Kopparås kennel

Lennart började med att berätta lite historik om PRA. Första fallet av PRA upptäcktes i Sverige i början av 1900-talet hos en importerad gordonsetter från Storbritannien. Den användes mycket i avel och efter några generationer började PRA-fallen dyka upp.

I början av 1970-talet var PRA vanligt förekommande hos raserna pudel, cockerspaniel och tibetansk terrier. Till en början fann man cirka ett fall i veckan, men idag är det betydligt mer sällsynt och man upptäcker endast några fall per år. 

Hos västgötaspetsen finns det i Sverige inte något konstaterat fall av PRA.  Tror inte att det finns något utomlands heller. Är det någon som vet skulle jag vara tacksam om ni mailade mig om detta. 

För närvarande cirkulerar det många "skrönor".

 Människor blir rädda, upprörda och ledsna.

Varför är det så viktigt för vissa att föra i bevisning att vår så friska, sunda ras är behäftad med åtminstone

EN allvarlig och ärftlig genetisk defekt/sjukdom?

Jag blir så ledsen. Jag blir så trött. Mitt hjärta blöder för alla hundägare vilka  drabbats av att vissa högröstade

 har dessa tvångstankar och för alla vilkas hundar utan grund misstänkligörs.

På Kopparås fortsätter vi att glädjas åt ALLA våra fyrbenta vänner deras barn, barnbarn,

barnbarns barn och barnbarns barnbarn.

Som i alla familjer gläds vi med dem i medgång och sörjer i motgång. Det kan gälla både två och fyrbenta.  

Ni skall veta att ni alla är mycket värdefulla för oss och att våra tankar ofta går till Er.

 Isabella 10 år och Puppy JR på väg till det stora äventyret i England.

Resan startade fredag eftermiddag på Blå Stjärnan i Göteborg där Puppy JR fick sina vaccinationer och sitt hundpass ifyllt. Därefter båt från Göteborg till Kiel och 65 mil genom Tyskland och Holland till Hoek van Holland. Och det var verkligen en ”krok!” Låg långt ute på ett uppvallat näs. Ny nattfärja till Harwich och 28 mils färd till Wendy och Michael på Windyridge i Markfield, Leicester. Hela resan tog nästan två dygn men då sov vi ca 16 timmar av den tiden och åt fyra. Förutom hundutställningen i Birmingham, där var vi i tre dagar, så åkte vi bland annat till York och besökte ett Vikingamuseum. Vi hann med mycket shoppande både på Cruft´s och i de små mysiga städerna i Midlands. Ett par besök på engelska kennlar var också inplanerade. Vi blev mycket väl och gästfritt mottagna överallt och fick många goda råd och nya idéer. Tiden gick bara alltför fort och innan vi hann blinka var det dags att resa hem  (I  omvänd ordning).

Vi reste i två stora fullastade vans hem. Blev stoppade två gånger den tyska tullen, helt i avsaknad av humor, som frågade om vi hade vapen, narkotika eller mer än 50 000 euro. Vad trodde dom? Fyra medelålders damer, förlåt Elisabeth, och en liten tös! Vi blev filmade av film team och lämnade åt vårt öde. Synnerligen oproffsigt då de varken genomsökte bilarna eller hade några narkotika hundar med sig. Och den andra bilen där GPS en fanns hade försvunnit i fjärran. Men det löste sig och hemma är vi. Svenska tullen var desto trevligare bara att köra rätt igenom.

Reskamrater var Elisabeth och Ingrid Svensson, mattar till Kopparås Wilda.

Alla vill tillbaka nu!

Tack Wendy, Michael, Elsa, Blue, Kristina, Freyia, Krister, Purdy med barn, Gipsy och alla de andra på Windyridge för en oförglömlig upplevelse!