Arkiv

Sandokai
Dogen
Zazen yojinki
Text av Menzan
Kodo Savaki
Taisen Deshimaru
Mokusho

keizan

Keizan Jokins manual Zazen Yojinki.

Detta är en gammal manual till sittande meditation. (Zazen)

_{De råd han ger till de som praktiserar zazen är mycket nära den miljö vi vistas i under sesshin.}

Zazen underlättar för oss att belysa medvetandet och att i lugn och ro vila i vår grundläggande begåvning. Det betyder att det ursprungliga ansiktet visas och att medvetandegrundens scenario framträder. Sinne och kropp droppar av, obundet av liggande eller sittande hållningar.

Därför tänker vi inte på gott eller ont, och kan därigenom överskrida det världsliga och det heliga, passera bortom alla föreställningar om illusion och upplysning, lämna bakom oss de kännande väsendens och buddhornas bojor.

För att praktisera denna Zazen; lägg allt åt sidan och koncentrera dig helhjärtat här och nu. Släpp alla dina bindningar. Gör ingenting alls. De sex sinnena inaktiva - vem är detta? Vars namn aldrig har vetats om. Kan inte betraktas som kropp, kan inte betraktas som sinne. När du försöker tänka på det, försvinner tanken. När du försöker tala om det kommer orden till korta. Likt en idiot, likt en okunnig, hög som ett berg, djup som oceanen, både toppen och botten osynliga - skinande, bortom tänkandet, källan är klar i sin tysta förklaring.

Besittande himmeln och jorden, endast ens helhets kropp manifesteras; en person av omätlig storhet - likt en som fullständigt har dött, vars ögon inte är skymda av någonting, vars fötter inte är stödda av någonting - var finns något damm? Vad är en barriär?
Det klara vattnet har varken framsida eller baksida, rymden har varken insida eller utsida. Kristallklar och naturligt strålande. Innan Tomhet och form separerats, hur kan objekt och kunskap existera?

Detta har alltid varit med oss, men det har aldrig haft ett namn. Den tredje patriarken, en stor lärare, kallade det temporärt: Sinne; den vördade Nagarjuna kallade det provisoriskt : Kropp - seende de upplystas essens och form, manifesterande Buddhornas kropp, detta, symboliserat av fullmånen, har varken brist eller överflöd. Det är detta sinne som i sig självt är upplyst; Ljuset från ens sinne flashande från det förflutna strålar genom nuet. Bemästrande Nagarjunas magiska symbol, uppnående alla Buddhors koncentration, sinnet har inga tecken som tyder på dualitet, likväl framträder kropparna olika. Endast sinne, endast kropp - deras skillnader är inte poängen; medvetandet förändras till kropp och när kropparna framträder särskiljs de. Så fort som en våg rör sig, följer tiotusen vågor, i samma ögonblick som mental särskiljning uppkommer, dyker myriader saker fram.

San Do Kai

av Sekito Kisen.

Sekito "Klipptoppen" Kisen^700-790.

Inte mycket är känt om Sekito Kisen. Han var Mästare i ett tempel bland bergen i Hunan, Kina ("söder om sjön "). Mellan detta och ett annat tempel som hade formats kring mäster Baso Doitsu i Kiangsi provinsen ("väster om floden") utväxlades livlig zen-kommunikation. De två zenmästarna sporrade lärljungarna till att färdas fram och tillbaka mellan de två templen för att fördjupa sin upplysning genom Mondos (zen-dialoger)med mästarna. Baso varnade då och då sina lärljungar för "den hala klippan" dvs Sekito. I Tang dynastins Buddhistiska krönikor står det: "Söder om sjön levde Sekito och väster om floden levde Baso. Mellan dessa två vandrade folk fram och tillbaka. Vem än det var som aldrig mötte dessa två förblev okunnig".

Skillnadernas och enhetens sammansmältning.

Den Upplystes medvetande kommuniceras intimt mellan öst & väst.
Människornas förmågor må vara skarpa eller tröga, men på Vägen finns inga norra eller södra förfäder.
Det andliga ljusets källa skiner klart.
Förgrenade strömmar flyter ut i mörkret.
Att gripa efter tingen är en grundläggande illussion.
Att sammanträffa med principen är fortfarande ingen upplysning.

Varje sinne och vart fält samarbetar men samarbetar inte.
När de samarbetar förenas de.
I annat fall förblir de i sina egna tillstånd.
Fenomenen är grundläggande olika till sitt material och utseende,
ljud är fundamentalt olika ifråga om behaglig eller kärv kvalite´.
Mörker är ett ord för det övre och lägres förening.
Ljus är ett utryck för att särskilja rent och smutsigt.
De fyra grova elementen återvänder till sina egna naturer,
likt bebisar som tyr sig till sin moder.
Elden hettar, vind rörs,
vatten väter, jorden är solid
Så är det i alla ting.
Löven sprids ifrån roten.

Hela processen måste återvända till källan;
"Nobel" och "Vulgär" är bara uttrycksätt.
I ljuset finns mörker, men konfrontera det inte som mörker.
I mörkret finns ljuset, men se det inte som ljus.
Ljus och mörker är relativt med varandra.
likt steg framåt och steg bakåt.
Alla ting har sin funktion
det är bara en fråga om användning i passande situationer.

Fenomenen existerar passande likt låda och lock.
Principen sammanträffar likt pilspetsar som möts.
När orden hörs bör källan förstås.
Rigga inte upp en egen standard.
Om du inte förstår vägen som den möter dina ögon
Hur kan du då känna till vägen när du går?
Framåtskridande har ingenting att göra med långt eller nära.
Men om du är förvirrad så blockerar berg och floder vägen.
Jag säger ödmjukt till de som studerar mysteriumet,
slösa inte bort er tid.

Kodo Savaki

Zenmästarens Kodo Savakis texter är oumbärliga för att förstå vår praktik. Detta är en extern länk ---> To You <--

Dogen Mondo med Nyojo

År 1225 –på den andre dagen i den sjunde månaden Gick jag, Dogen in till Mäster Nyojos rum och frågade :
I dessa tider, på många platser runt om i landet talas det om en speciell förmedling utanför skrifterna – de kallar denna för essensen i Bodhidharmas ankomst i Kina från Indien.

Hur förstår du detta?

Mäster Nyojo svarade: Buddhas stora väg är bortom utanför och innanför.
De talar på det viset därför att även om Kashyapa och andra hade förmedlat Buddhas lära till Kina så fick den liv först när Bodhidharma kom från Indien och visade dess tillämpning. Det är därför den kallas förmedlingen utanför skrifterna; men det finns inte två Buddhadharma. Innan Bodhidharma kom till Kina fanns det ingen mästare som gav den liv.

Efter Bodhidharmas ankomst, var det som om ett vilset folk fått en stark Konung som skapade ordning i konungadömets domäner.

Jag frågade:

Nuförtiden finns det en del äldre i olika kloster som säger att endast direkt seende, direkt erfarenhet utan särskiljning, att höra det ohörbara, att se det som inte kan ses-är Buddhornas väg. Så, de håller upp en knäve, en hotsu, skriker eller slår folk med käppar. Denna undervisning gör ju inget för att väcka eleverna och dessa lärare tillåter inte eleverna att fråga om det som är viktigt och nödvändigt att fråga om ifråga om Buddhas guidning och de avråder dem att praktisera sådant som har till syfte att bära frukt i en framtida födsel.
Är dessa Lärare verkligen på Buddhas Väg?

Nyojo sade:
Att förneka att det finns kommande födslar är nihilism. De forna Buddhorna hyser inte nihilistiska åsikter likt de som inte är på Vägen.
Om det inte fanns någon återfödsel finns det inte heller någon födsel till detta liv heller men vi vet likväl om att vi existerar just nu.

Vi har nu följt Buddhas Väg under en lång tid – Hur kan vi med att hysa åsikter liknande de som är vilsna?

Att lära eleverna det nuvarande ögonblickets kraft som det enda ögonblicket är en av de forna Buddhorna excellenta metoder men det betyder inte att det inte finns ett framtida resultat för praktiken.

vidare avancerat studium steg 9