I helgen var jag och några till iväg till Stora Stockholm för att representera Hundsportgymnasiet i våran monter. Efter en del trixande så kom vi till slut fram till mässan på fredage och fick upp och gjorde i princip klart hela montern inför lördagen och söndagen med förstås. Vi elever fick hela helgen av skolan, resa, inträde, mat och hotell betalt, så tacksamt! Det var dessutom super roligt. Jag fick möta många intresserade ungdomar och föräldrar, samt känna på hur det är att verkligen vara ett ansikte utåt för skolan. Inte bara ett ansikte utåt för skolan vad gäller att prata och marknadsföra den, utan jag är med på bild med Ebba på en av dem nya rollapsen som står vid sidorna om montern + att samma bild är med på reklambladet för skolan som vi delat ut och en bild även på bildspelet, inte dåligt ;) Under helgen stod jag inte enbart i montern, utan jag har också hunnit med att titta på bl.a. Agria freestyle cup, besökt några olika rasmontar, tittat på endel intressanta raser då de ställts ut och suttit bänkad vid de nordiska mästerskapen i agility, så ofantligt grymma ekipage! Shoppat har jag också gjort, både till mig själv och andra. Det är bra när man har en släkt som är hundtokar själva, blir så mycket lättare vad gäller julklapparna då :)
Tack till alla som gjorde denna helg så toppen den kunde bli!
Finns en film att se för att se hur vi hade det på Sveriges största utställning http://www.youtube.com/watch?v=t50nfgECEwY
Bygger upp våran snygga monter
Jag och Bella :)
Välförtjänt vila efter två intensiva dagar
Jag med en pussig Nikita
Det minsta man kan kalla mig, INAKTIV ! Vet inte vad jag ska skylla på, men typ allt, verkligen allt annat tar så sjukt mycket tid. Jag går ju som sagt sista året på gymnasiet nu och det börjar kännas nu att jullovet närmar sig. Uppgifter hit och dit som ska vara klara på ett kick i olika ämnen. Trots denna känsla tar jag mig i kragen och skriver ett litet inlägg nu.
Träningen av hundarna ligger lite på hyllan, har gjort och kommer fortsätta att göra. Anledningen till det är Spiros har diagnos generell stelhet i hela kroppen, går på Rimadyl och masseras 2 ggr/dag, samt har gått korta koppel promenader på 10 min, men som nu är utökade till 25 min. Vi är på återbesök och rehab med jämna mellanrum och det går i alla fall åt rätt håll, men lång väg kvar.
Hunden som är med mig i skolan är Spiros, trots skada, men han måste få sin massage och omvårdnad, vilket mamma inte riktigt har engagemang och kunskap om hemma. Så Sienna är hemma och vilar sig lite, efter att hon fick en skada i ryggen av något vi inte vet något om. Hon har i alla fall ätit kortison och den håller på att trappas ner nu och hon är så gott som återställd snart. Har även med henne varit på ett återbesök, vilket var lyckat.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta att inte ha haft någon hund alls att kunna träna riktigt med under en tid. Jag får se det positiva i att jag har fått bra med tid till skolarbetet istället och att det varit sjukt dåligt väder i Forshaga och inget ridhus finns att tillgå ;)
Nu ska jag hem till lägenheten, stanna på vägen och köpa en pizza och sen hem och äta den, goooootttt ! Resterande del av kvällen kommer bjuda på biologi plugg, kortare promnix och massage :P
Saknar det här !
Jag måste berätta om en händelse som hände för några veckor sen. Det var på tåget påvägen upp mot Stockholm som skulle ta oss till praktiken på Hundstallet. I alla fall så kommer det fram en man efter till oss på tåget. Han börjar småprata med mina hundar och sedan med mig. Det låter alltid så här, " men vad fina, åå så söta etc" Men den här mannen frotsatte ett långt samtal med mig om hur harmoniska och välbalanserade mina hundar var och utan den minsta antydan till stressade eller aggressiva. Under samtalets gång så framdet gick att jag gick på Hundsportgymnasie och när han fick höra det så uttryckte han sig på det här sättet: " Ja, men gud då är du ju ingen vanlig hundägare, då förstår jag dina hundars uppträdande!" Han fortsatte därefter med att upprepa orden välbalanserade och hur duktiga dem var och att jag kommer lyckas med vilken hund jag än tar mig an, oavsett ålder. Själv hade han uppfödning av dalmatiner och Rhodreisen Ridgeback, vilket gjorde det lit extra roligt att få så fin kretik, då kom det från en äkta hundmänniska med lite hundöga. Den här mannen gav mig i och med sina uttryck en liten tankeställare beträffande att jag inte var någon vanlig hundägare, nej det kan jag hålla med om. Jag rastar inte bara mina hundar runt kvarteret och övrig tid så vistas dem inte innanför husets fyra väggar. Denna situatione förklarar nog ganska bra mina hundars vana att följa med mig överallt, vilket är något som måste fungera. Visst har jag uttryckt mig i orden miljöträning, men från första början har de alltid varit tvugna att följa med i bil, på tåg, till kompisar, barn, i städer stora som små, på stationer, buss som tåg, på tävlingar av olika slag och framförallt på en skola bland 90 andra hundar. Om det nu stämmer att jag inte är någon vanlig hundägare så tycker jag att alla borde vara ovanliga hundägare. För mig är det en självklarhet att mina hundar ligger ner och är passiva under tiden som vi reser. För andra inte ;)
