Historik
Bullterriern har sitt ursprung bland de kamphundar som fanns i England i början av förra seklet. Dessa var ofta blandningar av olika sorters terrier och bulldog. En helvit variant avlades fram genom att bl.a. white english terrier och dalmatiner korsades in. Även andra raser kan ha använts men det är inte dokumenterat. Till en början godkändes bara vita hundar, men med tiden erkändes också färgade exemplar.
Den första bullterriern i Sverige importerades på 1930-talet.
Mentalitet
Bullterrierns bakgrund förklarar en del av dess egenheter. Den är enastående smärttålig, enormt modig och stabil, självständig och mycket envis samtidigt som den kan vara förvånande känslig.
Det är en lättillgänglig och positiv hund som trots ett ofta väl tilltaget och lätt malplacerat skämtlynne gör sitt bästa för att vara till lags. En bullterrier gillar nya bekantskaper. Den är snäll och vänlig mot människor. Om den inte har fått lära sig motsatsen så älskar den allt och alla. Den är en underbar kompis för såväl vuxna som barn.
Det är en förhållandevis tystlåten ras som inte heller utmärks av något särskilt markant revirhävdande. Jaktlusten är inte heller så utpräglad. Däremot har de flesta bullterriers en väl utvecklad kampvilja som kan behöva stävjas - den ska i varje fall inte uppmuntras !
Under uppväxten är de flesta bullterrier mycket aktiva. De kan lätt driva sina ägare till bristningsgränsen med sin outsinliga energi och sina upptåg. Den som lyckats överleva det första året med nerverna i behåll belönas dock med en allt lugnare och mer sansad hund. Det kommer en tid när ägaren tänker tillbaka på valptiden med saknad! (Info hämtad från www.svbtk.com)