devons

Jag heter Heidi Åström och är betjänt åt min stiliga Sphynx kille, S*Pipistrello's Hubba Bubba, som kallas Hobbe, samt två Devon busar. GIC S*Infracat's Ernest Hemingway, kallas Nelson, och IP S*Infracat''s Frederico Fellini, även kallad Petter.

På den här sidan ska jag berätta om grabbarna grus och om min resa för att få hem just Devon och senare även Sphynx. Hobbe ska användas i avel och av och till ställas ut, så jag tänkte dela med mig av nöjet här. Vad vore livet utan katt?

Det har dock inte alltid varit mig förunnat att ha katt, eller djur överhuvudtaget, eftersom jag är allergisk mot pälsdjur. Det har länge varit min dröm att kunna ha katt och började för några år sedan forska lite kring rasen Sphynx. Hade hört att vissa allergiker tål dom och tänkte pröva att eventuellt i framtiden besöka en uppfödare för att se om jag tål dom. Det blev inte så. Jag råkade i mitt sökande efter fakta snubbla över Rexkatterna. Cornish Rex och Devon Rex. Vid en första anblick tyckte jag att Cornishen såg bättre ut. Båda raserna såg väldigt lustiga ut, men jag tyckte att Devon Rex var rätt ut sagt fula. Förstod inte alls varför man skaffade sig en sådan katt. Nej, en Cornish skulle jag besöka.

Ju mer jag tittade på bilderna på dessa två raser, och ju mer jag läste om dom så började jag tilltalas alltmer av en Devon trots allt. De hade en grym look och till sättet verkade dom helt underbara. Busiga, vilda, gosiga och klättriga. Skickade iväg lite mail till olika uppfödare om prisuppgifter men fastnade ändå för en viss upfödning. S*Infracat's som ägs av Pirjo och Arne Grundberg. På deras hemsida fick jag reda på att även Pirjo är allergiker och skickade iväg en förfrågan om att få besöka dom och testa min allergi. Det var i oktober 2004. Jag var så välkommen så, men jag kände mig lite blyg så jag bestämde mig för att smygkika på dom på en utställning. Sagt och gjort, tvingade med mig dåvarande sambon på utställningen och såg Pirjo och Arne där. Kände mig fortfarande väldigt blyg och gick flera varv för att samla mod till mig och gå fram och prata med dom. Tyckte det var folk hos dem hela tiden och undrade om inte dom kunde sticka snart så det blev min tur. Och slutligen så gick jag fram. Pirjo hade sin Anakin, EC S*Citrinen's Anakin Skywalker DRX n 24, i famnen. Både jag och sambon klappade honom och när han satt så lugnt i hennes famn så var jag helt frälst. Jag ville verkligen ha en Devon. Även sambon, som tidigare varit väldigt skeptisk mot dom konstiga katterna, smälte och sa på hemvägen att "det kanske inte är så dumt med en Devon trots allt".

Maj 2005 besökte vi dom för första gången. När vi klev in genom dörren tyckte vi det kryllade av katter! Dom hade fått sin B och C kull så det var sammanlagt 6 kattungar och  6 vuxna katter. Arne plockade fram "Crullis", S*Infracat's Cruella de vil DRX w, och det var kört. Vi var fast. Jag kunde bara hoppas för allt i världen att jag skulle tåla en Devon. Besöket gick bra. Jag blev täppt i näsan och snuvig men jag reagerade inte alls illa med tanke på hurpass illa jag reagerar mot katter annars. För varje besök blev det bara bättre. Däremot så började pollensäsongen och det blev svårt att veta vad jag reagerade mot. Katterna eller pollen?

28 juli 2005 föddes min lilla illbatting. Nelson. Han var minst i kullen och vägde bara 53 g. Det var en helt överjordisk känsla att hålla i den lilla krabaten. Jag var kär. Två dagar senare föddes F kullen. Där var Petter men det var först senare som vi bestämde oss för att köpa två. När kattungarna var 8 veckor fick vi vara kattvakt åt båda kullarna över en helg. Det perfekta tillfället att testa min allergi på riktigt. Det fanns inte en lyckligare människa när den helgen var över. Allergin kändes inte mycket alls. Dom små symptom jag haft visste jag att jag kunde leva med. En sak till hade slagit oss under besöket. Vi blev förtjusta i Petter. Maken till goskatt hade vi nog aldrig träffat! Det första han gjorde när dom kom var att lägga sig tätt intill sambon i soffan. När vi sov så lade han sig i sängen med oss, dom andra katterna sov med sin mamma i vardagsrummet. Han låg mellan oss och jag kunde inte sova en blund den natten. Jag var så rädd för att rulla över honom i sömnen. Så jag spenderade hela natten till att titta på honom när han sov. Inte helt fel det heller. När han var 10 veckor tingade vi honom också.

V.42 i oktober på helgen fick vi äntligen hem dom. Jag hade äntligen fått skaffa katt! Och resan kunde börja.

Hur är det med allergin idag? Jag tar Pulmicort för att hålla astman under kontroll, nu under pollensäsongen måste jag ta allergitabletter för att klara mig. På vintern behöver jag inte ta några allergitabletter. Jag mår jättebra. Det är det bästa jag någonsin gjort och ångrar det inte en sekund. Vad är ett par nysningar lite då och då?

Hobbe då? Jo jag velade länge mellan en Sphynx eller en till Devon. Jag drömde nämligen om en Svartsköldpaddsfärgad Devon. Men jag kände fortfarande det där suget efter en Sphynx, och man kan ju inte ha hur många katter som helst i en liten tvåa så jag velade ett bra tag. Sen kom jag äntligen fram till ett beslut. Eftersom jag redan har två Devons så tyckte jag att jag gott kunde testa en annan ras, så det fick bli en Sphynx. Däremot hade jag inga planer på att skynda mig med köpet. Tänk om jag vetat att en vecka efter att jag blivit medlem på Sphynxdilla (Sphynxforum, kika in på länkar) så skulle jag ha tingat en liten blåvit nakenfis.  Hade ju sett bilder på Ellinors Sphynxkull och blivit förtjust i den blåvita lilla skrutten med sina vita "strumpor" på tassarna. Sen fick jag veta att han fortfarande inte var tingad  Då började uppdrag övertala-sambon-att-det-är-just-den-söta-lilla-blåvita-killen-vi-vill-ha. Jag fick klartecken! När vi såg honom första gången var han en liiiiten skrutt på 5 veckor. Så enormt söt och underbart skrynklig med en jättestor mage. Det kändes helt rätt. Sen såg vi honom inte live förrän han var 11 veckor. Dom växer fort dom små illbattingarna. Kunde ännu en gång konstatera att han är ljuvlig...När vi fått hem honom kunde vi bara bekräfta att han är än mer ljuvlig än vi kunnat ana. Men det kan ni läsa mer om i min Blogg samt på Hobbes egna del på sidan. Klicka runt lite och läs om vårt liv med utställningar och skoj. Bilder finns naturligtvis att kika på