freken publishing site

1978 skapade Thomas och Fredrik tillsammans med Måns en grupp som behövde en sångare då den gamla hade givit sig ut på Världsturné. Fredrik fann då Biggles på en fest hemma hos Urban. Han hade precis slutat med sitt tidigare Right Band.  Att varm förståelse uppstod med en gång är väl kanske en överdrift. Men respekt. Vilket var en god grogrund för de kommande sammarbetet.

Bandet spelade in sin första skiva på Sweden Music ute på den gamla flygplatsen i Torslanda. Året var 1978 och framtiden låg öppen som en spegelblank fjärd på morgon. De fyra unga herrarna tyckte att det skulle bli något förträffligt. Alla hade spelat i olika grupper genom åren men denna, var de alla överens om, var nå't i hästväg. Biggles uttrykte de beryktade orden vid middagen som han senare anrättade i sitt hem på kvällen. -Du spelar helt Gudabenådat Thomas! Glöm aldrig det. Nu måste vi äta mer av den goda sallata é Carbonata é Speciallé!!! Och så gjorde vi och vi alla var helt på det klara med att vi skulle nå toppen. Hans Nickel kom in i bandet strax efteråt och någon gång på vintern åkte vi till Uddevalla för att inkvartera oss i Thomas sommartorp. Mitt i vintern. Eldstaden gick på högvarv och alla frös. Endrulo var oxå med. Det var han alltid. Vi accepterade egentligen aldrig honom som medlem. Fast så här i efter hand var han definitivt det. Jag kommer inte riktigt ihåg vad han hette. Jo, nu vet jag! Jonas Ottander heter han och spelar fortfarande dessutom både trummor och bas... Så kan det gå.
Nästa dag tog vi våra kalla bilar och styrde till studion Där vi sprang omkring och skrek Kjell Krage hela tiden, för det var hans affisher som hängde på väggarna och det var mycket roligt att säga om man blandade uttalet i Krage både med lite skorrande och riktiga r. Samtidigt som man fladdrade med läpparna. Ett bra sätt att hålla värmen.

Hur som helst inspelningen blev helt fantastisk och 9 månader efter det att vi hade startat gruppen fick vi skivkontrakt med Polar, som det första bandet i världshistorien som fick ett kontakt med just dem. Vi kunde i detta skede även få kontrakt med Glenmarks. Det var vårt första misstag ur marknadsföringsynpunkt, enl. min mening.Vi var med på Europatoppen med låten "Universal Wedding". Det var vårt andra misstag. Vi skulle valt "Tell Me The The Truth, Mama!"  Dock slog vi Thomas Ledin med hästlängder. Han kom sist och vi kom tredjen sist. Demoversonen av Universal Wedding var mycket bättre. Men det var ju ine den de spelade. På den tiden fans det inte så mycket av Rockballader. Därför hade Tell me the truth flugit upp från startplattan. Så kan det gå, som http://www.vonnegut.com/ säger i Slakthus 5. Fast det är ju en helt annan historia.

Vi turnérade flitigt genom hela västra Sverige och en del uppe i Stockholmstrakten. En gång höll vi på att bli lynchade av mobben i Södertälje. Det kunde slutat illa. Vi fick fly med olika färdmedel. En del tog turnébussen. Själv tror jag att jag tog tunnelbanan. Det var kallt. Det var det för jämnan på den tiden. Utomhus och innomhus.

Här kommer en demo/inövning av en låt som jag tycker mycket om. Skriven av Måns från början. Inkluderat spelfel i en vesäntlig passage i andra halvan av låten. Ett signum för att det är jag som spelar bas och för mig det enda sättet att komma ihåg att jag var med och spelade. Och Biggles trallar med då texten inte är riktigt färdig. Thomas spelar förvånandsvärt lite. Har nog aldrig hört honom spela så lite?! Alltså en väldigt originell tagning från denna tid för väldigt länge sedan. -Alla gör vi små små misstag, sa igelkotten. Och klev ner från rotborsten. En inövning helt enkelt :

Is It The Truth 

 ---------------------------------

Vi spelade mycket på den tiden i Göteborg. Som om det var konstigt? Vi bor ju här. Så det föll sig naturligt. Klubben Errols var våran hemmaScen. det var kanske inte så konstigt med tanke på att Biggles ägde till stora delar den. Men även innan han gjorde det så var vi ganska frekventa på den scenen. Så var även Ensamma Hjärtan med Gunnar Danielsson på sång. Gary T'too Band med Anders Rundblad på bas. Det glömmer jag inte för honom kände jag och Thomas från tiden -72 då han och Peter Almqvist bodde i Lerum och vi i Partille. Vi hade fester och långa ingående tjafsiga diskusioner om gitarrer av olika märken och hit och dit om Gibson och Levin och så vidare. Peter hade ju en far som jobbade på Levin så han var ju ganska partisk till det märket kan jag erindra mig. Hur som helst var det en tid som var genomsyrad av vänskap och förhoppning om att Vietnamkriget skulle ta slut och Freden skulle lägga sig som ett lugnt varmt täcke över hela värden. Naivt? Ja! Musiken skulle ta kål på hela skiten! Även fast vi var väl så intrampade i det anglofiliska tänket så hade vi proggen i märgen. Det var inte förrän 1980 som utrycket "Spräng hela skiten i luften!" passerade mina läppar. Men det var endast pga att någon idiot sköt min idol. Jag som hade bestämt mig för att åka över och spela med honom! Idolen alltså... Tänk om det hade hänt, då hade jag nog räddat livet på honom. Vi hade antagligen kontemplerat på så mycket och skrivit så mycket musik att vi aldrig hade orkat gå ut genom dörren. Och häxan hade fått hålla på med sitt.  

Hur som helst Tom Fullhand Brew spelade även på andra scener så som Dojjan. Där var vi alltid välkomna och ibland åt vi där oxå. Som vanligt kunde man aldrig beställa någon alkohol på den glada goda tiden jag här försöker beskriva. Ölkulturen var mest bestående av ett blask i plastmugg som hette Dubble Dimond. Och det smakade vedervärdigt. Men på Dojjan fanns det riktig dricka har jag bestämt för mig. Sprittillstånden var kanske inte mer en 20 till antalet. Inkluderat Marstrand. Övriga spelställen var alla Nationerna. Vi pratar då Västgöta Nation som låg i Melodylines lokaler. Bohus Nation som låg i Dancing Dingos lokaler. Smålands Nation på Grönsakstorget. Idag ett hotell. Även New Yaki spelade vi på. Detta var under begreppet nattklubb. Den låg på Avenyen Dimond Dogs. No17 på Kungstorget var också den en nattklubb. Öppet till 0200 max. Om man ville festa mera fick man gå till Morningclub som låg på Norra Hamngatan i Nordstadskomplexet. Där kunde man dimpa in på morgonkvisten och dricka massor och dansa på borden. Pustervik låg på baksidan av var det ligger idag och är rivet. Där trivdes vi fantasktiskt bra. Det låg tvärs över gatan från vår dåvarande lokal som också den är riven. Så roddandet gick som en dans. Lokalen vi hade var grym. Den hade inga fönster och betongbetonad. Detta avhjälptes med tygstycken som hängdes från golv till tak. Här spelade vi in många av våra demos. Ytterligare ett axplock kommer här. Time Is Here Tonight. Sången var inte vår starka sida vad gäller körandet så jag klipper introt. Introt kommer tillbaka innan solot. Dock har alltid Biggan haft röst i pipan och Thomas kli i fingern och Måns sprätt i pinnen. Sedan får man absolut inte missa Hans arpeggiodrillande på L100:an..:

Time is here Tonight 

Tom Fullhand Brew bestod av;  Robert "Biggles" Sohlberg Leadsinger, gitarrer,  Thomas Folland Lead Guitarr, sång,  Måns Abrahmsson Drums, percusion, sång, Hans Nikell Keyboards, sång, Jonas "Enduro" Congas, Micke Carlsson Keyboards, sång, Fredrik Kjellberg Bas, sång

http://profile.myspace.com/tomfullhandbrew

Har du en önskan om att vilja köpa 3 st fullmatade CD med outgivet material från detta Bands storhetstid, så går det bra genom att skicka ett mail till freken publishing. Kostnaden är en ringa summa om 150 kr och går oavkortat till bandets återbildande. Förutsättningen för detta är dock att intresse finnes. Så gör slag i saken och skicka 150 spänn tillsammans med ett adresserat och frankerat kuvert och vi lôvar Dig en musikalisk resa du sent kommer att glömma. Adressen är frekenpublishing@hotmail.com    Och inte nog med det! Du får inget fodral med massa tjafsiga bilder, utan bara tre hemmabrända CD-plattor singerade av författaren av denna helt vraxade artikel! Tjoflöjt!