Jag heter Aino Artell och jag är nöjd människobetjänt till mina härliga katter. Jag kan egentligen inte påstå att jag alltid har varit en kattmänniska. Men detta är enbart för att jag som barn inte visste vad jag missade, ty inga av mina släktingar och vänner hade katter! En hund skulle jag ha velat, men min pappas allergier gjorde det alltför riskabelt att skaffa en hundvalp.

Det var endast då jag var närmare 18 år gammal jag blev mer bekant med katter. Jag var i Wales som utbytesstudent och en av mina värdfamiljer hade två katter. De hette Smudge och Heidi, de lekte med mina hårprydnader och gömde dem överallt i huset, de sov på min kudde, och jag blev helt fascinerad av dem! Senare i livet blev jag vänner med fler kattmänniskor och blev så förtjust i deras kurrande varelser att jag ville ha min egen. När jag äntligen hade min egen katt märkte jag snart att en räckte inte! Här presenterar jag mina kissekatter.