Kontakt ???
Inte för att någon förväntar sig det, men skulle du av någon anledning känna att du har något, precis vad som helst, att förtälja skribenten bakom denna text, så kan han bli nådd via denna e-postadress: undergroundman.21c@hotmail.com. Men du har givetvis ingenting att säga, eller hur? Följdriktigt kommer du inte heller att höra av dig. Och skulle min identitet väl komma i dagens ljus förväntar jag mig höra än mindre från dig, förutsatt att det ens är möjligt att du kan göra en insats mindre än denna ingen alls.
När jag nu tänker på det så måste detta mindre än ingenting betyda, att detta fenomen av intighet, denna obefintliga men potentiella ordskatt som skulle kunna sväva mellan oss, är stadd i att långsamt omvandlas till ett negativt värde. Det negativa uppstår först sedan något har dragits ifrån. Men eftersom min text fortsätter sin irrande och osammanhängande vandring framåt, kan mitt ordförråd inte vara annat än intakt. Förlusten måste vara din. Din icke-handling slår tillbaka mot dig själv. Men skulden däremot, den är ofelbart min. Det är på grund av mig, i sanning orsakat av mig, som du nu tappas på ord.
Du borde avkräva mig en ursäkt. Givetvis en ursäkt för den olovliga stölden, men än viktigare för denna frihet och oförskämdhet jag tar mig; att uppta din värdefulla tid, det går ju inte för sig. Nej, låt mig rätta mig själv: för stölden av din värdefulla tid. Skribenten är givetvis inte något annat än en simpel tjuv. En moraliskt degenererad lågtstående brottsling. Det är ju bara det, att för varje rad som skrivs tynar dina ord och därmed också medlen att avkräva denna ursäkt, inte sant? Jag kan inte finna någon annan rimlig förklaring till varför jag aldrig lär höra något av dig. Det är inte det att du inte har något att säga, det är bara det att du inte är kapabel att säga det. Ballansen är bruten och intigheten förtär dig. Därför verkar det också som om det är upp till mig att ge dig ursäkten jag så rättmätigt är dig skylig. Det verkar vara min plikt och skyldighet som skribent.
Men tycker du verkligen inte att det är mycket att begära av en moraliskt lågtstående och degenererad brottsling? Därutöver ställer du också kravet på mig att jag, utan att ha haft någon som helst kontakt med dig, ska ha fullständig koll på dina precisa tankar innan de ens har dykt upp i ditt eget medvetande. Men jag tänker inte käbbla, jag ska ge dig vad du begär, mest för att lätta mitt eget samvete (och förmodligen ditt därtill). Så för att avsluta denna eländigt undflyende text som envisas med att gäcka oss alla ger jag dig min uppriktiga ursäkt. Jag är verkligen ledsen för alla besvär och olägenheter jag har orsakat dig. Snälla du, förlåt mig, jag ber dig!
Vid ett senare tillfälle blir det tvunget att skapa något slags forum till denna sida så att människor som fått utstå otillbörligt lidande i form av intellektuell regression och sedermera tagit allvarlig mental skada, får chansen att varna resten av världsbefolkningen att undvika denna sidas skändligheter och skribentens i övrigt så otäcka natur, så att detta elakartade virus för all framtid förhindras att någonsin få sprida farsoten vidare. Och missta dig inte, om du skulle tycka annorlunda än jag kommer jag inte, till skillnad från andra som i sin engelska motsvarighet använder sig av uttrycket ”missta dig inte”, att jaga dig till världens ände eller prompt invadera ditt land bara för att profitera för egen räkning. Som mest kanske jag använder mig av den gamla goda censuren.
Även så, oavsett anledningen bakom, kommer forumet i sig självt att vara synnerligen meningslöst på grund av anledningarna beskrivna i föregående stycke. Det är mitt skrivande som förhindrar ditt deltagande i denna interaktion. Men skulle jag missta mig låt det då bli känt att… Nej! Återigen, låt mig få korrigera mig själv. Det är högst osannolikt att jag skulle ha fel angående vår interaktion men det följer ju inte nödvändigtvis att det samma därför skulle gälla alla de andra interaktioner du kan ha med andra från denna farsot fullt friska människor. Så skulle du av någon anledning känna att du har något, precis vad som helst, att förmedla och, inte för att någon förväntar sig det, fortfarande är kapabel till det, låt då världen höra din klagan…
Contact ???
Not that anyone expect you to, but should you for some reason feel you have something, anything at all, to say to the writer of this text, then he could be reached by this e-mail: undergroundman.21c@hotmail.com . But of course you have nothing to say, do you? Ergo, I will never hear from you. And should my identity be revealed I expect to hear even less from you. That is if it’s possible for this nonexistent effort of yours to be even lesser.
Come to think of it, this less than nothing could only mean, that this phenomenon of nothingness, this non-existent but very potential word treasure that could be swaying between us, now slowly is on the verge of transforming itself into a negative. The negative arises only after something has been subtracted. Still as my text keeps rambling on, my word vocabulary can’t be anything but intact. The loss must be yours. Your act of nothing is turning itself against you. But only I am to be blamed for this. It is because of me and indeed caused by me that you are starting to loose your words.
You ought to demand an excuse. Of course an excuse for this illicit stealing of your words, but more importantly for this impudence taking up your precious time. No, let me correct myself: for stealing your precious time! This writer can be nothing more than a simple thief, a morally degenerated lowlife criminal. Only, as the words are slowly fading away for every line that is being written, you are more and more unable to demand that excuse, are you not? I can find no other plausible explanation to why I'll never hear from you. It's not that you don't have anything to say, there simply isn't a way for you to say it. The balance is broken and the nothingness is consuming you. Therefore it also seems it is up to me to give the apology that I so rightfully owe you. It seems to be my duty and obligation as a writer.
But really, this is quite much to ask from a morally degenerated lowlife criminal, wouldn't you agree? Having had no contact with you what so ever, I'm also to know your precise thoughts and wishes even before they entered your own mind. But I won't argue, I will give you what you crave for, mostly to ease my own conscience (and perhaps yours as well). So to conclude this elusive text I'll give you my sincere apology. I really am truly sorry for all the inconvenience I have caused you. Please forgive me, I beg of you!
Later on I will have no other choice than to create some sort of a forum for this page so that people who have suffered severe mental illness and intellectual regression will get the chance to warn the rest of the world population the wicked nature of this page and the wicked nature of the writer, preventing this bad virus from ever spreading its plague. And make no mistake, I will not, unlike other people using the phrase "make no mistake", hunt you down or promptly invade your country in order to make profits of my own, should you have a different opinion than mine. At most I will practise the good old fashioned censorship.
Still, no matter the reason behind it, the forum itself would be highly meaningless for the reasons described in earlier paragraphs. It is my writings that are preventing you from participating in this interaction. But should I be mistaken let it be known that... No! Again, let me correct myself. It's most unlikely for me to be wrong about our interaction, but that doesn't necessarily make it valid for the different kind of interactions you might have to others when I'm not present. So if you for some reason feel you have something, anything at all, to say, and, not that anyone expect you to, still are able to, then let the world hear your complaint...
