogsgård som ligger i utkanten av Risveden. Gården är ett gammalt frälsehemman med anor från början av 1500-talet. Redan då var det en kvinna, Christina Bielke, som ägde Kopparås. Naturen är obändig med vildmark och Ale och Vättle fjäll inpå knutarna.
Här bor vi, Lucia och Rein, med nio västgötar - nio halvblodshästar, Elmarinastammen, stofamilj 31, fem kattor och barn till och från. Stuteri och hästuppfödning har vi haft sedan början av 70-talet och västgötaspets har det funnits på Kopparås i ett halvt sekel nu.
Vi har genom åren haft stora framgångar med vår uppfödning både av hästar - kor och hundar. Att lyckas med uppfödning är mycket tur och litet skicklighet.( Ett sunt bondförnuft och fingertoppskänsla skadar inte heller.) Detta hade inte varit möjligt utan det arbete som uppfödarna till våra stamdjur lagt ned. Nu är det upp till oss att förvalta detta arv och föra det vidare.
Ett varmt TACK till:
Karl-Erik Samuelsson, Dalbobeta, Väderstad, för La Lune och La Nuit. Ni finns för alltid inristade i mitt sinne.
Ingrid Segelöv, Nolgårdens kennel, för Nolgårdens Ferdinand. En fantastisk hund! Vi sov ihop i arton år. Rygg emot rygg.
Anita Whitmarsh, Svedala kennel, för "Puppy" Svedala Lukas Lupus vilken för Ludwigs hanhundslinje vidare
Ketty Olsson, Möllebos kennel, för Möllebos Zara vilken är stammor för en av Kopparås tiklinjer
Olof Svensson, Starabo kennel, för Starabo Georgina vilken är stammor för Kopparås andra tiklinje
Hundarna på Kopparås lever med oss inne i huset. De är med oss ute i arbetet på gården och i skogen varje dag. Håller självständigt rent från "vilda djur" på inägorna och tamdjuren inne i beteshagarna. Hälsar tvåbenta besökare välkomna och avvisar ovälkomna. Med andra ord de lever ett riktigt "hundliv". Vi prioriterar mentalitet och sund fysik hos våra avelsdjur. Ett måste under de förhållanden som vi lever i.
Naturligtvis är vi medlemmar i Svenska Kennelklubben, Specialklubben för Västgötaspets, Svenska Brukshundsklubben och har under fyra års tid genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning.Diplom. Under de senaste fyra åren har jag även varit ordförande i Specialklubben för Västgötaspets och haft förmånen att få deltaga i framtagandet av RAS, Rasspecifika Avels Strategier, för västgötaspetsen samt Västgötaspetsens Raskompendium.
Hoppas att vi ses!!!!!
