Laika & Loeki

Här är den gängse bilden av skendräktighet:

_________________

 

Skendräktighet

Detta lidande ses i varierande grad hos alla tikar ungefär nio veckor efter varje löpning. Det beror på att tikens äggstockar genomgår samma förändringar som vid dräktighet oavsett om tiken parats eller ej. Man räknar med att ca 40% av alla tikar drabbas av detta fenomen.

 

Symptom

Rent fysiskt kan tiken gå upp i vikt och hon blir då gärna svullen runt buken. Hon kan få juversvullnad och bilda mjölk eller ett tunt sekret i juvren. Ätstörningar är också helt normala. Ofta vill tiken inte äta alls under en period och då är det naturligtvis viktigt att du ser till att hon i alla fall får i sig vatten. Vissa tikar får istället ökad aptit.

Tikens beteende kan också påverkas. Hon kan få ett utpräglat modersbeteende; hon bäddar och bygger bo. Hon kan också vara allmänt rastlös och orolig. Det händer även att tiken adopterar allehanda ting, till exempel gosedjur och skor, som sina ungar. Dessa surrogatvalpar bör tas ifrån tiken eftersom de kan stimulera skendräktigheten. Tiken kan också blir nervös eller slö och ibland ses även en ökad aggressivitet, speciellt om hon tillåts behålla och vakta sina ”valpar”.

De flesta tikar som blir skendräktiga får huvudsakligen de fysiska tecknen och blir kanske lite allmänt nedstämda under perioden. Det finns dock tikar som får direkta depressioner i samband med skendräktighet.

Varför skendräktighet?
Varför blir då egentligen tiken skendräktig? För den nutida hunden fyller inte skendräktigheten någon funktion utan ställer oftast till besvär. I vargflocken har dock skendräktigheten en viktig funktion. Bland vargarna så är det endast flockens ledartik som får lov att föda valpar. Man antar att det fungerar på detta vis för att flocken blir starkast om endast generna från de sundaste och starkaste djuren (alfahanen och alfatiken) förs vidare. Om det skulle hända något med flockens ledartik så att hon inte själv kan ta hand om sina valpar, ska någon av de andra, skendräktiga, tikarna kunna gå in och ge di åt valparna i stället för mamman. På så vis säkerställs att just ledartikens anlag förs vidare till nästa generation.

 

Behandling

1. Försök lugna tiken, hon genomlider en svår period. Mycket oroliga tikar kan behöva lugnande preparat.

2. Minska fodergivan och öka motionen och försök sysselsätta tiken så hon får annat än valpar att tänka på. Även om det kan kännas hårt att vara sträng mot sin skendräktiga tik, måste man hålla i åtanke att det i slutändan är just för tikens eget välbefinnande som hon inte får ligga hemma på sofflocket och äta praliner hela dagarna - även om det råkar vara vad hon själv tycker att hon är bäst lämpad för under denna period.

Svårare fall
Svårare eller bestående fall kräver hormonbehandling av veterinär. Bästa sättet är att genom p-sprutor förhindra att tiken löper.

____________________________

 

här börjar min artikel/Anna

 

En viloperiod istället?

Jag har mycket erfarenhet av skendräktighet eftersom min eurasier Laika (Edeängs Mikra) blir det varje gång efter löp, mer på våren än på hösten. Även min brors gråhundstikar blir väldigt skendräktiga. Jag har själv försökt hitta artiklar och info överallt, men det finns inte mycket skrivet. Antagligen eftersom detta inte drabbar tikar hos uppfödare i samma utsträckning som "familjehundar" - något som Liz-Beth Liljeqvist berättade (en välkänd utställningsdomare och uppfödare av New foundland och Siberian husky) på den uppfödarutbildning jag gick i våras. Hon var där för att berätta om utställningar, varför man har det, tips om hur man får fram det bästa hos hunden, om regler osv, och då frågade jag henne om just skendräktighet, och om det räknas som doping att använda medlet Galastop på utställning. Det visste hon inte, eftersom hon aldrig haft någon skendräktig tik! Det är logiskt, i en flock med regelbundna valpningar finns inte behovet förrän valpar blir moderlösa. Någon har berättat för mig att de flesta tikar har förmågan att producera mjölk inom 24 timmar om de får en valp att ta hand om. Jag vet inte om det är sant.

 

Artikeln ovan täcker den gängse uppfattningen om hur man ska ”behandla” skendräktighet. Det betraktas ofta som en ”sjukdom” och inget bra. Det är ett stort problem för jakt- och brukshundars ägare, där går det helt enkelt inte att använda hunden till det den är tänkt för under ca sex veckor. Men vi ”vanliga” hundägare kan faktist betrakta det på ett annat sätt. Vid en fråga på Geneticas forum om man ska undvika att avla på skendräktiga tikar fick jag svaret nej, det är ett sundhetstecken och naturligt, tiken har mycket könshormoner och är fertil.

 

Personligen tycker inte jag att det är rätt metod att plåga tiken att motionera mycket, det är ju samma process i kroppen som om hon har valpar, och det går helt enkelt inte att göra det om hon är kraftigt skendräktig, möjligtvis när det är lätta symptom. Jag försökte i början, "lite mat och mycket motion" fick jag höra, men det var omöjligt. Hon la sig bara ner på marken (försök cykla med en eurasier släpande efter!). Det som fungerar bäst för oss är att ta bilen och åka iväg till något spännande ställe, med mycket dofter, då glömmer hon lättare bort det. Bannor och hårda ord kan du glömma, du riskerar att din tik tappar förtroendet för dig.

 

Galastop kan man få utskrivet av veterinär per telefon, och det hjälper väldigt bra om man sätter in dropparna precis när man märker första symptomen. Håll bra koll på henne när det börjar, instruktionen på förpackningen är inte så bra, tycker jag. Ger man för sent har det ingen verkan. Det var vanligare att ge p-sprutor förr, innan Galastop fanns. Det kan bli problem med sprutor om man vill använda tiken i avel (man riskerar att löpen avstannar under en väldigt lång tid). Galastop ger inga biverkningar, det är inget hormon som påverkar äggstockar o dyl, utan det stoppar upp själva processen i hypofysen (enligt min veterinär). En del tikar får ingen mjölkproduktion alls medan andra får mycket, men även då är Galastop bra, då riskerar man inte att hon får problem med mjölkstockning och inflammationer. Vid kraftig skendräktighet får hon sammandragningar och smärta i livmodern på 63:e dygnet efter höglöp, hon flämtar och är väldigt orolig. Min tik får inte ett dugg mjölk, det syns överhuvudtaget inte på kroppen, det sitter bara i hjärnan...

 

En annan sak som händer i tikens kropp är att hon, precis som om hon fött riktiga valpar, fäller pälsen ca en månad innan nästa löp. Och det är inte lite som faller av - hon liknar mer en höna som ruggar än en eurasier, tussar som sticker ut här och där, och hundhår precis överallt... Detta kan hända även om tikens skendräktighet varit så gott som omärkbar för ägaren. Då kommer förstås fällningen som en stor överraskning, speciellt om det händer mitt i vintern, då hon behöver pälsen som mest. Eller när man har anmält henne till den stora internationella utställningen...

 

Om du bor på landet, låt inte tiken vara lös i början av perioden – min brors gråhundstik låg under vedboden i nästan en vecka mitt i vintern! Det är bättre att vara inomhus och skendräktig under kontrollerade former. Min tik får ha ETT gosedjur, som jag tar med på promenaden i fickan, då är det inga som helst problem med motionen, hon kollar bara då och då att det är med. Hon blir mycket lugnare då. Jag har till och med haft med "Lilla älgen" under tröjan på utställning, och det gick utmärkt, hon fick ett Cert! Men det var en bit in i skendräktigheten, inget att rekommendera när det precis har börjat. Välj ett litet gosedjur, det blir lätt absurt annars (för andra alltså, inte för dig om det fungerar bra). Se upp bara med andra hundar, utsätt inte din tik för att behöva försvara sin ”låtsasvalp”. Min tik blir inte ett dugg misstänksam mot människor när hon är skendräktig, snarare tvärtom, mer kärleksfull och kelsjuk än vanligt, och hon insisterar på att sova i sängen (och breda ut sig!), något som hon aldrig gör annars. Får du problem med att tiken blir mer vaktig, låt henne få en lugn vrå, och sätt upp kompostnät ifall barn inte kan låta henne vara i fred. I samband med skendräktighet blir tiken mer ranghög, och det kan märkas vid hundmöten. Undvik situationer som kan bli jobbiga. Säg till andra hundägare att deras hundar inte ska gå fram, för hon är skendräktig och inte riktigt sig själv.

 

Du lär dig så småningom vad som fungerar bäst för dig och din tik. Försök vara lyhörd för hundens behov, lita på dig själv och gör som du själv finner fungerar bäst, och se till att ha Galastop hemma! Om jag inte hinner sätta in dropparna i tid så försöker jag betrakta det som en viloperiod numera, både för mig och Laika, och inte som ett problem.

 

_______________

 

Sedan jag skrev den här artikeln har jag nog omvärderat användandet av Galastop. I våras när Laika var skendräktig hjälpte inte dropparna. Det är som om skendräktigheten bara skjuts upp till den dag dropparna tar slut, då börjar det igen. Och så är det besvärligt att se till att ha det hemma, och dyrt är det också. Sen vet man ju faktiskt inte om det har några bieffekter. Veterinärer är väl som människoläkare, och tycker att piller och mediciner är bra sådär i största allmänhet.

Så jag tycker nog nu att det ändå är promenader och aktivitet som hjälper bäst. Alltså lagom med motion, men på spännande platser, så att hon glömmer bort att hon vill gå in till bädden igen, och hemma kör jag mycket med små bitar Frolic som jag gömmer i vardagsrummet under kuddar, mattor, i små kartonger m m. Ett smaskigt märgben av älg brukar göra att min tik glömmer det mesta, och ligger och gnager en bra stund. Det är nog bra att man inte låter tiken ligga för sig själv och bli introvert, de kan ju bli en dålig vana även då hon inte är skendräktig. Det är ju så med hundar, att det de tillåts göra blir som en regel, de har så lätt att skapa vanor, både bra och dåliga.

 

Jag såg nyligen i ett nummer av Hundsport att forskare har upptäckt att tikar som blir skendräktiga drabbas mindre av livmoderinflammation. Jag trodde att det var tvärtom. Så man lär sig någonting om detta hela tiden.

 

Har förresten hört talas om att aloe vera ska hjälpa mot skendräktighet. Det finns en osötad juice som man kan ge tiken. Men jag har aldrig provat det. Har även hört att persilja ska vara effektivt, men har inte heller provat det, tror att det kan bli svårt att få i henne...

Var rädd om din hund - använd säkerhetsbältet!

Vi är alla vana att använda säkerhetsbälte när vi åker bil, och känner oss på så sätt trygga och ansvarstagande. Trots detta är det många bilförare som fraktar resväskor, bildäck och andra tunga saker i baksätet - inklusive husdjur - ovetande om hur enorma projektiler dessa förvandlas till vid en bilolycka.

Omkringflygande packning i bilen kan på grund av G-kraften väga från 10 upp till 40 gånger sin egen vikt. Den plötsliga rörelsen på föremålen i en bil som kör 50 km/tim och som kraschar emot ett stillastående föremål är 40G. Katapultstolen i ett jaktplan skjuts ut med en kraft av 18G, och kan bara överlevas av vältränade piloter.

De husdjur vi transporterar i bilen - antingen i framsätet, baksätet eller i lastutrymmet i en combi är sällan skyddade av ett säkerhetsbälte. Det senaste, i lastutrymmet i en combi, är nog det allra vanligaste sättet att transportera hundar på, men om du ska transportera både mycket packning och en hund, måste du överväga om lastutrymmet verkligen är det säkraste stället för din kompis.

Säkerhetsnät
Det är bara om man använder ett säkerhetsnät mellan lastutrymmet och baksätet och transporterar hunden i en speciell bur bakom nätet tillsammans med packningen som det blir ett någorlunda säkert sätt att resa. Utan nätet kan både hundbur och packning flyga runt i bilen vid en olycka. Om man ska ha packning tillsammans med hunden i lastutrymmet, behövs en stabil och bra bur, och den ska vara stängd, så att inte hunden skadas av nedfallande packning vid en hastig inbromsning. Att ha hunden lös i lastutrymmet och packningen i baksätet är inte en trygg lösning. Vid en häftig inbromsning flyger packningen omkring och skadar framsätespassagerarna. En 25-kilos resväska får en rörelsevikt på 1000 kg.

Den farliga krockzonen
Det är bara en sak som du du måste tänka på om din hund är din bästa vän. Var medveten om att bakdelen på en combi fungerar som en krockzon, och vid en kraftig påkörning bakifrån kan du frukta det värsta. Din hund överlever knappast smällen, eller blir kraftigt skadad av den demolerade hundburen eller av bakluckan. Krockzonen är till för att skydda människorna som sitter i baksätet, och om du vill vara rädd om din hund är det i baksätet som även den bör sitta vid bilåkning.

Baksätet bästa platsen
Om du inte äger en bil av combityp så är du ju tvungen att ha hunden i baksätet. Jag har settmänniskor som använder hundburar i baksätet, men utan att fästa fast dem med säkerhetsbälte. Vid en krock kan en sådan bur allvarligt skada passagerarna.Jag har själv en bil av combimodell, och när jag och min sambo åker på semester så har vi packningen i lastutrymmet bakom ett säkerhetsnät. Det finns ingen plats för hunden där. Istället ligger eller sitter den i baksätet, men bär en speciell krocksele utvecklad för hundar. Selen förhindrar att hunden flyger genom bilen vid en hastig inbromsning. Det är säkert för hunden, och säkert för oss i framsätet. Det är också skönt att veta att hunden inte plötsligt kan börja jaga runt efter en fluga eller av någon anledning försöka kasta sig ut genom dörren ifall den oväntat öppnas. Selen ger tillräcklig rörelsefrihet, eftersom den är fästad vud det befintliga säkerhetsbältet som ger efter när hunden rör sig långsamt, men som hugger fast vid en häftig rörelse. Vår hund kan ligga utsträck över hela sätet, ligga ihopkrupen som en boll eller sitta rätt upp, precis som hon behagar. Att ha en eller två passagerare i baksätet tillsammans med hunden är inga problem.

Olika typer av krockselar
För långkörningar använder jag en krocksele från Allsafe, ett svenskt märke som använder riktigt material (dvs samma som i säkerhetsbälten för människor) tillsammans med ett foder av skumplast som förhindrar skador vid en kraftig inbromsning. Bältet är konstruerat i Y-form, så det kan inte skada hundens hals vid en krock, och selen kan justeras till en perfekt passform. Den fästs i baksätets befintliga säkerhetsbälte genom att den krokas fast i en speciell fästdel, som alltid sitter kvar i bilen. När jag tar ut hunden fäster jag istället kopplet i en ring på selen. Jag har även en mer praktisk krocksele från Hi-Craft med snäpplås, konstruerad i T-form. Den är mycket snabbare att ta av och på, och även den fästs i bilens befintliga säkerhetsbälte. Den använder jag bara i lättare stadstrafik. Materialet är tunnare och den är inte fodrad med någonting. Båda selarna kan behållas på vid promenader, Allsafe kan även användas som drag- och spårsele.

En sak att tänka på om du skaffar en krocksele till din hund: se till att ha maximalt urymme mellan hunden och stolen framför. Om du är ensam i bilen, dra fram passagerarstolen så långt som möjligt. Har du hunden i framsätet (vilket inte rekommenderas) dra framsätet så långt bakåt som möjligt.

Kör försiktigt!

Erik Sikkema, Göteborg (översättning: Anna Frisk)